Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 11:37 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/insidan/tonarstiden-sarskilt-utmanande/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Tonårstiden särskilt utmanande

Det är viktigt att särbegåvade och deras anhöriga får träffas och utbyta information och erfarenheter. Det var bakgrunden till eventet ”Brainchild” på Tekniska museet tidigare i vår.

Hundratals särbegåvade och deras anhöriga kom resande från hela landet för att lyssna på föredrag och träffa varandra när eventet ”Brainchild” nyligen arrangerades på Tekniska museet i Stockholm.

Att intresset var så stort beror på att särbegåvade behöver lära känna andra för att förstå sig själva, enligt många deltagare.

En av programpunkterna handlade om tonårstiden. Det är en särskilt utmanande period i livet, när man är på väg att lämna barn- och ungdomsåren för att bli vuxen. Särskilt för dem som är särbegåvade och kanske inte ens är medvetna om det, sade föreläsaren Mona Liljedahl.

Hon är speciallärare vid Media­gymnasiet i Nacka och har medverkat vid utformningen av Skolverkets handledning för särbegåvade.

På föredraget berättade hon om fallstudier som hon gjorde vårterminen 2014 och som omfattade 62 resurselever, det vill säga elever som av någon anledning behövde gå till speciallärare.

Hon bedömde att 20 av dem var särbegåvade enligt Skolverkets definition. Resultatet och slutsatserna presenterade hon i en artikel i Skolporten 2014.

För att ta reda på om ens elever är särbegåvade, kan man inte bara skicka dem på IQ-tester i tid och otid, menar Mona Liljedahl.

– Det är minst lika viktigt att ta reda på vad eleven har för bakgrund, i synnerhet att titta på hur den tidigare skolgången har varit. Ofta räcker det med att man systematiserar sina iakttagelser.

Vad är det då för tecken som kan tyda på att en elev är särbegåvad?

Enligt Mona har särbegåvade redan tidigt i livet starka och intensiva intressen. De kan finnas inom vitt skilda områden och rymma såväl Shakespeare som matematik.

– Ett passionerat intresse kan plötsligt upphöra för att ersättas av ett annat. Föräldrar har vittnat om att hur de kanske har köpt dinosaurier till sitt barn. Men så plötsligt är det något annat djur som gäller.

Särbegåvade tycker ofta illa om skolan som de anser står i vägen för deras egen kunskapsinhämtning. Eftersom de till en början ligger långt före sina jämnåriga klasskamrater och har så lätt för att lära sig nya saker, så skaffar de sig inte någon effektiv studieteknik. Det brukar upptäckas senare i skolan i takt med att kraven ökar.

De kan också ha svårt att göra referat eftersom de ofta vill komma med något ”nytt” hellre än att återge något som de tycker att andra redan vet.

– Ett sätt att komma över det här är att träna sig på att göra prov och även på att klara av att misslyckas.

Mona brukar uppmuntra sina elever att försöka göra som läraren säger och inte alltid som de själva tycker.

Relationen till lärare och klasskamrater brukar vara präglad av missförstånd och negativa känslor. Det är vanligt att de särbegåvade känner ett utanförskap och bristande känsla av tillhörighet, enligt Mona.

Särbegåvade har ofta svårt för enkelhet, och lättare för det som av andra betraktas som komplext.

Samtidigt ser man att de ofta är perfektionister och lider av prestationsångest. Det gör att de kan ha svårt för att komma till skott och lämna in sina uppgifter.

Ett sätt att komma över tröskeln är att göra en dispositionsmall innan man sätter sig ned för att skriva något. Mona brukar också säga till sina elever att de ska börja med att bara kladda ned sina tankar och tänka på att de kan redigera texten efteråt.

Det är vanligt att särbegåvade har talängslan. Det kan bero på att de inte tycker om att bli synade av personer som inte förstår dem, resonerar Mona.

Inte sällan tycker de illa om grupparbete, mingel och att umgås med personer som de inte tycker förstår dem. Det gör att de hellre söker sig till personer som är annorlunda och sticker ut.

– ”Annorlundahet” är något som gäller för alla de särbegåvade elever som jag har haft, även de som har smält in och sett ut att ha sociala framgångar.

”Jag ser bara insmält ut”, sa en kille en gång till Mona. För att komma över sin känsla av utanförskap kan det vara bra att försöka hitta andra särbegåvade utanför skolan, kanske genom att gå med i någon förening för särbegåvade. Det är också bra att vara medveten om att man tänker annorlunda och att man kan uppfattas som ”konstig”, enligt Mona.

Känslolivet är starkt och intensivt. Mona tycker att den engelska termen ”overexcitability” säger mycket om vad det handlar om.

– Det finns särbegåvade som klarar sig bra i den vanliga skolan. Men de flesta mår dåligt inombords, har dåligt självförtroende och ifrågasätter sin begåvning, säger Mona.

– De säger ofta att ”det är något fel på mig”. Om du då frågar en särbegåvad ”på vilket sätt” så får du avsätta mer än ett dygn om de ska hinna svara på en sådan omfattande fråga.

Problem som beror på särbegåvning försvinner i regel när den pedagogiska miljön anpassas på ett sätt som gör att eleverna stimuleras på rätt sätt, säger Mona.

– Gör en utredning om du tror att du har en depression eller andra psykiatriska problem. Ta emot hjälp och gå med i stödgrupper. Lär dig mer om särbegåvning så att du förstår dig själv, är några av Monas tips till särbegåvade elever.

De flesta mår dåligt inombords, har dåligt självförtroende och ifrågasätter sin begåvning.

Mona Liljedahl, speciallärare.

Eleverna lämnar inte in uppgifter och uppsatser eftersom de är perfektionister. Ofta har de talängslan eftersom de vill undvika risktagande.

De ifrågasätter läraren. Vill inte bli bedömda av någon som de inte tycker ”förstår”.

Det är vanligt med dålig studieteknik och svårigheter med att göra referat eftersom eleverna ofta vill komma med något ”nytt” hellre än att återge någon annans information.

Eleverna tycker ofta illa om fester och att umgås med personer som de inte tycker förstår dem. Söker sig till personer som är annorlunda och sticker ut. Ogillar grupparbete.

Källa: Mona Liljedahl, speciallärare

Begåvade människor har alltid fascinerat och de lyfts ofta fram som föredömen. Men det finns en annan sida av myntet. Särbegåvade barn hamnar ofta utanför i skolan, de får inte tillräckliga utmaningar och de utvecklas inte som sina jämnåriga. Den första artikeln publicerades 26/4.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt