Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 14:14 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/lars-erik-englund-till-minne/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Lars-Erik Englund till minne

Som tidigare meddelats har förre chefen för flygvapnet generallöjtnant Lars-Erik Englund avlidit vid 76 års ålder. Hans närmaste är hustrun Birgitta, barnen Stefan, Dan och Louise i äktenskapet med Gunn som avled 1981, samt ovannämndas närstående anhöriga.

Lars-Erik Englund började i flygvapnet som fältflygare 1952, genomgick senare Försvarets läroverk och avlade 1958 officersexamen. Han blev genom sin karriär ett lysande exempel på en framgångsrik fältflygare. Han nådde ”så högt man kan komma”, för att citera en sentida flygvapenslogan. I yngre dagar utmärkte han sig som en mycket skicklig pilot. Han tillhörde den exklusiva grupp i flygvapnet som bär beteckningen TTT, Tusen Timmar Tunnan. Redan i 35-årsåldern drabbades emellertid Lars-Erik av Bechterews sjukdom, som senare tvingade honom att av säkerhetsskäl avstå från flygplan med katapultstol. Trots att detta måste ha känts oerhört tungt för en pilot som Lars-Erik, hörde man honom aldrig klaga.

Att Lars-Erik parade god intellektuell förmåga med gott omdöme stod tidigt klart. Han blev överste 1979 och chef för F16 i Uppsala. Senare följde utnämning till militärbefälhavare för Övre Norrland och 1988 blev han chef för flygvapnet, en befattning som han innehade till sin pensionering 1994.

Han var som chef både omtyckt och respekterad. Han var inte de stora åthävornas man, men desto klarare i tanken. Han deltog flitigt i försvarsdebatten. För att få fart på diskussionen ställde han ofta kluriga frågor, även då han själv egentligen visste svaret. Ett kännetecknande drag var hans underfundiga humor, som han ofta visade prov på både i tjänsten och privat. I debatten gjorde han därmed ofta motståndaren konfunderad.

Efter pensioneringen var han en uppskattad rådgivare både inom försvarsindustrin och den akademiska världen, bland annat vid Linköpings universitet. Han hade med andra ord många strängar på sin lyra. Att denna lyra nu har tystnat är en stor förlust både för försvaret och för alla hans vänner.

Sven-Olof Olson

CFV 1982–88

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt