Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 08:35 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/insidan/senioren-idrotten-ar-karnan-i-arne-ahmans-liv/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Senioren: Idrotten är kärnan i Arne Åhmans liv

Inför OS i Sydney har Senioren träffat en olympisk guldmedaljör: pensionerade studierektorn Arne Åhman som vann trestegstävlingen i London 1948. Han tackar idrotten för mycket.

+++

Han är en av 97 i dag levande personer i Sverige som vet hur det känns att vinna olympiskt guld och få en vinnares intensiva uppmärksamhet.

- Tänk om någon av våra talangfulla hoppare i årets OS kunde få till samma fullträff i exakt rätt ögonblick som jag fick, säger Arne Åhman, uppväxt i lilla bondbyn Ådal på Höga Kusten i Ångermanland.

Därifrån kom han 23 år gammal till OS i London 1948 och vann trestegstävlingen genom att redan i första hoppet göra sitt idrottslivs bästa resultat.

Vi träffar honom vid barndomshemmet nära havet. Gården med ett vitmålat boningshus och rödtimrade uthus ligger omgiven av skogklädda berg och sluttande åkrar. Arne och syskonen har gården kvar som sommarställe. Föräldrarna tvingades lägga ner jordbruket på 50-talet då det inte längre gick att få det lönsamt.

När Arne den där sommaren för 52 år sedan kom hem till Nordinggrå, socknens tätort, hade nästan alla invånarna mött upp vid hembygdsgården. Den var prydd med olympiska ringar av rönnbärsklasar och grönt, Arne lotsades in under en äreport och fick i raden av tal veta att han var en prydnad för sin hembygd och en heder för sitt land. Leveropen skallade. Av nyktershetslogen Havsörnen fick Arne en oljemålning av Pelle Åberg och ett fyrverkeri brändes av över sjön.

Det enda han inte fick var surströmming, skrev Dagens Nyheters utsända "Bang" som tyckte den mörke norrlänningen som blygt log mot sina fötter var påfallande lik skådespelaren Tyrone Power.

I dag är Arne Åhman 75 år och fortfarande känd som en lågmäld och ödmjuk person.

Han för aldrig själv sina idrottsmeriter på tal. Förutom OS-guldet vann han EM-silver i höjdhopp och tog tre SM-segrar, två i tresteg och en i höjdhopp.

- Mina medaljer är glömda nu av de flesta. En lärare som jag hade jobbat ihop med många år då jag var studierektor i Umeå blev väldigt överaskad när han av en händelse fick veta att jag vunnit ett OS-guld i friidrott, berättar Arne leende.

Men även om den fina titeln guldolympier inte betytt något ekonomiskt eller påverkat Arne Åhmans vardag särskilt mycket framhåller han att idrotten utgör kärnan i hans liv.

- När jag säger det tänker jag inte bara på allt roligt då man var aktiv och stod på topp. Även på äldre dagar har kompisandan stor betydelse. När jag i samband med pensioneringen blev änkeman ställde de gamla idrottskamraterna upp på ett otroligt sätt och fick i gång mig igen. Nu är jag en trygg och aktiv pensionär med idrottsintresset kvar, säger Arne Åhman.

Spänsten som gav honom smeknamnet "den flygande folkskolläraren" har han också kvar.

Det kan vi konstatera när han gör ett språng på gräsplanen i Ådal.

- Det var på lagårdsbacken och stigarna mitt idrottande började. Jag löptränade direkt efter lagårdsarbetet med stövlarna på för att få starka ben. Och vi grabbar i byn grävde hoppgrop och byggde en höjdhoppsställning i lä mot lagårdsväggen. Sedan ordnade vi landskamper i helgerna. Mina anlag för idrott har jag nog efter pappa Petrus som aldrig idrottade själv men var enormt snabb i skogen när bortsprungna får skulle fångas in, berättar Arne när vi satt oss vid köksbordet och tittar på gamla klipp och foton som han förvarar i en plastkasse.

En av hans bröder samlade urklipp i tidningarna. Arne ska försöka få tid att klistra in dem. Hittills har pensionärslivets golf på sommaren och gymträning på vintern fått gå före.

- Jag är i bättre fysisk form nu än då jag var 50-60 år. Då jobbade jag så mycket att jag inte hann träna. Nu kan jag göra vad jag vill när jag vill och det är perfekt.

Arne Åhman är medlem i celebra sällskapet Olympiska Guldklubben med skiftande antal medlemmar. Han deltar i alla träffarna varje eller vartannat år och åker också varje år och ser friidrotts-SM tillsammans med idrottskamrater från 40-talet som blev Stora Grabbar när det begav sig.

- I mitt gamla järngäng går vi mot 80 nu. Åldern är något man måste acceptera, jag har själv inte så svårt med det. När vi pratar idrottsminnen är det som om allt hände för inte alls så länge sedan, säger Arne.

Han berättar om "turliga" omständigheter i London. Arne var nominerad även i höjdhopp som han dock avstod. Men han var med vid uppropet för att få chansen att studera trestegsbanan inför den tävlingen.

- Jag kunde direkt konstatera att stybben var mycket lös. Rikstränaren Gösse Holmer slipade då ner mina spikar i skorna för att jag inte skulle sjunka igenom i ansatsen. När arrangörerna sedan bestämde att vi skulle hoppa i bokstavsordning och Å blev A i alfabetet på engelska fick jag öppna tävlingen på helt orörd stybb, en klar favör, säger Arne som koncentrerade sig hårt och slog till med 15,40 meter, tretton centimeter längre än sitt tidigare personbästa och det resultatet slog knock på favoriten Avery från Australien.

Arne Åhman tittar på klockan. Han måste snart i väg från Höga Kusten där de första höstfärgerna smyger på i de vackra dalgångarna.

- Jag ska spela en golfrunda med en kompis hemma i Umeå i kväll. Den vill jag inte missa. Men de närmaste veckorna kommer min tillvaro att mycket styras av tv-sändningarna från OS, säger den gamle guldolympiern i tresteg.

Sören Löfvenhaft

senioren@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt