Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

När ekonomi möter psykologi

Människors irrationella beteenden måste tas med i beräkningen när vi utformar ­ekonomiska modeller. Annars kommer vi aldrig att förstå vad som orsakar en finansiell kollaps. Det menar en av världens främsta beteendeekonomer i en ny bok.

Richard Thaler är inte glad åt det amerikanska valresultatet. Han refererar till sin vän Daniel Kahneman för att förklara varför Trump fått sådana framgångar. Daniel Kahneman är en psykolog som 2002 belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sitt arbete om psykologisk ekonomi. Han pratar om två sätt att tänka: System ett som är det snabba tänkandet eller ”magkänslan”, och system två som är det rationellt kalkylerande tänkandet.

– Donald Trump är en system ett-kandidat som egentligen inte har någon politik. De som röstat på honom har inte gjort någon kalkyl eller kört något ”program” som visar att deras liv kommer att bli bättre under Trump. De är bara arga, och han matar den känslan hos dem, säger Richard Thaler som är att betrakta som en av världens mest framstående namn inom vad som kallas den ”beteendeekonomiska” skolan.

Han har precis utkommit med sin bok om irrationellt beteende på svenska med titeln ”Beslut och beteenden – att förutsäga det oförutsägbara” (Volante).

I sin förra bok ”Nudget” skriver Richard Thaler att ekonomer nästan har haft ensamrätt på att ge skarpa råd till regeringar där de till exempel hävdat att monopol är dåligt.

– Det jag försöker göra är att öppna dörren för andra sociala vetenskaper för att de ska få komma in med sitt inflytande, säger han i telefon från Chicagouniversitetet där han är verksam.

Det är svårt att säga om Trump­supportrarna har röstat emot sina egna intressen, menar Richard Thaler, eftersom man aldrig kan säga exakt vad som är i någons intresse.

– Vi ekonomer skulle säga att själva röstandet i sig är irrationellt, eftersom chansen att kunna påverka utfallet i realiteten är ”noll” för en enskild individ.

Att rösta är mer ett sätt att uttrycka sig på, menar han, precis som att skriva under ett upprop – vilket han själv just har gjort emot Trumps ekonomiska politik.

– Det är få, om ens någon, ekonom som ställer sig bakom Trumps politik, helt enkelt för att den ur ett ekonomiskt perspektiv är befängd.

Ett exempel är Trumps skattepolitik som enligt Richard Thaler skulle leda till stora underskott och bara gynna några få redan extremt rika. Ett annat är Trumps invandringspolitik som han menar är helt uppåt väggarna.

– Silicon Valley skulle inte ens existera i sin nuvarande form om det inte var för invandring. Och handelsutbyte med andra länder är något som är bra, inte dåligt, som Trump gör gällande.

Richard Thaler, som är en pionjär inom det som kallas beteende­ekonomi, har en roll i den kritikerrosade filmen ”Big short” där han spelar sig själv.

Filmen handlar om hur några få individer låg bakom finanskrisen 2008 genom att göra sig förmögenheter genom spekulation på den upptrissade amerikanska fastighetsmarknaden, vilket sedan ledde till fastighetsbubblan i USA.

I en scen sitter Richard Thaler vid ett Black Jack-bord tillsammans med sångerskan Selena Gomez. Runt bordet står det personer som lägger bud på Selena Gomez hand. Sedan utökas budgivningen när folk börjar satsa på varandras bud. Det utvecklas till en sorts hävstångs­effekt som leder till en kollaps.

– Scenen illustrerar ganska bra vad mina beteendeekonomiska teorier går ut på. Att det finns djupt mänskliga beteenden, i det här fallet en flockmentalitet, som går ut på att många människor uppfattar någon som en vinnare och litar på att den är bra på att vinna.

En centralbank eller en president, som försöker förebygga eller handskas med en finanskris, måste förstå vad som driver människor och vilka misstag som de kan tänkas göra, menar han.

– Vi människor har en benägenhet att satsa på samma häst som alla andra, i stället för att göra genomtänkta och självständiga bedömningar.

Richard Thalers intresse för hur mänskligt beteende kan påverka finansmarknaderna väcktes redan på sjuttiotalet när han läste ekonomi för att förbereda sig för universitetet.

På den tiden fanns inte beteendeekonomi som ämne och alla teorier som försökte ta hänsyn till irrationella mänskliga beteenden viftades bort och hänvisades till psykologin.

Richard gjorde dock iakttagelser som han tyckte borde bakas in i de ekonomiska modeller som fanns. Till exempel hade han en lärare som för länge sedan hade köpt en samling exklusiva viner för tio dollar flaskan. Flaskorna hade nu blivit värdefulla och gick att sälja för hundra dollar styck, vilket var mycket pengar på den tiden.

Läraren sade till Richard att han gärna öppnade och drack en av dessa flaskor. Han kunde också tänka sig att sälja en flaska för hundra dollar.

Men aldrig i livet att han kunde tänka sig att köpa en flaska för hundra dollar. Detta var ett så kallat irrationellt beteende enligt Richard, som borde bakas in i de då existerande ekonomiska teorierna.

– Antingen borde en flaska vara värd hundra dollar för min lärare, eller också borde den väl inte vara det?

För att kunna lägga fram sina teorier om irrationellt beteende var han tvungen att dokumentera och systematisera sina iakttagelser för att få in dem i ett vetenskapligt ramverk.

Så småningom landade han i vad psykologiprofessorn Daniel Kahneman kallar för ”förlusträdsla” (loss aversion). Det betyder att folk hatar att förlora saker mer än de gillar att vinna dem.

De två blev vänner med varandra och gjorde så småningom gemensamma experiment där de letade efter irrationella beteenden och transaktioner i den riktiga världen.

I Sverige har intresset för beteendeekonomi ökat på senare tid. Handelshögskolan har fått en ny professor i nationalekonomi, Anna Dreber Almenberg, vars tvärvetenskapliga studier i beteendeekonomi publicerats i världens främsta vetenskapliga tidskrifter.

En annan person verksam i Sverige är Tore Ellingsen som sitter i nobelpriskommittén och som har fått utmärkelser för sina inflytelserika arbeten inom området beteendeekonomi.

Richard Thaler får fortfarande mothugg när han använder sig av beteendeekonomiska förklaringsmodeller.

– Men mina kritiker tenderar att vara mer i min ålder än i mina studenters ålder. Framtida nationalekonomer kommer att ha många nya verktyg i sin låda, som neurovetenskap. De kommer också att kunna göra stora digitala datakörningar.

Begreppet beteendeekonomi kommer så småningom att försvinna eftersom all ekonomisk teori kommer att bli så beteendeorienterad som den behöver vara, för­utspår Richard Thaler.

Richard Thaler är professor vid University of Chicago. Han har varit banbrytande inom området beteendeekonomi, där ekonomi möter psykologi.

Hans forskning har visat att vi inte vi inte agerar som rationella varelser när vi fattar ekonomiska beslut, vilket i stort sett alla ekonomiska teorier tidigare utgick ifrån.

I sin nya bok ”Beslut och beteenden – att förutsäga det oförutsägbara” försöker han förklara hur man inom ekonomisk teori kan förutse även det oförutsedda.

”Beslut och beteenden” utkommer på Volante i översättning av Stefan Lindgren.

Boken har jämförts med den omtalade boken ”Tänka, snabbt och långsamt”, skriven av psykologiprofessor Daniel Kahneman som 2002 tilldelades Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.