Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Blekta drömmar. Lysande tidsskildring av Kjell Johansson

Kjell Johansson

”Familjen”

Weyler, 360 sidor

Släktromaner tar ofta i från fotknölarna, fulla av attribut och tidsmarkörer. Författaren blir lätt överduktig och glömmer kontakten med läsaren. För att uppnå kontakt krävs nämligen en djupt liggande röd tråd, utöver rekvisita och världshändelser.

Som Rebecka Kärde skrev i en artikel nyligen om romaner som spänner över flera generationer: ”Det finns ett särskilt skimmer kring den här sortens böcker, en ointaglig godhet som får läsare och kritiker att vilja prata om dem som om de vore idrottsbragder snarare än litteratur”.

Därför är jag misstänksam mot Kjell Johanssons nya bok – Johansson skrev även den varmt mottagna trilogin ”De utsatta” om Midsommarkransen för några år sen – tills jag kommer på vad som är den röda tråden. Det är inte, som man skulle kunna tro, själva tidsandan. Det är inte ens politiken, trots att detta är genuin arbetarlitteratur. Nej, huvudspåret i boken är livets desillusionering, kombinerad med en livslust som aldrig ger vika, trots att ambitionerna rinner ut i sanden och drömmarna bleknar.

Romanen följer med genom tre generationer. Den gemenskap som de inblandade kallar familjen utgår från två mycket olika kvinnor: Vera och Ellen. Vera är strålande, självsäker, politiskt stöddig och såld på Sovjet. Ellen är varm och samtidigt osäker, bullbakande och förhållandevis normal. De träffas genom slitjobbet på korvfabriken på Söder i Stockholm, arbetar politiskt, hamnar en period i fängelse på grund av sin antinazistiska motståndsgrupp, träffar ansvarslösa och/eller försupna skitstövlar till män. Veras dotter Sasja och Ellens söner Sigvard och Folke uppfostras av de båda kvinnorna tillsammans, i ett slags löst hållet matriarkat. Barnen växer upp och familjen håller ihop i kärlek men också, periodvis, i snudd på pervers fientlighet.

Kjell Johanssons tidsskildring är lysande, liksom hans fingertoppskänsla för hur snacket gick. Karaktärerna använder uttryck som ”Nu ska jag tänka på refrängen” och ”Det kan du skriva upp!”, och kallar utan värdeladdning homosexuella män för ”homofiler” och människor från andra kulturer för ”hottentotter”.

Vi får också följa Sigvard i samtiden, en gammal man som tänker på de numera döda familjemedlemmarna; bara Sasjas dotter Simone finns kvar.

I honom och hans minnen ryms den röda tråden av glädje, besvikelser och frågor om vad som egentligen var meningen.

Johansson klarar alltså eldprovet att gripa tag i läsaren. Egentligen har jag bara en invändning: Händelserna följer snabbt på varandra och några av dem får konsekvenser som löper genom hela berättelsen, men långt ifrån alla. Jag önskar att Johansson hade saktat ner ibland, så att brännpunkterna fått mer tid att verka. Till exempel när Sigvard får en stor insikt under en av sina promenader hem från jobbet som nattportier på ett hotell i Gamla stan, då avverkas hans epifani med tre meningar: ”En gång hände något märkligt. Det kändes som om tiden hade stannat, och då som en uppenbarelse: jag förstod allt. Det var inget jag tänkte, det bara fanns där”.

Jag väntar med spänning på fördjupning. Jag vill tillbringa ett helt kapitel med Sigvard i detta tillstånd, genomleva vad han upplever och följa insikten vidare som ett nytt mognadslager i texten. Det händer inte.

Men som helhet lyckas Johansson skapa en rolig, sorglig, skrämmande och förtjust relation till både Sigvard och familjen. Familjen alltså inte främst en roman som, för att citera baksidestexten, skildrar ”hela det dramatiska 1900-talet.” Det är en roman om livet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.