Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 13:11 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/aktuell-soloartist-wille-crafoord-pa-egna-ben-jag-har-lange-langtat-efter-att-fa-brista-ut-i-sang/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Aktuell soloartist: Wille Crafoord på egna ben. "Jag har länge längtat efter att få brista ut i sång"

Av Anneli Jordahl

Många har buntat ihop Just D-medlemmen Wille Crafoord med Povel Ramel, Hasse & Tage och Beppe Wolgers. Särskilt med den nya soloskivan "Samma typ av annorlunda saker", som knyter an till den svenska vis- och revytraditionen, har jämförelserna med de stora melodimästarna varit legio.

Nu sitter en journalissa framför honom och drämmer till med författaren Pär Rådström; det urbana femtiotalet inkarnerad.

Inte undra på att Wille Crafoord mumlar litet blygt, han som annars har en verbal förmåga som inte lämnar honom i sticket. Det vet alla som såg ZTV:s "Knesset" när Crafoord satt i panelen.

Wille Crafoord har inte läst Pär Rådströms Stockholmsskildringar präglad av tidstypisk rekvisita, sociala gester och jargonger på modet.

Rådströms tunga öde var att han ansågs för genial för den samtid han skildrade och för samtida för att vara genial. Någonstans i den paradoxen finns också Wille Crafoord.

Wille Crafoord ser

pigg ut i brun manchesterkavaj och spretig Paul McCartney-frisyr. Han säger att han höll ett foto på idolen i handen och klippte efter det.

- Jag har verkligen velat att Just D ska hålla ihop och aldrig göra några stinkande soloplattor. Men när jag gjort den här skivan som ibland låter litet som Paul McCartney-jazz, vill jag säga att jag tycker att Beatles-medlemmarnas soloplattor är intressantast.

"Man kan skiljas från sin fru och man kan räta ut ett u men en treamigotrio kan man aldrig ha itu" rappade Just D på låten "Tre amigos" för fyra år sedan.

För tillfället har trojkan - som var de första som rappade på svenska språket - gått skilda yrkesvägar. Wille Crafoord är fortfarande, som han säger, stolt medlem av Just D. Men just nu står han på egna litet vingliga Bambi-ben och har skrivit kärlekslåtar om sin fru. Framför oss ligger ett texthäfte, och ovanligt nog, noter. De ska följa med cd-n.

- En smula pretentiöst. Men jag tycker att det är snyggt att titta på. Jag är oerhört stolt över att ha lyckats göra ett slags musik som kan formuleras i notskrift. Det vill jag visa upp för hela världen

Soloalbumet är

ett knippe ömt varma sånger om vardagliga relationer. "Adam & Eva" kan man höra på bio i Måns Herngrens och Hannes Holms kärlekskomedi med samma namn.

- Det är roligt att jag har med en låt där, eftersom hela min skiva råkade bli väldigt lik den filmen. Jag som är oerhört nostalgisk och sentimental får nästan en liten tår i ögonvrån när jag sjunger visorna.

- Det har varit svårt att lyfta fram det lyriska och romantiska när man rappar. Det krävs melodier för det. Jag har längat efter att få brista ut i sång. I Just D kan vi nog ta varann i hand på att vi skulle föredra att sjunga en ever-green i skymningen i stället för att stå och vråla i en källare till blixtrande lampor.

"Missarna" framförde han vid schlagerfestivalen och hamnade på tredje plats. Ingen annan än just Wille Cra-foord skulle väl få en hög placering med en sådan, för sammanhanget, apart låt. "Missarna" låter mer som en kuplett hemmahörande på revyscenen.

- Om jag, Gud förbjude, hade vunnit så hade jag avsagt mig uppgiften att tävla vidare. Det går bättre för de tre dansande blondinerna.

Just D flirtade

med dansbandstraditionen i låten "Tre gringos" och gjorde en nyinspelning tillsammans med Thorleifs. De tre hip-hoparna påstod att de var förtjusta i dansbandsmusik. Hur ärligt var det

- Det vore en lögn att påstå att jag springer och köper dansbandsplattor. Men går man som jag igenom den svenska musikhistorien är det ofrånkomligt att plöja igenom en massa dansbandsskivor. Det är en musikgenre som jag tycker är underskattad eftersom den betyder så mycket. Det är svensk soul.

