Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 15:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/per-rudberg/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Per Rudberg

Per Rudberg har avlidit i en ålder av 87 år. Hans närmaste anhöriga är hustrun Kjerstin, sönerna Jan, Sven och Lars samt sonhustrun Ann-Katrine med familjer.

Per tog studenten i Uppsala 1941. Vid denna tid pågick andra världskriget i vår närmaste omgivning och många unga män sökte sig till försvaret. Per var en av dem. Mot bakgrund av Pers marina intresse sökte han sjöofficersutbildning och blev fänrik vid flottan år 1944.

Flottan var under dessa år i det närmaste mobiliserad och utbildningen i sjötjänst ägde rum ombord på krigsorganiserade förband vilket gav värdefulla erfarenheter inför kommande tjänstgöringar.

Per valde artilleri som sin vapentjänst, vilket medförde tjänst på jagare men även torpedbåtar och vissa utbildningsfartyg. Per var en skicklig fartygs- och senare flottiljchef och ledde bland annat den marina utvecklingen inom den framväxande radartekniken. Bland hans landkommenderingar kan nämnas kadettofficer, där han var ett särskilt gott föredöme för sina kadetter.

En annan viktig tjänst var adjutant hos dåvarande chefen för marinen, amiralen Stig H:son Ericson, en mycket fordrande herre. Redan då kunde man skönja en blivande chefsgestalt. Förutom den sedvanliga chefsutbildningen, kommenderades han även som elev vid den franska sjökrigshögskolan. I båda fallen fick han goda vitsord.

Tjänster vid försvarsstab och marinstab följdes av utnämning till konteramiral och militär-befälhavare i nedre Norrlands militärområde.

Detta följde av Pers sista aktiva tjänst: Den 1 oktober 1978 utnämndes han till chef för marinen och graden höjdes samtidigt till viceamiral.

Detta var händelserika år både organisatoriskt och ekonomiskt för marinen. Per hävdade med handlingskraft och tyngd dess ställning och behov.

Per var en kurskamrat i ordets bästa bemärkelse. Han gav stöd och uppmuntran åt dem som hade bekymmer och kunde säga ifrån både uppåt och nedåt. Han hade en uppfriskande humor och ett smittande skratt. Han var också en god idrottsman och särskilt hängiven handboll, där hans knallhårda skott mot mål oftast gav resultat.

Vi kurskamrater ser med tacksamhet och goda minnen tillbaka på den tid vi fick vara tillsammans.

För sjöofficerskurs -44

Bengt Rasin

Jarl Ellsén

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt