Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Smeker med röst och stråke

Vi har hört hans röst i radion tusentals gånger. BRUNO ÅRFORS har varit hallåman på Riksradion sedan 1968 i alla tre kanalerna. Han hörs fortfarande - nu som frilans - som berättarröst på film, i kassett- och talböcker. Lyssna på Kerstin Ekmans "Rövarna i Skuleskogen" till exempel eller slå på TV 2 när det är "Dokument utifrån".

Han har den där klassiska radiorösten som bär texten fram till lyssnaren med avspänd exakthet och så behaglig klangfärg och djup att den inte gör något väsen av sig alls - den bara finns. Men Bruno nöjer sig inte med en bra röst. Som hallåman måste man jobba mycket med språkvård också. Det får inte finnas några fel som lyssnarna kan reta upp sig på, då kan de tappa kontakten med innehållet. Idealet är att all information går fram och att ingen tänker på vem det är som läser texten.

I det avseendet är Bruno Årfors framgångsrik, man skulle kunna säga att han är en känd "doldis" i likhet med Greta Garbo som han delar födelsedag med. Hans 50:e infaller nu på måndag.

Kolarkojan viktig

När Bruno var fyra flyttade familjen från Essingen till Gubbängen och där har han bott tills han flyttade in i eget hus förra sommaren.

- Ingen hoppjerka direkt, kommenterar han.

En viktig fast punkt för Bruno Årfors är kolarkojan som hans morfar byggde 1920 i skogen en mil från Gimdalen i östra Jämtland. Den har han som spelstuga.

"Catt" kallas han av de flesta, det var några flickvänner under hans period som långhårigt mods som började.

- Det var väl det att jag tycker så mycket om katter, säger "Catt" som alltid har haft katt ända till helt nyligen då han blev hundägare.

Spelman och dansare

Alla folkmusikintresserade i Stockholm och runt om i landet känner Bruno som spelman på fiol och dragspel och inte minst som dansinstruktör med speciell förkärlek för polskor. Att Bruno är en sorts rytmiskt energiknippe vet var och en som har sett och hört honom i aktion. Han har förvisso muskler och senor som alla vi andra - men bindväven i hans kropp måtte bestå av musik.

Själv har han hävdat att han har en liten extra-gen som hoppar i tretakt. Kanske är det den som gjorde att han var med när Föreningen Folkmusikhuset i Stockholm bildades och att han sedan länge också leder spelgruppen Skeppislaget FMH. Går man till Skeppsholmsgården när Folkmusikhuset har öppet hus på söndagskvällarna kan man vara ganska säker på få höra Bruno spela där.

Ubåtstelegrafist

Han har ägnat sig åt musik, mest klassisk, sedan han började klinka på pianot som sjuåring. Som fjortonåring gick han Holger Rosenquists dansskola och som sextonåring blev han ubåtstelegrafist. För en telegrafist är rytmkänslan absolut avgörande, man hinner inte tänka långa och korta signaler utan går på rytmen och skriver automatiskt.

Bruno ser sig som rytmiker mer än harmoniker och därför är dansen så grundläggande, men han har en gedigen musikpedagogisk utbildning med tvärflöjt som huvudinstrument. Började dansa folkdans och polskor i Bygdedansens Vänner och upptäckte folkmusiken.

- Det var på något sätt som att hitta hem. Den här musiken . . . alla dessa polskor. Vilken skattkista! Ett liv med musik och så upptäcker jag nästan som av en händelse detta fantastiska arv.

Och han ryser vid tanken på alla medmänniskor som aldrig kommer att göra samma upptäkt.

Måste lära sig

Ganska ofta möter Bruno sådana som säger: åh, vad du är lycklig som kan spela så många instrument! De skulle så gärna vilja kunna spela själva. Men de glömmer att jag inte alltid har kunnat, jag har lärt mig, säger han.

Men det går visst att lära gamla hundar sitta, bara de tycker det är kul, tycker Bruno. Om han kastar ett ben till sin gamla "pälskringla" så rusar hon i väg som vore hon valp på nytt.

- Nog kan man behålla ett eller annat ben själv också, även om man kallas "Catt", säger han.

BEBS REYBEKIEL