Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Mycket tyckande och lite fakta”

Många säger att vi lever i ett kunskapssamhälle. Men vad innebär det? Trots det ständiga, stora flödet av information finns en risk för att samhället håller på att bli mer kunskapsfientligt, menar historieprofessorn Arne Jarrick.

Vi har alla våra ”önskesanningar” som vi gärna håller fast vid även när vi hör bra argument emot. Dessa önskesanningar är ett tema som återkommer i Arne Jarricks nya bok, ”Det finns inga häxor” (Svante Weylers bokförlag).

– Confirmation bias, alltså att man insisterar på att fortsätta tro på det man en gång börjat tro på, och negligerar det som talar emot, är en konstant psykologisk egenskap hos människan, säger Arne Jarrick. Och det gäller även forskare.

Boken, som har undertiteln ”en bok om kunskap”, är i sig späckad med kunskap och innehåller många frågor, men saknar tvärsäkra svar.

Omsorgen om forskningens frihet var ett av hans huvudmotiv för att skriva boken, berättar Arne Jarrick, professor i historia vid Stockholms universitet och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Friheten innebär i det fallet bland annat forskningens strävan att göra sig likgiltig för alla önskesanningar som florerar i samhället. De finns lite varstans, exempelvis hos makthavare.

I bokens inledning finns ett nedslående exempel. Arne Jarrick berättar om när han ledde ett panelsamtal mellan politiker och samhällsforskare i Riksdagshuset 2007, inför kommande dialogmöten i Almedalen som sedan pågick där under tio år. Idén var att forskarna skulle presentera vetenskapliga rön av vikt för de beslut som politikerna skulle komma att ta, och att de sedan skulle diskutera tillsammans.

Men förhoppningen att politikerna skulle väga in det verkliga kunskapsläget kom på skam. Politikerna, från höger till vänster, sade sig vara intresserade av kunskap – men den måste komma från källor med samma ideologiska inriktning som deras egen.

I en enkät som gjordes ett av åren frågade man politikerna om dialogerna med forskarna fått dem att ändra uppfattning om någonting. Inte en enda kunde rapportera att det skett.

I dag talas det ofta om ”alternativa fakta”, en term som Arne Jarrick inte gärna använder. Men han är orolig för att intresset för verklig kunskap håller på att minska, och likaså respekten för skillnaden mellan sant och falskt. Håller vi i själva verket på att få ett kunskapsfientligt samhälle mitt i det så kallade kunskapssamhället?

– Jag kan inte säga att det är så, men jag är rädd för det, säger Arne Jarrick. Jag har alltid bekämpat den postmoderna relativismen, ”allt är subjektivt”, det finns ingen sanning, alla har rätt till sin egen. Den har fortfarande stort utrymme i dag.

Han betonar att kunskapsutvecklingen genom historien i princip varit en kumulativ process, där människor byggt vidare på andras uppnådda kunskaper, även om det ibland kan ske svängningar.

Och många vanföreställningar och myter har försvunnit med tiden. En gång trodde den stora majoriteten att det fanns häxor, en minoritet trodde det inte och så småningom fick de med sig de häxtroende. På liknande sätt har det varit med många företeelser. Det långsamma införlivandet av ny kunskap, som i början ofta mött motstånd, är det som brukar kallas kulturell evolution.

I dag finns mycket mer kunskap än någonsin tidigare, och fler har tillgång till den.

Vad är det då som är speciellt oroande i vår tid?

– Det är andra mekanismer som har trätt in. Det har tippat över, alltför många tillåter sig att tycka fritt om vad som helst utan att bry sig om fakta. I dag har det ingen kostnad att tycka, man behöver inte anstränga sig för att skaffa sig kunskap först. Visserligen kan man få skit på sociala medier, men många gillar uppmärksamheten.

Och även i dag finns mer eller mindre vidskepliga vanföreställningar. Det finns en mänsklig tendens att vårda sina vanföreställningar mer ju mer hotade de är, säger Arne Jarrick.

– Massan av kunskap som finns i dag kanske skapar en matthet. Mycket av den kunskap som finns är komplicerad och det kan vara krävande att sätta sig in i saker ordentligt. Olika experter ger oss ”genvägar” som kanske minskar kraven på kunskap och även motivationen att själva titta kritiskt på det vi ser, och som dessutom kan uppmuntra till kunskapsfientlig ”revolt” hos dem som försvarar sina önskesanningar eller vanföreställningar.

Arne Jarrick är alltså bekymrad, men han kan inte säga att kunskapsfientligheten har blivit ”värre” eftersom han inte vet det säkert och är noga med att man ska ha fog för sina påståenden.

– Men det är extremt oroande att ledande världspolitiker ljuger skamlöst – inte att de ljuger, det är inget nytt, men att de ljuger trots att de vet att vi vet att de gör det.

Fast det finns hopp, också. Man kan träna sig på kritiskt tänkande, och även på att vara kritisk mot sig själv och få insikt om sina önske­sanningar, och om grupptänkande och annat som får oss att inte ifråga­sätta. Detta borde man börja med redan i skolan, tycker Arne Jarrick.

– Vi brottas med vår egen prestige­fullhet – jag också. Man kan träna och gång på gång få uppleva att det inte är skamligt att ha fel. Kanske är det en utopi, men jag tror att det skulle kunna påverka utvecklingen lite grann.

Om utvecklingen inte förändras ­riskerar vi att sakligheten allt mer får stryka på foten för önskesanningarna, menar Arne Jarrick. I boken sammanfattar han hur man kan åstadkomma ett mer kunskaps­vänligt förhållningssätt så här:

”Svälj inte allt som sägs, utan granska det kritiskt. Gör motstånd och ge upp motståndet på samma grund, utan hänsyn till dina önskesanningar eller till vad dina närmaste önskar att du ska tro, och gör det i ett rationellt och argumenterande samtal.”

– Det där är ju förstås inte alltid möjligt. Men jag önskar att fler ­skulle träna sin självständighet och sin självdistans, säger Arne Jarrick.

Att människor har ett motstånd mot att ta till sig kunskap som inte stämmer med det de vill tro på har varit känt länge. I sin bok ­citerar Arne Jarrick filo­sofen och statsmannen Francis Bacon, som skrev så här i början av 1600-talet:

”Så snart den mänskliga förståelsen har knutits till en viss uppfattning kommer allt annat att användas som stöd för den. Och trots att motinstanserna är flera, kommer denna förståelse att förneka och förakta dem eller också att med hjälp av någon distinktion avvisa eller bortse från dem, på det att auktoriteten hos den initiala slutsatsen genom denna obotliga förhandsuppfattning ska kvarstå orubbad.”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.