Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

SVERIGEREPORTAGET: Ale stenar: Amatör i motvind vid skånsk skeppssättning. Forskare godkänner bara teorin om solkalendern

Av Lars Ramklint

KÅSEBERGA. Den första höststormen sliter i kläderna och det är svårt att gå rakt mot vinden den här ovädersdagen på den skånska sydkusten. När Bob Lind kämpar sig upp för backarna till Ales stenar blir motvinden symbolisk. Själv anser han sig just ha publicerat den historiska lösningen till en av vår tids största och märkligaste fornminnesgåtor, hemligheten bakom Sveriges största skeppssättning Ales stenar.

- När Skaneys aristokrati för ca 2 700 år sedan lät förankra den storslagna sol-årskalendern på Kaasebjers vindpinade sandås, hade de inte bara tillägnat sig den gamla egyptiska och babyloniska kalenderkunskapen om solens och måntidernas cykliska täljor. De hade också på sina vidsträckta handelsfärder till grekernas och feniciernas handelsstäder i östra medelhavsområdet blivit invigda i den astrologiska stjärnbildsmytologin.

I solens skepp står inte bara solårets 365 dagar och 12 solmånader inskrivna utan också den nordiska zodiaken med sina elva gudaboningar.

Så heter det i boken " Solens skepp och Als stenar".

Teorin att skeppssättningen döljer en astronomisk kunskap hos sina skapare är Bob Lind inte ensam om att hävda. En av de första att formulera hypotesen var en ung Hans Alfredson efter grundläggande studier med scoutkompassen. Alfredsons skolkamrat från Helsingborg, universitetslektorn Curt Roslund i Göteborg, utvecklade teorierna ytterligare i tidskriften "Forskning och framsteg" i slutet av 1970-talet.

Men Bob Linds datering av skeppssättningen tillbaka i bronsåldern får vetenskapsmännen att underkänna hans studier.

- En helt omöjlig datering, säger pensionerade arkeologiprofessorn Märta Strömberg, som leder utgrävningarna kring Ales stenar.

- Ales stenar restes inte för 2 700 år sedan. Vi har gjort fornfynd under stenarna från 500-talet e Kr. Då säger det sig självt att stenarna inte kunnat stått där tusen år tidigare.

De senaste arkeologiska fynden har tidsbestämt med c14-metoden. Det handlar bland annat om en urna med inbrända matrester. Dessa kan dateras till 500-600-talet.

Det är iskyla i motvinden.

Bob Lind har inga akademiska meriter att sätta emot utan är den lidelsefulle amatören, som slukat litteratur om mångtusenårig babylonisk astrologi och fornnordisk mytologi för att sedan med egna uppmätningar på plats finna stöd för tolkningen att Ales stenar restes på bronsåldern som en väldig solkalender.

- Jag vet inte om det är 600 eller 700 gånger jag varit här de senaste två åren, säger Bob Lind. Ibland har jag åkt hit fem-sex gånger om dagen.

Besöken har gällt att dokumentera solens upp- och nedgång över stensättningen.

- I början följde jag månrörelserna på nätterna också, men efter ett år var jag övertygad om att det mönster jag sökte fanns i solens rörelser, berättar Bob Lind.

I den bok som blivit resultatet av studierna dokumenterar Bob Lind med fotografier hur stenarnas placering precis motsvarar solårets växlingar. Vid sommarsolståndet går solen ned just bakom den höga stävstenen. Med årets växlingar flyttar solnedgången från sten till sten med precision på minuten. Vid vintersolståndet går solen upp över modersolstenen. De andra stenarna markerar den tidens viktiga helgdagar och placeringen av dem kan också ges talmystiska förklaringar, anser Bob Lind.

Skeppssättningens 58 solstenar och två kölstenar ser han inplacerade i en mycket noga beräknad geometrigrundplan som helt överensstämmer med den urgamla geometrins heligaste principer, d v s cirkeln och kvadraten, där cirkeln symboliserar den gudomliga himmelska makten och kvadraten jorden, människorna samt väderstrecken.

Att det inte riktigt stämmer beror på att några stenar placerades fel vid restaureringen 1916, hävdar Bob Lind.

De första kalenderbyggarna började troligen med att lägga ut mindre stenar för att markera solens upp- och nedgångar vid den fria Östersjöhorisonten, antar Bob Lind. De måste ha haft tålamod och gott om tid för att vänta ut de molnfria dagar som krävdes för dessa beräkningar. När man efter många års observationer fått tillräckliga kunskaper ersattes förmodligen de mindre stenarna av trästolpar och slutligen med sextio stenblock.

I stenblocken finns skålgropar som kan tolkas som en stjärnbild. Den tolkningen delar inte vetenskapsmännen.

- När skeppssättningen uppfördes återanvände man stenar med skålgropar från bronsåldern, invänder professor Märta Stenberg.

Hennes datering av Ales stenar delar också pensionerade universitetslektorn Curt Roslund, som själv efter studier av fornlämningar i ett astronomiskt perspektiv dragit slutsatsen att Ales stenar skapats som en kalender. Hans teori fick starkt stöd när arkeologerna fann rester av en ekstolpe från 500-talet just där Curt Roslund antagit att det kunde finnas markerat en hållpunkt i terrängen. Curt Roslund avfärdar heller intet Bob Linds teorier om inflytande från medelhavskulturerna.

- Vårt land beboddes inte av några vrålande barbarer. De var obildade i mycket, men hade intelligens och klokhet som vi och det finns många andra iakttagelser som pekar på att man på vitt skilda platser i Europa hade samma kunskaper om t ex astronomi.