Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 20:02 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/inrikes/uppvaxt-i-tsarens-lydstat-natalia-hult-minns-den-ryska-tiden-pa-de-dodas-o-pa-aland/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Uppväxt i tsarens lydstat. Natalia Hult minns den ryska tiden på "De dödas ö" på Åland

Av SÖREN LÖFVENHAFT

ÅLAND. I ett litet ljusblått hus på Åland, skyddat för havets vindar av träd och häckar, bor Natalia Hult.

Hennes hembygd kallas "De dödas ö": Prästö öster om Bomarsund. Sex kyrkogårdar från tiden då Åland tillhörde ryska tsarväldet ligger gömda i skogen. Här finns hennes föräldrars gravplats.

- Jag är präglad av barndomsåren på Prästö. Jag har aldrig känt mig som andra, säger 81-åriga Natalia.

Hon är en av de sista av rysk härstamning som var med då Åland utgjorde tsarrikets västligaste utpost och som fortfarande bor kvar. Den siste tsarens färgporträtt satt på väggen i barndomshemmet. Då tsaren störtades 1917 förändrades familjens tillvaro radikalt. Häromdagen fick Natalia veta att den mördade tsarfamiljens kvarlevor identifierats av rättsmedicinsk expertis i Jekaterinburg.

Hennes far hette Peter Schisterow, radiotelegrafist från Perm vid Uralbergens fot. Han tjänstgjorde vid den ryska telegrafstationen på Prästö ända fram till 1917. Det var då, efter freden i Fredrikshamn, Finlands och Ålands över hundraåriga tid som rysk lydstat ändade.

Den en gång vackra ryska telegrafbyggnaden, uppförd i rött tegel, är i dag förvandlad till cementfabrik.

Bytte efternamn

Peter Schisterow och hans åländska hustru Ingeborg och en son ligger begravda på den grekisk-ortodoxa kyrkogården inne i skogen en bit bort. En slingrande cykelväg leder dit. Tyst vandrar Natalia runt bland korsen.

På föräldrarnas gravsten har det ryska släktnamnet återuppstått. "F.d. Schisterow" står det med mindre bokstäver under det svenska namnet Brandt. Natalia lägger en blomma på graven.

- Minnena susar förbi då jag besöker kyrkogården. Vi måste byta efternamn för att få vara i fred. Och far förbjöd oss barn att tala ryska. Ålänningarna var fientligt inställda till oss. Vi barn kallades ryssungar och föräldrarna för bolsjeviker trots att de inte alls sympatiserade med vad som hänt i pappas hemland, berättar Natalia, som efter giftermål i Helsingfors bär namnet Hult.

Hon är vithårig och skärpt i berättandet. Hennes två barnbarn från Göteborg är på besök. Natalia, före detta läkarsekreterare, har själv sedan många år en bostad i Göteborg men bor vår, sommar och höst i sitt blå hus på Åland.

Mellan öst och väst

- Numer har jag det mycket lugnt och skönt här. Motsättningarna har sjunkit undan. Det finns en hel del ryskt blod på Åland men få vill kännas vid det. Det har sin orsak i upplevelserna under de svåra åren då vi hamnade mitt i spänningsfältet mellan öst och väst. Det går aldrig ur en.

Peter Schisterow och några matroser vid telegrafstationen valde att stanna på det fria Åland i stället för att flytta hem till Ryssland, skakat av revolutioner. Andra ryssar tog samma beslut. Många av dem kom till Åland i samband med att ett ryskt militärsjukhus anlades på Prästö 1906 och 750 man kommenderades dit.

Ett skäl för ryssar att stanna var att de gift sig med åländskor och skaffat barn. Ett annat att osäkerheten var stor om vad som väntade dem i Ryssland med ny regim och nytt samhällssystem.

