”När jag hörde hur mammorna grät hände något i mig” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

”När jag hörde hur mammorna grät hände något i mig”

Bara en mycket liten del av den medicinska forskningen i Sverige och västvärlden är inriktad på sjukdomar som plågar de allra fattigaste i världen. Hälsoforskaren Vinod Diwan, under många år kollega med världskände Hans Rosling, menar att detta försvårar det globala hälsoarbetet.

Steget från jordgolvet i en liten byskola i Indien till en kreativ forskarmiljö i Stockholm där alla brinner för ett gemensamt mål kan tyckas vara långt. Läkaren och professorn Vinod Diwan har gjort den resan.

Under många år arbetade han nära Hans Rosling, den världsberömde läkaren och folkupp­lysaren. Själv drömmer den 70-årige professorn Vinod om en värld där hälsan inte är beroende av pengar och klasstillhörighet.

– Forskning om hälsa och sjukvård är inriktad på icke-smittsamma sjudomar som cancer, diabetes och sjukdomar i hjärta och kärl. Det betyder mycket för en stor del av befolkningen. Men fattiga lider även av smittsamma sjukdomar som tuberkulos, hiv och aids, säger Vinod Diwan.

Vi träffar honom på Karolinska institutets institution för folkhälsovetenskap. På väggen hänger fotografier av dem som lett verksamheten där. Bland andra just Hans Rosling, en av initiativtagarna till Läkare utan gränser i Sverige och känd för sina folkbildande föredrag om global hälsa.

Bredvid honom syns ett porträtt av Vinod Diwan. Tillsammans med Rosling drev han envist och oförtrutet under åratal på för att politiker, forskare och myndighetspersoner över hela världen skulle inse att en satsning på global hälsa är en förutsättning för en rättvis värld. Även efter pensioneringen fortsätter Vinod sitt tålmodiga arbete.

– Sjukdomar och skador som drabbar männi­skor, deras husdjur och deras odlingar är grunden för fattigdomsfällan i världen. Det spelar ingen roll hur hårt och länge någon arbetar om sjukdomarna ödelägger allt den skapat.

– Inte heller har det någon betydelse hur mycket bistånd rika länder pumpar in om sjukdomar som tuberkulos, malaria, parasitangrepp och kolera skördar stora offer varje år.

Vinod Diwan säger att hälsoläget i världen ändå stadigt förbättras. Barnadödligheten minskar, människors livslängd ökar, mödradödligheten sjunker … även i de fattigaste länderna i Afrika, Latinamerika och Asien.

– Men i Sverige och andra rika länder får inte den kunskapen fäste. Här i landet är det bara en av fem som tycker att världen blivit en bättre plats att leva på. Många tycks inte ta den information som presenteras på allvar, inte heller i forskarvärlden.

Vinod Diwan och Hans Rosling diskuterade i timmar just denna fråga.

– Hans ville fokusera på att berätta för de rika att världen blivit bättre, att utvecklingen går åt rätt håll. Men de välbärgade ser fortfarande på länder i Afrika och Asien som sina ”fattiga kusiner”, som underutvecklade länder i behov av vårt frikostiga bistånd.

– Så menar kollegor till mig exempelvis att Kina måste fuska med sin hälsostatistik när det kommer rapporter om en kraftigt minskad barna­dödlighet där. Exemplen kan mångfaldigas.

Det akademiska ämnet Global hälsa bygger på kunskap och erfarenheter från olika vetenskapliga discipliner såsom folkhälsa, medicin, epi­demiologi, hälsoekonomi, miljömedicin, beteendevetenskap och antropologi.

– Global hälsa är däremot inte bistånd, slår Vinod Diwan fast. Den kopplingen har gjort stor skada genom åren, säger han.

– Medan Sverige har stor respekt för forskning och vetenskap gäller inte det utvecklingsbiståndet. Där kan vem som helst bli expert. Det handlar ju bara om de fattigas hälsa …

– Global hälsa handlar inte om altruism, om att ge allmosor. I stället måste alla insatser bygga på forskning och evidens, det vill säga på det vi vet fungerar.

I dag är den medicinska forskningen främst inriktad mot medelklassens problem, mot typiska vällevnadssjukdomar. 90 procent av resurserna går till sjukdomar och ohälsa som drabbar rika personer och rika länder – endast 10 procent går till fattiga människor och fattiga länder.

– Ändå finns 90 procent av hälsoproblemen i just jordens fattigaste länder. Ekvationen går inte ihop, så enkelt är det.

Vinod Diwan föddes 1947 i en liten by i mellersta Indien och växte upp med stor släkt där alla hjälpte varandra. I skolan fick han och klasskamraterna hålla till på jordgolvet tills de började femman. Då fick de flytta upp i bänkarna och kände sig som vuxna.

Efter tolv år i skolan bestämde sig Vinod för att försöka bli läkare. I hembyn fanns en familjeläkare som fick mycket uppmärksamhet och var en betydande man.

– Jag ville bli som han, berättar Vinod. Till en början handlade det mer om yrkets status än om att hjälpa andra. Det var ”fint” att arbeta som doktor.

Under läkarutbildningen fick Vinod syn på en annons om att läkare och sjuksköterskor kunde få stipendium för att resa utomlands för att jobba. Några dagar tidigare hade han varit på bio och sett en film om Kenneth Kaunda, då president i Zambia i södra Afrika – ett land som Vinod egentligen inte visste något om.

