Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Programmering handlar om ett sätt att tänka

Att programmera är så mycket mer än att ”knacka kod”. Det handlar om att våga testa – misslyckas – och testa igen. Insidan har träffar tre tioåringar som programmerade en rullande mus.

Knacka kod

Del 1.

Om inte programmering införs redan i grundskolan riskerar Sverige att halka efter, menar många. Både elever och lärare behöver lära sig mer.

Programmering handlar mycket om samarbete. Det tycker Karin Nygårds, som till vardags är mellanstadielärare, när vi träffar henne i en inspelningsstudio i tv-huset på Gärdet i Stockholm.

Hon har lånats in för att vara programledare för en serie program som man hoppas ska inspirera barn och få dem att vilja lära sig mer om programmering. Meningen är också att programmen ska kunna användas av lärare i klassrummen.

I studion finns även tre tioåringar som ska ställas inför några utmaningar. Syftet är inte att de prompt ska klara av att genomföra uppgiften på första försöket, utan mer att de ska förstå ”tankesättet programmering”.

Att programmering bara är att knacka kod är en myt som bygger på okunskap. I stället handlar det om logiskt tänkande, att kunna se mönster och bryta ned strukturer i mindre delar, menar Kat­harina Berggren som är projektledare för UR-satsningen.

Meningen är att barnen ska testa sig fram och se hur de kan lösa olika problem tillsammans. Göra om tills det fungerar. Det är nämligen så man ofta gör när man programmerar: testar, försöker igen, och igen, tills det blir rätt.

Vid den första stationen ska barnen programmera en rullande mus, så att den kör in mellan husen i en miniatyrstad för att till slut ställa sig på en parkeringsplats.

Det betyder att de måste ”bryta ned” körningen i mindre steg. Först trycker de på ”go”. Därefter på en pil som pekar framåt. Sedan ska roboten snurra ett varv för att sedan köra rakt igen.

Tanken är att de ska fråga och dra nytta av varandras kompetens. Och inte vara rädda för att misslyckas.

– Det gäller att ha en ”entreprenöriell” inställning som går ut på att försöka komma åt den felande länken genom att göra om tills det klaffar, förklarar Katharina. Ungefär som när man leker med lego och inte ger upp förrän uppgiften är löst.

Vi får också titta på ett program som redan har spelats in där tre tioåringar får ”programmera” en riktig människa, dansroboten Karim, som ska röra sig enligt barnens instruktioner tills han har passerat en grön linje.

Katharina Berggren berättar att när barnen kom hem efter inspelningen så försökte några av dem att programmera sina föräldrar och syskon. De använde samma enkla instruktioner, eller kod av typen: ”Ställ dig upp”. ”Gå till diskhon”. ”Vrid om kranen”.

– Någon glömde att instruera sin pappa att stänga av kranen när övningen var klar.

En annan hade instruerat sin mamma att gå upp ur sängen på morgonen och klä på sig. Men glömde att ge instruktionen ”ta av dig pyjamasen”. Varpå mamman tog på sig sina kläder utanpå pyjamasen.

Lärdomen var att kod måste hänga ihop och vara fullständig.

Karin Nygårds blev biten av programmering för fyra år sedan då hon gick en veckolång kurs.

– Jag gick från att inte veta ett dugg till att kunna litet grann, säger hon och berättar hur det kändes att bli av med sin teknikrädsla.

– Det var nästan en euforisk känsla. Det lilla som jag lärde mig, tre poäng, var omvälvande för mig eftersom det var första gången i livet som jag kunde reflektera över det digitala – som ju hela tiden funnits närvarande i min vardag.

För att kunna vara delaktig i samhället i dag så behöver man ha ett hum om hur det fungerar, menar hon. Om det så handlar om att man använder en bankapp eller om hur man ska designa en regnrock som sys med fibrer som ändrar riktning beroende på väderlek.

Eftersom hon använde datorer i svenskundervisningen så införde hon ”programmering” på schemat den sista halvtimmen varje vecka. Hon och eleverna lärde sig att använda programmet Kojo och programmeringsspråket ”scala”.

– Vi hjälpte varandra. Det är nämligen då det fungerar som bäst, när man testar och löser problem tillsammans.

Eleverna fick olika uppgifter, till exempel att göra figurer och mönster. Därefter fick de blogga om vad de hade gjort.

Ett år senare skrev hon in ”digitalkunskap” på schemat i ämnena matematik, samhällskunskap, religion och svenska eftersom det digitala ryms i alla skolämnen.

Eleverna utforskade allt möjligt, som att undersöka hur upphovsrätten fungerar och vad som händer när man drabbas av en virusattack, förklarar Karin Nygårds.

– Undervisningen på låg- och mellanstadiet går ut på att förklara hur världen fungerar på ett grundläggande plan, att ge eleverna kunskaper som de senare i livet ska kunna bygga vidare på.

I UR:s serie ”Programmera mera” får barn prova ”tankesättet programmering”. Bland annat tar de sig an utmaningar som att styra en robot, hitta buggen i koden, och att känna igen mönster.

Programmen ska kunna användas av barn tillsammans med pedagoger och andra vuxna.

Serien kommer att sändas under hösten i Barnkanalen med start den 13 oktober.

Den består av tio avsnitt, och ytterligare fem på teckenspråk.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.