Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Med passion för dragspel

Sone Banger fick sitt första dragspel när han var 10 år. – Jag fick ett fint piano också, men det rörde jag knappt, jag hade bara dragspel i huvudet, berättar han.

Men organistexamen har han ändå tagit. En gång fick han vikariera som kyrkoorganist vid en gudstjänst i Salem när ordinarie organisten hade åkt på semester och låst in orgeln. Banger åkte hem och hämtade sitt dragspel och spelade dagens psalmer på det i stället.

Sone (uttalas ”såne”) växte upp i Los i Hälsingland och tränade dagligen på sitt kära dragspel.

Gick du och lärde dig spela eller är du självlärd?

– Ganska tidigt började jag lära mig mer genom Albin Hagström som hade kurser i Los. Det var en fantastiskt bra skola. Jag fick lära mig massor som jag inte kände till om musik.

Han blev så pass bra att han 1958, 19 år gammal, åkte till Stockholm och tävlade i Svenskt Mästerskap i dragspel. Sone Banger vann både jazzklassen och klassiska avdelningen.

Därefter blev det bara musik för den unge hälsingen. Han flyttade till Stockholm och tillbringade fyra år på Musikaliska akademin och tog sin organistexamen. Det var också nu man började höra hans namn i radio och på skiva.

Stämmer det att du har spelat på ett par tusen inspelade svenska låtar?

– Jag har aldrig hållit räkning, men jag har spelat med massor av artister genom åren. Evert Taube, Lill Lindfors med flera. Jag var en studiomusiker som man ringde till om man ville ha dragspel på en låt med en populär artist. Jag ville ha alla spelningar som dök upp.

Med Stockholm som bas reste han runt och spelade i både Sverige och utlandet. Som solist och i olika konstellationer har han spelat upp till dans på fester, stått på scenen i stora konsertlokaler, i Berwaldhalllen och på Operan. Detta varvat med turnéer med sådana som Carl-Gustaf Lindstedt och Annalisa Ericson. Eller spelningar på kryssning med Gripsholm till New York.

Förutom att spela på sitt instrument sålde han under en period dragspel. Han hade musikaffär på Hantverkargatan i Stockholm och var generalagent för ett italienskt dragspel av märket Bugari.

Du är känd för att kunna spela all sorts musik. Vad spelar du helst om du får välja?

– Jag gillar swingmusik. Jag har varit förtjust i Benny Goodman sedan jag var ung. Men ett annat svar är att jag tycker om att spela musik som folk begriper.

Kallar du dig jazzmusiker?

– Nej, jag spelar nog vad som helst. Bara jag har duktiga med­musikanter är det roligt att spela det mesta.

Är Sone ett artistnamn?

– Nej, det var min mamma som hade hört det namnet när hon var ung och jobbade hos en apotekarfamilj. Hon bestämde att om hon en gång fick en son skulle han heta Sone. Det är tydligen ett vikinganamn, säger Sone Banger.

Och hur är det med Banger då?

– Det var min pappa och prästen i Los som komponerade det namnet.

Det är ett fantastiskt bra namn. Har man hört det glömmer man det inte.

– Ja, alla tycker det. Jag har inte behövt jaga nåt artistnamn, direkt, säger han och skrattar lite.

Även om han var efterfrågad som musiker längtade han hem till Los igen. 1975 flyttade han tillbaka till Hälsingland, men efter fem år insåg han att det trots allt var lättare att jobba med Stockholm som bas och så flyttade han tillbaka till huvudstaden.

Efter tio år gick dock flyttlasset norrut igen och sedan 1990 bor Sone Banger i Los för gott. Han hade oturen att drabbas av en stroke för 15 år sedan som tvingade honom att öva upp sitt dragspelande nästan från noll.

– Sone är oerhört envis, inflikar hans fru Jeanette. Han ger sig aldrig. Och han har haft många spelningar efter stroken.

Ett ytterligare bakslag kom i form av reumatism i händerna. Men det värsta släppte efter något år. Fast numera är det lite längre mellan Sone Bangers offentliga spelningar.

– Det är ju det jag allra helst vill, att spela. Men det är inte som förr. Ibland kan det gå rätt åt pipan, men jag kämpar på.

Sone Banger

Gratuleras till: Fyller 75 år den 15 februari.

Gör: Dragspelskung som spelat med otaliga svenska artister i alla genrer.

Hyllningar: Erhöll 2002 Albin Hagströms minnespris. 2011 var det premiär för Carl-Åke Wikströms dokumentärfilm ”Trollkarlen från Los” om Sone Banger.

Nöjd med: Sin skiva ”Från Rismyra till Grand Canyon”.

Familj: Hustrun Jeanette och barnen Ingrid och Michael från ett tidigare äktenskap.