Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Barfotavirtuos. Martin Fröst har full kontroll på sin förtrollade klarinett

”Retrotopia”

Martin Fröst, klarinett och dirigent

Virpi Pahkinen, dans

Linus Fellbom, ljus

Kungliga Filharmonikerna Konserthuset

4Jodå, Martin Fröst turnerar fortfarande världen runt med sin klarinett och spelar Mozart. Värt en påminnelse, med tanke på alla gränstöjande projekt han iscensatt genom åren. Sedan tidigt 90-tal har han piruetterat i harlekinkostym, kvintilerat på rullskridskor, duellerat med koloratursång.

Som musiker är Fröst inte bara en stilsäker interpret och fantasifull ekvilibrist, utan även en driven scenisk berättare. Nu har han sjösatt sin tredje visuella allkonst-konsert, ”Retrotopia”, med titeln lånad från Zygmunt Baumans nostalgikritiska bok.

Och Martin Fröst utgöt sig över den klassiska musiken som den plägat uttolkas av musikhistorikernas ”stingsligt uppblåsta misogyna herrklubb”. Ganska välgörande som introduktion till ”Figaro”-uvertyren och Beethovens fjärde symfoni, dirigerade utantill med espri. Säsongen 2019/20 tar Fröst steget fullt ut som chefdirigent för Svenska Kammarorkestern.

Då, om inte förr, får musikerna lära sig mörkerspel. Som Filharmonikerna här, effektfullt frusna mitt i frasen i bröderna Göran och Martin Frösts samkomponerade ”orientexpress genom tid och stilar”. Ett annat lika lyckat och långvarigt kompanjonskap är det med ljussättaren Linus Fellbom, som alltid skapar en dynamisk kontrapunkt av ljus med ljud.

Kvällens enda regelrätta klarinettsolo, Victoria Borisova-Ollas nyskrivna ”Exodus”, blev också det ett slags dialog med Virpi Pahkinens solodans. Den orientalistiska atmosfär som ofta färgar Frösts repertoar kändes helt kongenial med Pahkinens ”kolibristiska” koreografi.

Ett nytt litet orkesterverk, ”Angelus novus”, av det stora tonsättarlöftet Jacob Mühlrad väckte nyfikenhet. Än så länge imponerar han inte lika mycket instrumentalt som han gör vokalt med sina storslagna körverk.

Jesper Nordins ”gestrument”, en rörelsedriven digital orkester-app, är som gjord för Fröst i verket ”Emerge”. Ömsom suggestiv likt klangkrusningarna ur tåresjön i Bartóks ”Blåskägg”, ömsom rytande mot de analoga Filharmonikerna – allt i vig kontroll av barfotavirtuosen Martin Fröst och hans förtrollade klarinett.