Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Höga skatten hämmar inte humöret i Hofors

Hofors. Bruksorten Hofors har i många år kämpat med utflyttning och hög ungdoms­arbetslöshet. Men nu syns en liten vändning och kommunalrådet känner tillförsikt inför framtiden.

Ett ansenligt antal pizzerior, den obligatoriska kinesen, en thairestaurang och ett sjapp som erbjuder filé Oskar för 99 kronor är det första som möter besökare i Hofors. En skylt skryter om ”en av Sveriges vackraste golfbanor” och kommunen, på vägen mellan Gävle och Falun, har som ”inre vision” att vara vänligast i Sverige.

Men vänlighet har inte kunnat hindra Hofors från att, precis som många andra bruksorter, gå igenom en tuff omvandling sedan storhetstiden på 1960-talet. Befolkningen har halverats och är nu nere på runt 9 500. Om utflyttningen fortsätter i samma tempo kommer Hofors vara avfolkat 2070, spådde en befolkningsprognos för något år sedan.

I flera år hade kommunen svårt att få finanserna att gå ihop och ett år var kommunalskatten högst i landet. Nu ligger den på 34,37 kronor, 30:e högst i landet.

Och mycket lägre skatt än så här kan inte Hofors ha, menar kommunal­rådet Marie-Louise Dan­gardt (S). De senaste åren har mindre sänkningar gjorts, nu tror hon att gränsen är nådd.

– Om vi ska behålla den nivå på skola, omsorg och vård som vi vill ha tror jag inte att vi kan ha en lägre nivå.

Dangardt är långt ifrån nedstämd om kommunens framtid. I år ökar befolkningen något, både inflyttning från andra orter i Sverige och andra länder bidrar. Dessutom ser kommunens finanser ut att gå jämnt ut. Kommunen hör inte längre till de allra mest sårbara på Tillväxt­verkets lista och man har åkt upp några snäpp på Svenska Näringslivs lista över vilka kommuner som har bäst näringslivsklimat i landet.

Dessutom hoppas Dan­gardt mycket på ett holländskt företag som tillsammans med Sveriges landsbruksuniversitet har planer på att odla tomater i kommunen. Det skulle skapa 200 välkomna ­arbetstillfällen.

– Vi är väldigt optimistiska inför framtiden i Hofors, säger Marie-Louise Dangardt som nästa år avgår som kommunalråd efter 14 år på posten.

Och de flesta vi pratar med i kommunen verkar nöjda. Hofors har oförtjänt dåligt rykte, menar flera. Boendekostnaderna är låga, en sexrumsvilla går på under en miljon kronor, och närheten till naturen listar många som ett plus.

Men ett problem är påtagligt. Högfors hälsocentral, som drivs av region Gävleborg, har stora problem att rekrytera personal och väntetiderna är långa. Nyligen sade åtta av nio sjuksköterskor upp sig och svårigheter att locka till sig ­läkare göra att man i hög grad får ta in hyrläkare.

– Utifrån det läge som råder nu får inte vårdtagare det som de förväntar sig. Vi måste dagligen prioritera det som är mest akut och vilka tider vi har tillgängliga just den dagen. Jag skulle vara överlycklig om vi hade fler fast anställda läkare, vi har en i dag och skulle behöva sex, säger vårdenhetschefen Ingela Hammarberg.

Hon konstaterar att nuvarande upplägg med hyrläkare som kostar 47 000–49 000 kronor i månaden är klart dyrare än fasta läkare. Dessutom förlorar man kontinuitet gentemot patienterna.

77-åriga Ove, som sitter och väntar på att beställa tid, tar det dock med ro.

– Det är bra här, visst det saknas läkare, men annars fungerar det bra. Nu ska jag boka en tid, sedan om det finns någon läkare, det vet man inte.

Hög ungdomsarbetslöshet, förra året 29 procent, är också ett problem. Kommunens stora arbetsgivare, stålkoncernen Ovako, har dragit ner på senare tid, vilket har drabbat hårt.

– Ovako blir en fäbod till sist, säger en invånare krasst.

Men flera ungdomar menar att det finns jobb bara man är öppen för lite vad som helst. Och pendlingsavståndet till Sandviken eller Gävle är inte jättelångt.

Stefan Carlehäll, verksamhetschef för arbetsmarknad och integration, tror på Hofors.

– Vi ligger strategiskt bra till och är första stoppet om du kommer från Gävle och ska åka till Sälen. ­Nyligen fick vi hit Lidl och mätningar visar att företagsklimatet har förbättrats.

Det finns en tydlig kämpavilja i Hofors och Mari-Louise Dangardt drar på munnen åt antagandet att kommunen skulle vara avfolkad 2070.

– Vi har flera gånger sett hemska befolkningsprognoser som inte slagit in. Det ska inte hända, vi ska kämpa, säger hon.

Hon pratar sig varm om kommunens föreningsliv och tror det gör att folk kommer att vilja stanna i bygden.

– Vi har simhall, ishall, slalombacke, kanotbana, rubbet. Ideella människor jobbar hårt i föreningarna och kommunen stöttar för att anläggningarna ska vara intakta. Därför har vi kanske lite högre skatt, men det är viktigt.

Hofors omfattar det som tidigare var Torsåkers socken. Kommunen bildades 1971.

Bygden är uppbyggd kring ­stålindustrin och har anor från ett gammalt järnbruk från 1600-talet.

Mycket av samhället har kretsat kring stålproduktionen som nu drivs av Ovako. Som mest hade Ovako 4 500 anställda, nu är det 900.

Nedskärningarna i stålindustrin har lett till att befolkningen har minskat kraftigt.

I år väntas dock en befolkningsökning på 125 personer. 2015 var befolkningen 9 435.