"Estonia"-beslutet: "Syndabockar är inte till hjälp". För att försonas måste man släppa taget och känna igen sig i andra, säger ärkebiskopen.

Av Elisabeth Sjökvist

UPPSALA. I går morse åkte ärkebiskop K G Hammar för första gången ut till "Estonia"-monumentet på Djurgården i Stockholm, det monument där namnen på de omkomna i katastrofen är inristade i sten. Det var tanken på all den oundvikliga smärta regeringens beslut skulle innebära som förde honom dit.

- Detta är en historiens dag i många människors liv, säger han några timmar senare i Kyrkans Hus i Uppsala.

K G Hammar funderar länge på vad han skulle vilja säga till alla de anhöriga som i flera år kämpat för att få ett beslut om bärgning av de omkomna, och som nu än en gång möts av en stängd dörr. Han tycker att det vore förmätet att försöka säga något kollektivt till så många. Varje människas sorg är unik, varje individs väg genom sorgen likaså.

Men där ute vid "Estonia"-monomentet formulerade ärkebiskopen en bön som han hoppas ska bes i svenska kyrkor på söndag. I en del av bönen närmar han sig frågan hur de anhöriga som vill bärga offren ska kunna hantera sin besvikelse:

"GUD,

skänk dem som nu är besvikna

förmågan att känna någon lindring

i att andra drabbade känner lättnad,

och skänk dem som känner lättnad

djup medkänsla med dem

som känner sig besvikna och upprörda".

- Förmågan att identifiera sig med någon annan och hämta styrka ur det kan vara ett sätt att komma vidare, säger K G Hammar.

Ärkebiskopen tror att en försoning mellan bittra anhöriga och politiker/myndigheter blivit mer möjlig genom att regeringen nu erkänner att misstag begåtts. Att det till exempel inte gjordes försök att bärga de omkomna på ett tidigt stadium.

Han menar också att analysgruppen, regeringen och Mona Sahlin gjort allt som går för att under beredningen lyssna, visa empati och att låta varje människa som önskar komma till tals. Detta ökar också möjligheten till försoning.

Inom kyrkan ses försoning som en gudomlig gåva. Den går inte att dirigera eller förhandla fram. Den handlar om att kunna släppa taget, om relationer som närmar sig varandra, förklarar K G Hammar.

Kan han då förstå de anhöriga som inte säger sig acceptera regeringens beslut

- Ja, om man under lång tid fokuserat på en sak vore det märkligt om man snabbt gav upp. Kanske kan all den energi hos de människor som kämpat för en bärgning fokuseras om till något annat.

Utöver bitterheten mot myndigheterna är många anhöriga mycket kritiska till att ingen har kunnat pekas ut som ansvarig för katastrofen.

Men K G Hammar tror inte på syndabockstänkandet, att det skulle lindra sorgen och smärtan om någon skyldig kunde pekas ut. Det hänger förstås ihop med den kristna tron.

- Min erfarenhet säger mig att det är ett fåfängt hopp. Fram till den punkt då en skyldig finns hoppas man på lindring, men sedan visar det sig att sorgen är precis lika stor ändå, säger han.

Däremot menar K G Hammar att det moderna mediesamhället har blivit ett hinder i läkeprocessen av "Estonia"-katastrofen. Medierna söker alltid spela ut motsatta ståndpunkter mot varandra. Det gör det inte lättare för alla dem för vilka "Estonia"-katastrofen fortfarande är ett öppet sår.

- Jag skulle önska att medierna mer letade efter det som kan förena det till synes oförenliga. När det gäller människors smärta måste man kunna göra andra bedömningar, säger K G Hammar.

Därför ingår även medierna i ärkebiskopens bön på söndag.

elisabeth.sjokvist@dn.se

08-738 19 79