Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Djur gör människor friskare

Till och med en liten akvariefisk eller en kanariefågel kan förändra människors liv. Veterinären Ulla Björnehammar tycker att alla borde ha rätt till ett sällskapsdjur.

Ulla Björnehammar arbetade i mitten av 1970-talet på ett skoldaghem i Stockholm för besvärliga elever. I hennes grupp gick fem struliga pojkar mellan tio och tretton år. De var mycket högljudda och brydde sig sällan när hon bad dem att vara tystare. Så en dag tog hon med sig schäferhunden Bam-Bam till skoldaghemmet. Hon berättade att hundar har en utomordentlig hörsel och att det låter som ett dån i deras öron när en människa skriker.

– Efter en stund började killarna hyscha åt varandra. ”Tänk på Bam-Bam”, sa de om någon höjde rösten. Mina öron hade de inte brytt sig särskilt mycket om, men Bam-Bam var viktig för dem.

På skoldaghemmet satt hon ofta med någon av eleverna i läshörnan. En dag läste hon en bok för en pojke som alltid var mycket spänd i kroppen. Ingen i personalen fick fysiskt beröra honom, då ryggade han tillbaka. På golvet intill dem låg Bam-Bam och vilade.

Samtidigt som hon läste för den unga pojken började hon klappa Bam-Bam. Efter en stund märkte hon att pojken också började smeka hundens päls. En stund senare kunde hon ta i pojken, beröra honom med sina händer.

– Jag är övertygad om att kontakt med djur kan göra underverk. I vården av äldre, i skolor, på fängelser … det finns många platser där hundar, katter eller några fåglar kan få människor att må bättre, säger Ulla Björnehammar.

I dag arbetar hon som veterinär på en egen klinik i Uddevalla där hon behandlar olika sällskapsdjur som blivit sjuka eller skadat sig. Samtidigt är hon ordförande i Manimalis, en lobbyorganisation som bland annat arbetar för att öka anslagen till forskning om samspelet mellan djur och människor.

I USA och England finns sedan länge olika inflytelserika grupper som stöder just sådan forskning. Verksamheten finansieras via donationer och bidrag från privatpersoner och företag.

I slutet av åttiotalet besökte Ulla Björnehammar en konferens i USA om djurens positiva effekter på den pyskiska och fysiska hälsan. Några år senare samlades några likasinnade i hennes kök för att bilda Manimalis. Verksamheten finansieras av ett bolag som försäkrar djur och en tillverkare av djurfoder.

– Djurägare, zoo-affärer, veterinärer, tävlingsfunktionärer … många människor lever för och av sällskapsdjur. Men intresset bland politiker och myndigheter för denna ”bransch” verkar svalt. Vårt mål är att påminna politiker, lärare, skolfolk och vårdpersonal om att människor borde ha rätten till ett sällskapsdjur från vaggan till graven.

Hur många förtroenden har inte älsklingskaninen fått ta del av från ett litet barn, fortsätter Ulla Björnehammar. Det kan vara guld värt för en liten pojke eller flicka om det finns någon därhemma att bry sig om när de slutat skolan och föräldrarna är kvar på jobbet.

Men också gamla mår bra av att ha en hund eller en katt att gå ut med och att kela med. Även en fågel eller akvariefiskar kan betyda mycket för att man ska känna ansvar för en annan varelse.

Ulla Björnehammar berättar om en gammal man som mist sin hustru några år tidigare. När en bekant mötte mannen på stan och som vanligt frågade hur han mådde svarade denne att det kunde vara värre, men det hade blivit så tyst därhemma. Tyst? undrade den bekante och tänkte på att hustrun ju var död sedan länge. Jo, förklarade mannen, hans kära guldfisk hade just dött.

– En del kanske ler åt berättelsen. Men mannen hade gått och småpratat med sin guldfisk när han gav den mat och gjorde rent i akvariet. Nu hade han ingen att prata med.

För tolv år sedan presenterade Manimalis en kartläggning av hur många hundar, katter, akvariefiskar, papegojor, marsvin och andra sällskapsdjur det då fanns i Sverige. Någon liknande inventering har inte gjorts sedan dess. Ulla Björnehammar berättar dock att det i dag finns runt 950 000 hundar i landet.

I Sverige finns annars en njugg inställning till smådjur i vården och omsorgen, menar Ulla Björnehammar. Hon pekar på att det ofta inte är tillåtet att ha djur på äldreboenden, skolor och fängelser.

– Gamla blir inte allergiska på ett hem för äldre, i så fall är de redan det. Förbuden mot djur bygger snarare på omtanke om personalen. Visst är det viktigt att allergiker inte ska drabbas av problem, men det borde gå att bygga avdelningar för äldre som vill umgås med djur och mår bra av det.

Ulla Björnehammar tänker på sina egna föräldrar, både mamman och pappan är över åttio år. De bor fortfarande kvar i en egen lägenhet med sin hund.

– Mamma är synskadad och om det skulle hända pappa något kan hon inte bo kvar själv. Om hon hamnar i ett äldreboende får hon inte ta med sig hunden. Jag tycker att det skulle vara mycket tråkigt.

I går berättade Insidan om Sjöjungfrun, ett boende för äldre dementa i Umeå, där det under dagarna finns flera hundar på de olika avdelningarna.

– Under senare år har det hänt mycket positivt runt om i landet. Insikten växer sakta om att djur kan fylla en viktig roll i omsorgen av sjuka och gamla.

Allt fler psykologer, läkare och djurvårdare vittnar om de positiva effekterna av att ha sällskapsdjur. I USA, Storbritannien, Australien och andra länder ligger forskarna betydligt längre fram på det här området än i Sverige.

Ulla Björnehammar berättar om en australisk studie som visar att personer med djur inte besöker sjukvården lika ofta som djurlösa. De förbrukar också mindre mediciner. Enligt studien handlar det om minskade kostnader för samhället och den enskilde på motsvarande 10 000 kronor per person och år.

– Jag önskar att någon ville satsa på en motsvarande forskning i Sverige, säger Ulla Björnehammar.

Har du några egna djur?

– Genom åren har jag haft fem schäfrar. Men i dag finns bara katten Sickan. Hon tar alltid emot mig när jag kommer hem från jobbet.

Thomas Lerner

thomas.lerner@dn.se 08-738 12 34