Till USA

- Pappas världsbild störtade samman då tsaren först abdikerade och sedan mördades. Jag minns att tsaren kallades "far lille", en upphöjd överhet de utskickade ryssarna på Åland byggde hela sin trygghet på. Pappa isolerade sig. Det var hårt att se, han var en mycket vänlig man. För att klara familjens försörjning emigrerade han till USA men kom tillbaka och levde på Prästö till sin död. Själv bodde jag i Åbo några år i samband med att jag tog studenten.

Fram till 1917 satt ett kolorerat porträtt av tsaren på väggen i alla hem i den stora ryska kolonin på Åland. Men efter tsarens fall rensades ryska bilder, ryska "fasoner" och ryska traditioner bort på Prästö.

- Det blev plötsligt en skam att vara ryss. Åren innan hade varit fridfulla. Ålänningar och ryssar i tsarriket kom nog mestadels bra överens. Man umgicks och hjälpte varandra och inbjöd varandra på fester. Jag brukar vila mina tankar i minnen från åren före tsarens död.

Uppsving

Natalia är också väl påläst om den ryska tiden på Åland, som började 1809 då det svenska storfurstendömet Finland och Åland blev ryskt.

Då den väldiga fästningen vid Bomarsund inte långt från Natalias barndomshem började byggas 1832 fanns 4 000-5 000 ryssar på Åland. Militärinkvarteringar enligt normen "tio man i varje stuga" blev tidvis ett övergrepp som drabbade bönderna hårt. Men samtidigt blev fästningsbygget ett ekonomiskt uppsving för den här delen av Åland och de månginternationella relationerna mjukades med tiden upp.

1854 kom fästningens fall och förstörelse. Det var England och Frankrike som i samband med Krimkriget sköt det ryska maktcentrumet i Östersjön sönder och samman. I dag kan ruinerna beskådas. På skyltar berättas historien bakom de utspridda granitblocken.

Brevkontakt

Under Bomarsunds glansdagar anlades kyrkogårdarna på Prästö, en för varje religion. Många gravar har försvunnit under igenväxta marker. Men inne i skogen ringlar fortfarande långa stenmurar och monument och kors sticker upp ur gräset. Här finns avskilda från varandra en gammalortodox begravningsplats, en luthersk, en romerskkatolsk, en judisk, en islamisk och en ny grekisk-ortodox.

- Mina föräldrar vilar på den grekisk-ortodoxa, och där vill jag själv begravas en dag, säger Natalia.

Hon har funderat på att återta sitt ryska födelsenamn. För tio år sedan började hon en språkkurs i ryska och fick en brevvän som var född i faderns hemstad Perm. Han ville lära sig svenska för att lättare få fatt på material till en bok och en film om Anders Zorn. Natalia besökte brevvännen i Moskva och bad honom fara hem och ta fotografier i Perm och ta reda på allt han kunde om släkten Schisterow.

- Vi var hårdbevakade i Moskva där stämningen var otäck. Men han for hem till Perm och skickade mig också några suddiga bilder och en del uppgifter om pappa.

Skickar dollar

Brevkontakten upprätthålls än i dag. Den ryske vännen har det svårt. Han berättade i sitt senaste brev att han magrat tio kilo på kort tid på grund av matbristen. Natalia försöker hjälpa honom genom att skicka hållbara livsmedel och dollar.

Peter Schisterow som skulle bli kommenderad till Åland och dö där var född 1881. Han arbetade i unga år på båtar i floden Kama, en biflod till Volga.

Har Natalia aldrig besökt hans hemstad

- Jag har funderat på det många gånger men skjuter det på framtiden. Rån och överfall har tyvärr blivit något man måste kalkylera med. Jag följer dagligen nyheterna från det sönderfallna Sovjet och hoppas vid Gud att Jelstin ska lyckas skapa demokrati och ordning i en framtid, säger Natalia Hult.

Hon känner starkt de ryska banden.

- Kanske följer barnbarnen med mig till Perm en gång, säger hon och kramar om Sara ute på gräsmattan.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt