Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

Unga ser allt som lika viktigt – men lider av sin otillräcklighet

Trollhättan. Unga människor anser sig framgångsrikt kunna kombinera arbete, familj och fritid, men lider samtidigt av dåligt samvete över sin otillräcklighet. Det visar en mindre studie från Göteborgs universitet. – Frågan är vad som händer med oss människor när vi ska ”maxa allt”, säger forskaren Ylva Svensson.

När forskaren Ylva Svensson en dag för några år sedan skulle ringa sin pappa var hon oförmögen att hantera sin mobiltelefon. Hon beskriver det som att hennes hjärna hade lagt av. Doktorsavhandlingen som skulle bli klar, resorna, fotoutställningen, ett skolprojekt, alla vänner som hon ville träffa – till slut blev det för mycket och hon gick in i väggen.

– Jag ville maxa allt och det slutade med att jag drabbades av utmattning och blev sjukskriven. Jag tycker det är viktigt att vi pratar om det här och vi måste ställa oss frågan: Varför måste vi maxa allt? säger hon.

Hennes egna erfarenheter gör att hon mycket väl kan känna igen sig i de personer hon nu intervjuat kring att få ihop det så kallade livspusslet identitetsmässigt, när föräldraskapet, partnerskapet och jobbkarriären är lika viktiga.

I sin studie tillsammans med kollegan Ann Frisén har Ylva Svensson djupintervjuat 36 kvinnor och män i åldern 32–34 år som alla angett att de ser de tre områdena som lika viktiga.

– Många tycker inte att man ska behöva välja, allt ska kunna vara lika viktigt. Nu för tiden lägger vi till mer och mer men samtidigt tar vi inte bort någonting. Vi ska fortfarande kunna sylta och safta som mormor men vi ska också ha jobbkarriär, säger Ylva Svensson.

Hennes studie visar att de tillfrågade upplever att man får livet att gå ihop trots att man ständigt ”ligger på topp”, men att kontrollfrågor visar att så inte alltid är fallet.

– Många svarar att det fungerar bra och att det går att prioritera allt lika högt, men också att man hela tiden har dåligt samvete, både kopplat till familjen och till jobbet, att man sviker sina kollegor och att man missar sitt barns barndom.

Ylva Svensson, som är verksam vid Göteborgs universitet och Högskolan i Trollhättan, säger att dubbelheten är svår att analysera, för just nu verkar det som intervjupersonerna verkligen får livet att fungera. Men kanske är det så att de ännu inte sett konsekvenserna.

– En man förklarade att han sover mindre för att få det att gå ihop. Så många strategier känns ganska kortsiktiga och kommer säkert att få konsekvenser i det längre perspektivet, säger Svensson, som menar att många i vår tids generation vill hinna med mycket för att visa att man är framgångsrik.

Många tycker också om att visa upp den bilden av sig själva i sociala medier.

Forskarkollegor till Ylva Svensson ska nu studera papporna till de personer hon intervjuat för att se hur de upplevde sitt föräldraskap.

Hon har en känsla av att kraven på byggandet av identitet såg annorlunda ut i tidigare generationer.

– När jag tittar på min mammas generation känns det inte som att det var så här, men ändå att det var mer än det var hos min mormor, säger Svensson, som själv hoppas kunna fortsätta att intervjua sin grupp om ett eller ett par år för att se vilka konsekvenser ett liv där man maxar allt får.

Ylva Svensson, forskare.

Studien ”We can have it all – but at what cost?” (Vi kan ha allt – men till vilket pris?) har genomförts av Ylva Svensson och Ann Frisén vid Göteborgs universitet.

Studien är liten. Utifrån en grupp på 124 personer, 32–34 år gamla, djupintervjuades 18 kvinnor och 18 män. Tolv av dem angav att arbete och föräldraskap var lika viktigt för deras identitet, 14 rankade arbete och partnerskap som lika viktigt och tio angav att alla tre områdena var lika viktiga.

Intervjupersonerna lyckas balansera kraven, men har ofta dåligt samvete och känner sig otillräckliga. Forskarna frågar sig hur detta kommer att påverka dem i framtiden.