Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Vi är fördomsfulla av naturen – men vi kan motarbeta det

De flesta vill nog inte erkänna att de har vissa uppfattningar om personer, enbart baserade på vilken grupp personerna tillhör. Men sanningen är att fördomar inte är helt ovanliga. DN har talat med två forskare om varför vi har fördomar – och hur man kan göra för att bli mindre fördomsfull.

Fördomar om olika grupper är något som de flesta har med sig. Men varför? Enligt forskarna bakom en artikel i tidskriften Current Directions in Psychological Science (2011) är personer som är måna om att snabbt kunna dra slutsatser och ta beslut mer benägna än andra att ha fördomar mot personer baserade just på grupptillhörighet.

Fenomenet kan ha att göra med den mänskliga viljan att kategorisera världen, något som sker omedvetet. Människor kategoriserar alltså genast personer de möter som kvinna eller man, ung eller gammal, svart eller vit, helt utan att vara medvetna om det.

Kategoriseringen kan i många fall vara värdefull, när det gäller att göra världen förståelig. Problemen börjar när man redan har en bild av hur en person ur en viss grupp ska vara och därför applicerar de karaktärsdragen även på nya personer man möter – endast utifrån att de tillhör en viss grupp.

Nazar Akrami är docent i socialpsykologi vid Uppsala universitet. Han gjorde sin avhandling om just fördomar, och menar att männi­skan har fördomar på grund av ett samspel mellan personlighet, kognitiva och sociala faktorer.

– Det finns ett strikt samband mellan personlighetsfaktorer och fördomsfullhet. Är du mer öppen och vänlig så har du oftast mindre fördomar. Man kan också se att den som har mycket av en typ av fördomar, ofta har fördomar även mot andra grupper, enligt Nazar Akrami.

Den kognitiva delen handlar om vårt minne, och om att vi har stereotypa uppfattningar om olika grupper. Detta gör att vi kan generalisera det vi minns om en person inom den gruppen till att gälla gruppen i stort, särskilt om det gäller en grupp som vi själva inte är med i. Negativa stereotyper färdas snabbare eftersom de varit viktigare för människors överlevnad, vilket gör att fördomarna får fäste.

– Vi processar också negativa saker snabbare. Du uppfattar snabbare om någon håller i en kniv än en penna eftersom det är viktigare information som du behöver, säger han.

Nazar Akrami menar att männi­skor strävar efter att ha en grupptillhörighet, av flera skäl – både för att få de fördelar som associeras med den gruppen och för att få en känsla av samhörighet. Man tenderar därför att vilja vara del av en grupp som det går bra för.

– Man får en kick och bättre självkänsla av att vara en del av en grupp som det går bra för. Men även om det går sämre för gruppen vill man visa sin tillhörighet för att känna att man är mindre ensam med eländiga saker, säger han.

Dan-Olof Rooth, professor vid institutionen för social forskning vid Stockholms universitet, har gjort studier för att ta reda på om människor diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av faktorer som etnicitet eller vikt. I en studie från 2007 sökte hans forskargrupp 1 500 jobb med nästan identiska cv:n, men där man slumpmässigt valde att ge hälften av de sökande ett arabiskklingande namn, och hälften ett svenskklingande. Ansökningar med ett svenskt namn genererade tre kallelser till intervju per tio ansökningar, medan den som hade ett arabiskklingande namn bara kallades till två intervjuer.

– Det handlade om bra ansökningar, där personen hade svensk utbildning och arbetserfarenhet och skrev på bra svenska. Men även om de med arabiskklingande namn kallades till färre intervjuer var resultatet mer positivt än vi väntat oss. Det såg också olika ut i olika ­yrken, säger Dan-Olof Rooth.

Inom experimentet sökte man alla typer av jobb, från de med låga kvalifikationskrav till arbeten med högre krav på utbildning och erfarenhet. Forskarna såg då mer diskriminering bland arbeten med låga krav på de sökande. I ett liknande test där man i stället tittade på diskriminering på grund av vikt upptäckte man att den som på sitt cv hade en bild där den såg ut att vara överviktig blev erbjuden färre anställningsintervjuer än den som inte såg överviktig ut.

Senare använde forskarna en metod utvecklad vid Harvard för att ta reda på om personerna som rekryterade hade implicita fördomar mot olika grupper. De upptäckte då att diskrimineringen vid rekryteringar hörde ihop med de implicita, outsagda och underliggande, fördomar som rekryterarna hade.

– Det kan bero på samhällets fördomar, eller på personliga fördomar. Men det som är uppenbart är att de här individerna inte explicit väljer bort vissa grupper. Men under tidspress, där du kanske inte hinner lusläsa varje ansökan, får du en magkänsla när du ögnar en jobbansökan. Och ser du då det arabiska namnet kanske du omedvetet tillskriver det sämre attribut, ­säger Dan-Olof Rooth.

Dan-Olof Rooth menar att det ändå är positivt att den diskriminering som syns inte är explicit, då det innebär att det inte handlar om en hård diskriminering, utan i stället om något som har att göra med hjärnans vilja att kategorisera.

– Det är positivt i termer av att man kan bli medveten om att detta är ett problem i anställningsprocessen. En enkel lösning skulle kunna vara att kategorisera ansökningarna. Ser man då att man bara kallat män under 30 år med svenska namn så har man ett problem i sin anställningsprocess.

Kan man minska fördomarna hos sig själv eller hos människor i allmänhet? Nazar Akrami menar att det finns sätt, men ett problem är att vi har lättare att konfirmera våra stereotyper än att dementera dem, eftersom det är mindre ansträngande. Därför räcker det inte med att träffa personer från en annan grupp än den man själv tillhör, utan man behöver få en nära kontakt med personer från den gruppen.

Både genom historien och genom experimentella studier har man sett att starka sociala normer emot fördomsfullhet minskar fördomarna i samhället. Vissa situationer bjuder i stället in till fördomsfullhet.

– Under andra världskriget var det okej att ha fördomar mot judar, och du kunde till och med bli belönad för att agera utifrån fördomarna. Därför är normfrågan en faktor som kan styra samhällets fördomsfullhet både uppåt och neråt. Så att ha en stark samhällelig norm mot fördomar och diskriminering kan minska fördomarna, säger Nazar Akrami.

Nazar Akrami menar att det är omöjligt att leva utan att över huvud taget kategorisera, eftersom det är något vi gör för att få världen att bli förståelig, och för att ha lättare att agera med olika personer.

Däremot kan man minska sina fördomar genom att vara medveten om att man har dem, och då i stället arbeta emot dem. Nazar Akrami menar därför att det mest skrämmande är personer som inte alls ­erkänner för sig själva att de styrs av stereotyper och fördomar, då detta gör det omöjligt att motverka dem.

– Människor är bra på att automatisera, och vi har automatiserat vår kategorisering. Men vi kan också automatisera antifördomsfullhet när vi känner till processen. Då kan man bromsa sig själv i sina fördomar, och komma en bra bit med att utveckla filter för att inte reagera negativt mot olika grupper som vi har fördomar kring.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.