Så kom det sig att Zambia – och av ännu en slump även Sverige – kom att spela en avgörande roll i Vinods liv. I Zambia insåg han hälsans betydelse för att ge fattiga ett bättre liv och där mötte också han kärleken i form av den svenska sjuksköterskan Barbro.

Vinod hade utbildat sig till kirurg. I Indien och i många andra länder var uppfattningen att en läkare som kunde operera var en ”riktig” läkare, medan den som inte kunde det bara var en ”halv” läkare.

– Jag arbetade bland annat på ett sjukhus i norra Zambia och där var komplikationer ­efter mässling bland barn ett stort problem. I en sal hade vi plats för trettio sjuka barn och pojkar, men där tvingades vi ta emot tre gånger så många och även deras mammor.

– Varje natt dog ett till fem barn. Vi försökte rädda dem med alla medel som stod till buds, men misslyckades. När jag hörde mammors gråt sedan ett litet barn dött hände något i mig. Som ung och ensam läkare stod jag där maktlös.

Vinods bostad låg nära sjukhuset och varje natt väcktes han av mammornas gråt. Efter någon månad kunde han inte somna utan låg bara och väntade på att gråtandet skulle börja.

Den här psykiskt påfrestande upplevelsen fick Vinod att inse hur viktigt det är att vaccinera barn – särskilt i fattiga områden. I Zambia fick han 1976 möjlighet att ansvara för ett vaccinationsprogram mot just mässling, polio och flera andra allvarliga sjukdomar.

– Under tre månader vaccinerade vi nio av tio barn och efter en tid försvann mässlingen helt från området. Salen där barnen trängts gapade nu nästan tom.

– Jag hade utbildat mig till kirurg och vid en operation kan jag förhoppningsvis hjälpa en person, men med vaccinationer kan jag hjälpa tusentals varje år. Den här erfarenheten fick mig att inrikta mig mot allmänt hälsoarbete och global hälsa.

Vinod arbetade sedan under flera år i öriket Bahamas i Karibien och har vidareutbildat sig i London och Seattle, bland annat i tropiska sjukdomar och global hälsa.

En kall vinterdag 1986 kom han till Sverige. Här blev global hälsa hans kall. Efter att ha skrivit en doktorsavhandling utsågs Vinod Diwan till professor i epidemiologi och blev senare chef för Centret för global hälsa på Karolinska institutet.

– Under några år var Hans Rosling min chef och sedan blev jag hans chef lika länge. Bägge hade vi samma brinnande engagemang för att ge alla människor på jorden möjlighet till en bra sjukvård och en god hälsa.

– Vi delade länge arbetsrum. Hans och jag blev goda vänner och kollegor. Vi inspirerade varandra.

Vinod säger att han vill fortsätta att arbeta med det Rosling initierade så länge hans kropp hänger med.

– Mycket har förändrats inom det här området. Bistånd svarar bara för en liten del av det som i dag förs över från rika till fattiga länder. I stället har andra typer av transfereringar, även företagens direkta investeringar, mångdubblats.

– Biståndet är i nog i sin slutfas efter nära femtio år och det är tid att starta en allmän debatt om hur vi ska kunna skapa en rättvis och mer jämlik värld. Jorden har blivit en annorlunda och bättre plats att leva på för de flesta – men det finns ännu mycket kvar att göra.

Utmaningar i dag?

– Jag återkommer till fattigdom. Att utrota den extrema fattigdomen är det snabbaste och enklaste sättet att göra människor friskare. En fattig människa lever för dagen. Om han eller hon då väljer att besöka ett sjukhus finns det kanske inte några pengar kvar att köpa mat till barnen för. Fattigdomen är det största problemet i världen.

– I stället för bistånd som ofta hamnar i korrupta politikers och byråkraters fickor är investeringar i forskning den mest säkra vägen. Och forskning om att utveckla vacciner, läkemedel samt tester och system för diagnoser är det allra viktigast.

Global hälsa berör oss alla. Oavsett var på jordklotet vi lever.

Världen är numera en del av Sverige och Sverige är en del av världen. Infektionssjukdomar, migration, klimatförändringar, våld och konflikter känner inga gränser och har en direkt, eller indirekt påverkan på hälsoutvecklingen.

Trots att globala hälsofrågor borde vara högt prioriterade är kunskapen och medvetenheten om frågorna begränsade.

Globaliseringen påverkar individers och hela befolkningars hälsa. Och social och hälsorelaterad ojämlikhet i rika och fattiga länder är kopplad till en ekonomisk utveckling över hela jorden.

Global hälsa kan handla om problem som överskrider nationella gränser.

Världshälsoorganisationen (WHO) arbetar liksom FN-organen Unicef och Världslivsmedelsprogrammet med global hälsa.

Läkaren Hans Rosling (1948–2017) blev känd för sina pedagogiska och folk­bildande föredrag om global hälsa. Under senare år blev han uppmärksammad över hela världen för sitt arbete med stiftelsen Gapminder.

Rosling hävdade att den snabba befolkningstillväxten kommer att ta slut cirka 2050 då jordens befolkning planar ut på drygt 11 miljarder människor – om världens ledare fortsätter att bekämpa fattigdomen för de två miljarderna fattigaste.

Nyligen meddelade företrädare för Gapminder foundation, Nobelstiftelsen och Nobel Center att en årlig folkbildningsdag ska hållas till minne av Hans Rosling. Den första är planerad till maj 2019.

Källa: Svenska läkaresällskapet och Wikipedia

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.