Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Svensk gerilla under kriget. Nya fakta avslöjar kommandogrupperna

Av CARIN STENSTRÖM

En hemlig svensk gerilla bildades under andra världskriget och ingick i 1943 års krigsorganisation. Den kallades "De fria jägarna". Dess uppgift var bland annat att utföra sabotage, att bekämpa marodörer inom civilbefolkningen och att likvidera fientliga nyckelpersoner.

Organisationen har till nu varit okänd utåt. Inte ens personer med hög position i försvaret har haft full kännedom om den. Vissa uppgifter tyder på att den fanns insatsberedd långt in på 50-talet.

Organisationen "De fria jägarna" finns första gången dokumenterad den 30 januari 1943. I en skrivelse med detta datum ger armechefen order om att utbildning av befäl för organisationen skulle äga rum våren 1943 och förläggas till Rommehed i Kopparbergs län. Ett och ett halvt år senare, den 7 juli 1944, preciserar militärbefälhavaren A Moberg organisationens uppbyggnad och utrustning i en skrivelse med rubriken "Självständiga jägarplutoner i 1943 års krigsorganisation".

Där slås fast att självständiga jägarplutoner ska ingå i såväl lokalförsvarsförband som fältförband. De senare, militärförbandsplutonerna, ska sättas in "på direkt order av ÖB".

Utbildade stab

En av dem som ingick i organisationen var kapten Halvar Danils, i dag bosatt i Åtvidaberg. Han blev 1944 beordrad att ansvara för utbildningen av de fria jägarplutonerna inom IV-milot. Under åren 1944-1947 utbildades under hans ledning en jägarstab och sex fria jägarplutoner.

Utbildningen gällde kommandouppdrag av typ nedkämpning av högre staber, framstående individer, lednings- och kommunikationsuppdrag. Den var förlagd till orten Malexander i södra Östergötland och bedrevs under stor sekretess.

- Det största problemet var att få fram lämplig personal, säger Halvar Danils.

- Manskapet måste ha en fysik långt över genomsnittet och kunna handla självständigt under pressande yttre förhållanden.

I Halvar Danils arkiv förvaras reglementet från 1944, "Anvisningar för fria kriget". Där dras riktlinjer upp för regelrätt gerillaverksamhet.

Rätt att döda

Nödvändigheten av sträng disciplin inom förbanden understryks. Plutonchefen ägde rätt att vid självständigt uppdrag utdöma och verkställa dödsstraff. En uppgift som nämns i reglementet är bekämpning av marodörer och kriminella ligor i civilbefolkningen.

Plutonen skulle ha med sig pengar för att kunna betala till exempel lejda vägvisare.

Utbildningen syftade till att skapa plutoner som kunde agera självständigt inom ett ockuperat område. Reglementet innehåller en rad detaljerade anvisningar om sabotageteknik.

I Halvar Danils undervisning ingick besök på Saab i Linköping för att studera hur man på bästa sätt saboterade flygplan. Kraftverk, bilverkstäder och televerket besöktes med motsvarande syfte.

Att ansvaret för de självständiga jägarförbanden låg högt upp i försvaret och att utbildningen prioriterades visas av att den inspekterades av militärbefälhavaren Moberg och hans efterträdare Dyrssen.

Normalt inspekterar en militärbefälhavare regementen, inte plutoner. I sin rapport från inspektionen den 20 mars 1947 konstaterar Dyrssen att utbildningen bedrivits på ett förtjänstfullt sätt.

Halvar Danils säger att "De fria jägarna" byggdes upp i nära samarbete med västländerna, i praktiken USA, och dess föregångare till underrättelsetjänsten CIA, OSS. Uppfattningen rimmar väl med de uppgifter som den amerikanske forskaren Paul M Cole publicerat på Dagens Nyheters debattsidor.

Vapen och mos

Enligt Cole hade OSS från den 1 juli 1943 en avdelning i Stockholm under kodnamnet Westfield Mission. Förnödenheter - vapen, sprängämnen och annat - flögs av USA:s flygvapen från England till Sverige. Materielen var enligt Cole avsedd för motståndsrörelserna i Danmark och Norge. Halvar Danils uppgifter tyder på att den också användes av "De fria jägarna".

- Vi hade anmärkningsvärt större och bättre resurser än försvaret i övrigt, berättar han.

Plutonen hade avancerad kommunikationsutrustning som saknades i armen. Matransoner och andra förnödenheter var bättre än i armen, och bland annat fanns amerikanskt potatismospulver, en nymodighet som inte kom i svenska affärer förrän på 50-talet.

1948 övergick Halvar Danils i civil tjänst. Han har därefter trott att den fria jägarverksamheten upphörde. Men när han tar del av uppgifterna - först publicerade i DN i augusti 1991 - om en hemlig svensk försvarsorganisation som sedan 50-talet samarbetat med CIA tvekar han inte: det är samma organisation.

- Likheterna med den fria jägarorganisationen är uppenbara, säger han.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.