Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Besteg berg för sonens skull

Hans lille son drabbades av cancer. Då ­bestämde sig Fredrik Westerlund för att trots sin cp-skada bestiga fyra fjälltoppar. ­Resultatet blev en halv miljon kronor till Barncancerfonden.

Sonen Sebastian, då tre år, behandlades för en svår cancersjukdom

– Då bestämde jag mig för att kämpa på samma sätt som min son och andra svårt sjuka barn kämpar för att bli friska. Jag skulle bara upp på de där bergstopparna trots min cp-skada, säger Fredrik Westerlund.

I Arjeplog, där han bor, finns det många berg och fjäll. Sedan några år arrangerar ideella krafter i kommunen ”Top of Arjeplog”. Uppgiften går ut på att till fots besöka tio fjälltoppar som anges på ett kort. Alla som besökt och antecknat minst tre toppar deltar i utlottning av priser. 

Fredrik tänkte att han skulle försöka sig på att vandra upp på så många toppar som möjligt. Samtidigt utmanade han sina följare på Facebook att bidra med en summa för varje topp han lyckades bestiga.

Fredrik är fyrtio år och när han föddes drabbades han av syrebrist och fick sin cp-skada, på medicinskt språk kallas den för spastisk diplegi. Fredrik har svårt att kontrollera reflexer och rörelser i armarna och benen. Han har dålig balans och drar ofta benen efter sig.

– En mattkant, en liten sten på trottoaren eller en gren på stigen kan göra att jag faller. Allt som lutar ogillar jag, bäst är om jag får hålla till på ett plant golv inomhus. När jag var sex sju år lärde jag mig att gå utan stöd, berättar Fredrik.

Han arbetade under några år som chef på ett it-bolag i Stockholm, träffade sin dåvarande fru och fick två barn med henne. Så valde de att flytta till Arjeplog i Lappland där Fredrik är född och uppvuxen. Äktenskapet tog slut och i dag bor de nära varandra och delar på vårdnaden om barnen.

– Sebastian, som är yngst, hade varit ganska dålig på att äta sedan hans mamma slutade att amma honom. Han hade ofta ont i magen. En utredning om eventuell födoämnes­allergi visade inget onormalt, säger Fredrik.

Så fick Sebastian feber vid flera tillfällen och var extremt trött. Till en början upplevde föräldrarna att vården inte tog deras oro på tillräckligt stort ansvar. Men till slut togs några prover – och så hittade läkarna en stor cancertumör på binjuren, av en typ som lätt kan sprida sig till andra delar i kroppen.

– Tumören upptäcktes några dagar innan Sebastian skulle fylla tre år så det fick bli kalas på sjukhuset. Han vägde tio kilo och var tunn och smal. Senare visade det sig att tumören vägde ett kilo och var stor som en grapefrukt. Jag tänkte direkt på om min son skulle överleva eller dö, och på vad som skulle hända med hans äldre syster.

Efter behandling med cellgifter och bortoperation av tumören fick Sebastian strålning under tre veckor. Sedan följde medicinering med höga doser av A-vitamin.

– Jag frågade Sebastian om han visste varför vi var på sjukhuset. Han svarade att det berodde på att han hade en dålig klump i magen som måste bort. Under behandlingen tappade han håret, hade så ont i skelettet och kräktes tre fyra gånger om dagen. Som förälder var det fruktansvärt att se hur han led, men jag beundrade hans enorma livsvilja.

Sebastian fick vård på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, som ligger mer än trettio mil från Arjeplog. Efter den första oron blev sjukhusmiljön med sina inrutade rutiner paradoxalt nog en trygg plats, där allt fokus riktades mot Sebastian.

Fredrik har bara gott att säga om den professionella omsorg hans son fick av all vårdpersonal. Både i Umeå och på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm där operationen gjordes av landets främsta specialister på just denna typ av cancer.

– Jag blev imponerad av lek­terapin på sjukhusen. Och de sjukas syskon fick besöka badhus, lekland och liknande. Så förstod jag att all den här fina verksamheten är finansierad av Barncancerfonden. Innan dess hade jag trott att fonden bara stöttade medicinsk forskning.

Medan Sebastian fortfarande behandlades kände Fredrik att han ville ge något tillbaka till vården så att and­ra barn också skulle få lekfulla avbrott i den ofta smärtsamma tillvaron på sjukhuset. Han hade sett hur de cancersjuka barnen kämpade så hårt, och tänkte att kan de så borde jag också kunna ...

Fredrik startade sitt bergsäventyr med Renberget som är 628 meter över havet och ligger ganska centralt i Arjeplog. Det skulle ta 45 minuter att komma upp och lika länge för att ta sig ned.

– En vän som älskar att vandra i fjällen följde med. Vandringen tog mycket längre tid än vad vi räknat med, berättar Fredrik.

– Vi hade med oss för lite mat och dryck och jag ramlade minst 25 gånger. Det blev en verklig pärs. När vi sedan gick upp för den andra toppen hade vi med oss tillräckligt att äta och dricka – och det underlättade.

Fredrik fortsatte med topp 3 och topp 4 på ”Top of Arjeplog”. Men sedan fick det vara nog, han hade nått gränsen för vad hans kropp klarade av. Då hade han lyckats samla in nära en halv miljon kronor till Barncancerfonden.

Nyligen kom boken ”Att gå över berg” ut (Timbro förlag). I den beskriver Fredrik tiden när Sebastian var sjuk och hur han själv lyckades ta sig upp på de fyra fjälltopparna, han som riskerar att snubbla på en liten mattkant. Han skildrar också vilken roll civilsamhället och människors vilja att hjälpa till spelar i särskilt glesbygdskommuner som Arjeplog.

– Vi hade vänner och bekanta som ställde upp. Släktingar som sprang ärenden. Människor i Arjeplog ställde upp med utrustning och kunskap om bergsbestigning. 

I dag går Sebastian i en för­skoleklass och leker med sina vänner. Han är ännu relativt liten och tunn – och han lever.

Ålder: 40 år.

Bor: Arjeplog.

Familj: Sambo, två egna barn och två bonusbarn.

Gör: Är kommunikatör på Arjeplogs kommun.

Aktuell: Med boken ”Att gå över berg” (Timbro förlag).

Arbetar för att bekämpa barncancer och se till att drabbade och deras familjer får den vård och stöd de behöver.

År 1979 gick oroliga föräldrar och vårdpersonal samman för att stoppa en planerad nedläggning av Sveriges då enda barncanceravdelning.

I dag, snart 40 år senare, är Barncancerfonden den största finansiären av barncancerforskning i Sverige och i dag överlever drygt 80 procent av de barn som drabbas.

Källa: Barncancerfonden

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.