Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-20 23:13 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/barnopera-barnopera-om-flyktingpojke-skickligt-spel-pa-alla-vara-sinnen/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

BARNOPERA: Barnopera om flyktingpojke. Skickligt spel på alla våra sinnen

Den öronlöse sångaren av Gunnar Edander

Libretto och regi: Agneta Elers-Jarleman

Medverkande: Olof Lilja, Anita Soldh, Magnus Lindén och Karl-Magnus Fredriksson

Musiker: Christine Mollvik

Scen: Vasateatern, Stockholm

Medan vi på arrangörernas uppmaning tassar i strumplästen in i Vasateaterns foajé hör vi havet brusa. När alla bänkat sig på boxarna runt scenen inträder krigslarm. Under dessa inledande minuter fångas mycket av det som gör "Den öronlöse sångaren" till en lyckad barnopera. Den lilla lokalens närhet skapar en intimitet som gör det svårt att inte direkt fångas av gestalterna på scen, och de ljud som inleder denna "flyktingopera" kan sägas summera operans essens.

Är havsbrus just havsbrus, eller kan man i det höra de dödas röster

Den frågan ställer sig modern i den japanska berättelsen om den blinde pojken Hoichi. Tillsammans med sin mor har flytt från sitt land undan ett krig. I havsstrandens brus hör modern kriget som symboliserar det förflutna som inte får glömmas. Men det finns en fara i att helt leva i det förgångna vilket drabbar hennes son. Hoichi lockas av en man att sjunga om kriget för dennes herre, utan att ana att det är döden han går för att möta. Tack vare en god munk räddas dock pojken, och mot slutet konstateras det att havsbruset inte bär med sig några röster från kriget och tiden före landsflykten.

Niklas Rådströms pjäs har blivit till ett libretto signerat Agneta Elers-Jarleman. Texten är poetisk och här finns flera referenser till klassiska myter och teman. Som när Hoichis öron blir till att motsvara en akilleshäl. Munken glömmer att skydda Hoichi mot omvärldens ord, och pojken mister sedermera sina öron.

Det finns en klarhet i berättandet som gör att flödet aldrig stannar upp. Till detta bidrar Gunnar Edanders musik som är direkt i uttrycket. Fragment av "Sången till livet" lånas ur Puccinis "Tosca", och genomsyrar hela "Den öronlöse sångaren". Den sparsmakade instrumentationen med piano och diverse slagverk - och stundtals även harmoniken - anknyter till operans österländska bas. Tydlighet är nödvändigt i barnopera. Men samtidigt är historien om Hoichi tillräckligt allegorisk för att också slinka in på sidospår: Att människan alltid väljer vad hon eller han vill höra, se och uppfatta skapar problem och frågor med många bottnar. I "Den öronlöse sångaren" spelas det alltså med sinnena på ett så skickligt vis att operan inte enbart berör flyktingens problematik.

Andreas Engström

kultur@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt