”Det finns inget bättre än att längta efter att gå till jobbet” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

”Det finns inget bättre än att längta efter att gå till jobbet”

Högutbildade Chinasa Virgil-Okolo har skickat oräkneliga ansökningar under de åtta år hon har bott i Sverige. Men hon har aldrig fått ett jobb. Arbetsgivarna vill ha svenska referenser. Det får hon nu via Jobbsprånget. 70 procent av deltagarna får dessutom jobb.

Jobbsprånget startade för två år sedan av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, som ville hitta en snabbare väg för invandrade akademiker att nå arbetslivet. Från början riktade man sig till naturvetare, tekniker och arkitekter, men nu får även ekonomer vara med.

Genom en fyra månaders praktik hos någon av de 150 arbetsgivare som deltar får kandidaterna erfarenhet av en svensk arbetsplats. Just nu deltar 110 personer i Jobbsprånget. Men målsättningen är att det ska finnas över 1 000 platser per år, berättar Alexandra Ridderstad som är verksamhetsansvarig.

Chinasa Virgil-Okolo praktiserar hos Folkuniversitetet där hon arbetar med stöd och matchning av personer som behöver jobbträna efter en långtidssjukskrivning. Hennes pågående utbildning till hr-assistent kommer väl till pass, liksom hennes nigerianska universitetsutbildning i psykologi, hennes tvååriga master i management på Stockholms universitet och hennes arbetslivserfarenhet från bankvärlden i Nigeria.

– Jag har insett att det är bra för arbetsgivare om jag blir tydlig och specialiserar mig på hr. De har lättare att se var jag kan passa in, säger hon.

Efter åtta år i Sverige pratar hon svenska. Men tre föräldraledigheter, med liten professionell kontakt som kräver svenska, har gjort att hon inte har utvecklats så mycket som hon hade kunnat.

– Svenskarna pratar gärna engelska med mig och när jag inte var tvungen att uttrycka mig på svenska blev jag lite rädd för att prata. Här på Folkuniversitetet är jag tvungen att prata och skriva på svenska till våra kunder. Nu vågar jag, säger Virgil-Okolo och fortsätter:

– Man pratar om att kunna svenska eller inte kunna svenska. Men vad man måste förstå är att språk är en process. Det viktiga är att man förstår varandra och att man kan klara sitt jobb.

En annan som har fått erfara vikten av att ha svenska referenser är kemiingenjören Hussein Qasimi, ursprungligen från Irak. När han träffade sin fru från Luleå jobbade han för ett stort internationellt olje­bolag. Varannan månad arbetade han runt om i världen och varannan var han ledig. Men kärleken tog honom till Luleå och när paret fick en son för ett år sedan bestämde sig Hussein för att han inte ville vara borta från sonen varannan månad. Sedan dess har han sökt jobb i Sverige, utan att få något erbjudande.

– Jag har referenser från Australien, Irak och USA, men det som verkar betyda något för en svensk arbetsgivare är svenska referenser.

Jobbsprånget gav honom en praktikplats på skogsindustriföretaget Billerud Korsnäs, och i och med det har han nu en svensk referens. Nu jobbar han extra som mattelärare på en skola i Luleå, men han kan gärna tänka sig att flytta inom Sverige till ett ingenjörsjobb. Nu har dessutom hans examensbevis blivit validerade.

Chinasa Virgil-Okolo stortrivs på Folkuniversitet. Hon jämför ledarskapet på en svensk arbetsplats med en nigeriansk:

– Här säger chefen vad du ska göra, uppmanar dig att fråga om du behöver hjälp och sedan lämnar han eller hon dig att jobba med det på ditt sätt. I Nigeria talar chefen om för dig vad du ska göra. Och du måste jobba med det de har sagt. De vill fatta beslut åt dig och tillåter dig inte att komma med egna idéer, berättar hon och fortsätter:

– Jag har blivit kär i Folkuniversitetet! Det finns kanske andra ställen som är bättre, vad vet jag. Men en sak vet jag: Det finns inget som är bättre än att trivas på jobbet och längta dit varje dag du vaknar.

Ingenjörer, arkitekter, naturvetare och ekonomer kan vara med i Jobbsprånget. Det inleds med en månads introduktion innan deltagarna ­kommer ut på fyra månaders praktik hos någon av de 150 arbetsgivare som finns på 50 orter i landet.

Praktikspråket är engelska.

40 procent av deltagarna är kvinnor.

70 procent har blivit erbjudna jobb.

Målet är att ha 1 000 deltagare per år.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.