Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 00:37 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/billy-braggs-retroretorik-ar-hogaktuell/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Billy Braggs retroretorik är högaktuell

Billy Bragg pratar om Sverigedemokraterna och tillägnar de strejkande i tågkonflikten en låt. Gensvaret är enormt vid konserten på Nalen, konstaterar Po Tidholm.

Det är ett intressant politiskt läge just nu. Maktpartierna backar, väljarna rör sig utåt kanterna för att på olika sätt markera sitt missnöje med den rådande ordningen. Både enkla svar och komplexa utopier vinner mark, på ont och gott. Däremot hade jag kanske inte trott att Billy Braggs socialistiska retroretorik skulle kännas så relevant i dag. Men gensvaret är enormt i den fullpackade lokalen, applåderna är högre och längre än på de flesta konserter jag har varit på.

Han påminner om att konflikten fortfarande – eller återigen – borde handla om arbete och kapital, och att det lönar sig att organisera sig. Han pratar om att kasta av sig cynismen och uppgivenheten och våga tro på förändring. Banalt men bra.

I vanlig ordning jublas det lika mycket i mellansnacken som under och efter låtarna. Faktum är att det är svårt avgöra hur bra hans låtar egentligen är och hur de faktiskt låter, för i de flesta fall är de mest av allt ett fordon för budskapet snarare än något man lyssnar på för musikens skull. Samarbetet med Wilco på 90-talet är undantaget, men också hans senaste skiva är fin och ovanligt genomarbetad. Han konstaterar torrt att han blivit en americanaartist, en genre han träffande beskriver som ”country för folk som gillar Morrissey”.

Den här kvällen spelar han solo, vilket alltid innebär en kantring åt politiskt seminarium lika mycket som konsert. Bragg, alltid påläst om det lokala, pratar om Sverigedemokraterna och tågkonflikten i Sydsverige. Till de strejkande tillägnar han sin klassiker ”There is power in a union” – en titel han för övrigt lånat från fackföreningsmannen och diktaren Joe Hill, vars barndomshem i Gävle han besökte häromdagen. På plats i gamla Gävle berättade han för lokalpressen om när han – via underliga vägar och anarkisten Abbie Hoffmans omsorg – sköljde ner en klump av Hills aska med en öl i syfte att bli bärare av hans mod och sångskatt. Sann historia, underligt nog.

Billy Bragg varvar akustisk gitarr med elektrisk, sjunger för full hals och spelar precis de låtar alla förväntar sig. Som extranummer spelar han hela sin nu trettio år gamla debutskiva ”Life’s a riot with Spy vs Spy” under stort jubel. Sist förstås ”A new England”.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt