Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

James Hindmarsh

James Hindmarsh, Danderyd, har lämnat jorde­livet vid en ålder av 88 år. Närmast anhöriga är barnen James, Henrik och Jenny, livskamraten sedan 25 år Brita Renström-Zetterquist och syskon.

James – i familjen Jim – var son till Eva Aurora, född Tidblad, och James Henry Hindmarsh som på 40-talet var en legendarisk barnkirurg på Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. Då pappa James gick bort var Jim 17 år. Han hade några äventyrliga år när han under ferierna tog olika påhugg – han var springschas, byggjobbare, jungman på lastfartyg – men utan att försumma skola eller ansvar för mor och syskon.

Efter studentexamen vid Whitlockska samskolan 1948 och läkarutbildning vid Karolinska institutet skaffade han sig bred utbildning inom kirurgi, speciellt ortopedisk kirurgi, genom tjänstgöringar på ett flertal sjukhus. Bland annat arbetade han i Härnösand som lärling hos Nils Lindström, en av dåtidens auktoriteter inom klassisk ortopedi.

I sin doktorsavhandling från 1973, som ledde fram till docentur, var han den förste att beskriva hur stereofotogrammetrisk röntgenteknik kan användas för att korrekt mäta deformering av ryggraden vid scolios (felaktig krökning) före och efter behandling, ett delikat problem eftersom ryggraden oftast kröker sig i tre olika plan. Tekniken har senare modifierats och fått många efterföljare.

Jim Hindmarsh avslutade sin bana som överläkare på Södersjukhuset 1978–1990 varav halva tiden som klinikchef.

När Jim Hindmarsh kom till Sös breddades och fördjupades klinikens möjligheter att ta hand om nya patientgrupper och utföra nya typer av ingrepp.

Hans skarpa intellekt var en stor tillgång för den kliniska forskningen. Jim var pedantiskt noggrann i sitt kirurgiska värv. I rollen som doktor ingöt han tillit och trygghet hos patienterna tack vare sin stora erfarenhet och sitt breda kunnande och inte minst genom att vara genuint och otvunget helt sig själv utan yviga gester.

Administrativ verksamhet låg inte för honom. Jim trivdes bäst i den dagliga sjukvården och skapade en kamratlig stämning på sin klinik. Med stor beläsenhet, bildning och drastisk humor var han en tillgång i varje sällskap. Med honom har ännu en av den gamla stammens allkunniga ortopeder lämnat scenen.