Wille Crafoord säger sig ha varit besatt av förändringen som idé. När man inte kommer längre med det annorlunda så blir man annorlunda genom att gå till det vanliga, i en välbekant tradition.

- Det vore väldigt roligt om det funkade bra. För då känns det som jag hittat lite ro genom att sätta min egen musik på pränt. Just D:s musik har varit lånad musik. Vi har härmat hip-hop, hårdrock och dansband. Med lite tur så kanske det jag gör nu är essensen av vad som är jag.

Då är essensen av Wille Crafoord en skiva där texten dominerar musiken.

- Jag ser det precis tvärt om, säger han bestämt. Det här är första gången jag sjunger och skriver melodier. Vilket jag aldrig har gjort tidigare. För mig är det här den musikaliska plattan. Med Just D hade vi en rytm, sen var det bara text.

Den omskrivna singeln

"Jag vill också vara lesbisk" finns inte med på skivan. Den kom i början av året som en kommentar till äktenskapet mellan Eva och Efva och Wille Crafoord sågs feminint poserande naken på bild.

- Jag vek mig för den allmänna opinionen, säger han litet generad. Folk tyckte inte att den var så överdrivet bra. När jag gjorde den låten stod jag med ena foten kvar i Just D. Det funkade inte när man är ensam. Singeln blev en brytpunkt.

Wille Crafoords texter är anekdotiska, fyllda av finurliga rim, assonanser och lekar med motsatser. Bokförläggaren Björn Linnell har sagt i en intervju att det tyvärr saknas författare med lika lekfull inställning till språket som hos Just D.

Men de har också varit i blåsväder för sina texter. För ett par år sedan blev låten "Hubbabubba" kallad kvinnofientlig i Kvällsöppet. Rocktraditionen, och särskilt hip- hop-genren, är fylld av subbor och madrasser.

- Nu har jag skrivit de kärlekstexter som har saknats på våra skivor. "Jag samlar på dig" handlar om min fru. Idén fick jag när jag hörde Mauro Scoccos otrohetshetslåt. När det skrivs sånger är kvinnor underbara och ljuvliga så länge de är onåbara. Så fort man blir gift så lämnas de därhän, såvida det inte handlar om otrohet.

Musikarvet från hemmet

sträckte sig till några barnskivor, påstår han. Hasse Alfredsons och Jojje Wadenius barnvisor. Pippi Långstrump Och Ronnie Hellströms fotbollsskola.

- Det fanns ingen musik i hemmet. Det var total tystnad, så när som på TV:n som stod på.

Den första popkonsert han såg var Sweet i Konserhuset 1974. Senare blev Ulf Lundell en ledstjärna. Wille Crafoord skrev poetiska texter och framträdde på Mosebacke.

Men när Just D slog igenom i början av nittiotalet spelade de på den vilda rockmyten. Det fick en och annan att raljant kalla dem överklass-hip-hopare.

Var ni inte tillräckligt mycket "negrer" för att få hålla på med hip- hop

- Det finns andra hip-hop-grupper som inte fått den kritiken. De ser ut och låter exakt som amerikaner, som exempelvis Infinite Mass. De lyckas perfekt. Inte ens Sherlock Holmes skulle upptäcka skillnaden mellan dem och en så kallad riktig LA-grupp. Men sen kan man fråga sig hur charmigt det blir.

- Det är alltid de hip-hop-grupper som lyft fram genrens avarter som jag tycker har varit roligast. Som De la Soul, Cypress Hill och Just D, säger han och flinar.

- I slutändan är det bristerna som gör ens identitet.

+++

Fakta/Just D:

Med Just D föddes svensk rap-musik. De gjorde sig kända för att sampla ur den svenska musikhistorien, från TV-program och långfilmer. Sammanlagt har de givit ut sex cd-album.

Debutalbumet "1 steg bak å 2 steg fram" kom 1990.

De slog igenom sommaren 1991 med låten "Hur e d möjligt

• från albumet "Svenska ord".

1996 kom samlingsskivan "Just Ds Gyldene".

Wille Crafoords soloalbum ges ut 27 mars

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt