Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 01:36 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/kajsa-harryson-lysande-journalist-vallustig-sprakkonstnar/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Kajsa Harryson. Lysande journalist, vällustig språkkonstnär

Kajsa Harryson, journalist, har avlidit 69 år gammal. Hennes närmaste är maken och bäste vännen, skådespelaren John Harryson, döttrarna Kerstin och Eva, barnbarnen Jesse och Aila.

Hennes död i cancer kom hastigt och oväntat, och hon rycktes bort som om hon gått hem tidigt från en fest och inte hunnit säga adjö till alla.

Kajsa Harryson var född i Stockholm, och få kunde lovsjunga sin hemstad som hon. Sista åren bodde hon bara några kvarter från barndomens Parkgatan på Kungsholmen. Hon hade planer på att skriva om sin stadsdel som den såg ut när hon var barn, en annan värld med bodar och träupplag nere vid Norr Mälarstrand. Men hon var fullt upptagen av nuet. In i det sista var hon aktiv journalist, och så sent som i augusti publicerades en intervju som hon gjort i Köpenhamn med författaren Hanne-Vibeke Holst.

Efter Konstfack och Journalisthögskolan gav sig Kajsa Harryson in i journalistyrket, ganska sent i livet. Åren 1972-1983 arbetade hon på Röster i Radio-TV och blev sedan frilansjournalist. Hon medverkade både i tv och i radions kulturprogram, i Gomorron världen, Värt att veta och Vetandets värld och hon Sommar-pratade i radio. Hon skrev för tidningarna Månadsjournalen, Upp och Ner, VI, Femina, Dagens Nyheter och Expressen.

Hon var en lysande journalist, skärpt, engagerad, träffsäker och rolig. Den som sett Kajsa sätta tänderna i ett kommande uppdrag vet att hon gjorde det hundraprocentigt. Ur denna vitala energi kom ett debattinlägg eller en intervju som var starkt personligt präglad. Hon var noga med språket, vällustigt noga. Den som redigerade hennes texter vet också hur vaken hon var för tomma modeord och all falsk värdeladdning.

Under åren gjorde hon många minnesvärda intervjuer, med regissörer (hon var en hängiven cineast) och inte minst med författare, svenska som utländska. Bland senare års intervjuer fanns bland andra dem med Kjell Johansson, Kerstin Ekman, Kirsten Thorup, Norman Mailer och Doris Lessing. Med förkärlek skrev hon också om sina favoritförfattare Strindberg, HC Andersen, Shakespeare, James Joyce, George Orwell ("Han lärde mig att tänka") - och så Dickens förstås. En av hennes favoritpersoner i Dickens oändliga persongalleri var den muntre Mark Tapley i romanen "Martin Chuzzlewit" - han som alltid försökte att se något gott även i de besvärligaste situationer. Inte olikt Kajsa själv.

Som människa var Kajsa fördomsfri, varm, spontan och spirituell samtidigt som hon hade ett känslomässigt djup. I sällskap blev hon lätt en medelpunkt, inte i en egocentrisk enmansshow utan spridande delad munter glädje.

Och vad ska vi som saknar henne göra nu

Kanske tänka på vad hon själv skulle ha gett för råd (hon var generös med sådana). Hon skulle ha sagt. "Låt mig se ...", tänkt en sekund och sedan: "Lev och se positivt på livet". Det gjorde hon själv och på sitt generösa sätt unnade hon alla andra att göra detsamma.

FINN AFZELIUS

LENA RYDIN

HARRY STRAND

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt