Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 18:06 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/book-en-av-favoriterna/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Book en av favoriterna

I kväll går första deltävlingen i årets Melodifestival. Mattias Dahlström rapporterar från ett premiärrusigt Jönköping.

”Elin!” ropar Melodifestivalens tävlingsproducent Christer Björkman i mikrofonen från scenen i Kinnarps Arena i Jönköping. Ingen reaktion. ”Elin!” kommer det igen.

Björkman ser sig omkring på det vita scenbygge som fyller ut ena kortsidan av det nordsmåländska hockeytemplet. Blicken går från den balkongliknande hissen långt ut på vänstra kanten till den upplysta trappan till höger och rampen som går ut bland publikplatserna. Ingenstans ser han det han söker.

Till slut kommer Elin, Lanto i efternamn och 2007 års Melodifestivals allra första tävlande, halvspringande över golvet och upp på scenen för att posera för samlingen av pressfotografer.

Samma procedur upprepas även med tävlingens andra tävlande – den akustiska popduon Andersson & Gibson, där Andersson heter Stefan i förnamn och hade en stor nittiotalshit med ”Catch the moon”. Det dröjer lite längre än väntat in­nan de dyker upp.

Men efter de två smärre miss­ödena flyter resten av fotograferingen som den ska. Kamerorna blixtrar och smattrar, fotograferna ropar efter uppmärksamhet, artisterna showar mer (Anna Book) eller mindre (Addis Black Widow). Book ropar att hon vill ”krama hela Jönköping”. Andreas Lundstedt tar, som enda artist, med sig alla sina dansare som extra stöd under fotograferingen, vilket säger en hel del om vilken typ av låt han ställer upp med. Addis Black Widow blir ombedda att le mer, inte den vanligaste uppmaningen i ishallen den här eftermiddagen om man säger som så.

Avslutar gör man med att ställa upp på en stor gruppbild. Där tvåmetersmannen Tommy Nilsson skojar till det och ställer sig framför de andra när fotograferna ber de korta ta klivet fram för att alla ska få plats.

Melodifestivalens första deltävling år 2007 har fortfarande knappt börjat. Kameramän diskuterar sina positioner och rörelsemönster. Koreo­grafi gås igenom in i minsta detalj, körsångerskor och dansare får sina exakta positioner utpekade. Sofia Berntssons medhörning kärvar under repetitionerna.

Allt är tillräckligt viktigt för att kunna justeras. I det jämnstarka – eller jämnsvaga – startfält som ska tävla på hockeyarenans tillfälliga scen på lördag kväll kan det bli små detaljer som avgör. Det är ett varierat gäng artister och låtar som kommer att slåss om finalplatserna. Veteraner som Uno Svenningsson, Irma Schultz-Keller, Tommy Nilsson, Anna Book och Stefan Andersson möter nyare artister som Elin Lanto, Andreas Lundstedt och nykomlingen Sofia Berntsson. Klassisk schlager och svulstiga ballader samsas med funkrock och Simon & Garfunkel-pop.

Efter fotograferingen följer presskonferensen, där artisterna sitter uppradade vid exakt de bord de kommer att sitta vid och försöka se lugna ut när de i själva verket är nervösa under tävlingen. Men just nu är det annat som frestar på nerverna.

– Det som är nervöst är schemat, att följa det, säger Pigeon i Addis Black Widow och ser lite trött ut. Ena stunden ska man åt ett håll, nästa ska man vara någon annanstans.

Uno & Irma ser lugnare ut.

– Vi kommer att göra något vi känner oss hemma med, säger Irma som svar på frågan om hur de kommer att uppträda på scen.

Framför allt två artister tilldrar sig extra mycket uppmärksamhet. Musikaliskt har de inte så mycket gemensamt, men båda slog igenom i de stora folklagren i just den här tävlingen. Fast för tjugo år sedan, på åttiotalet.

Trängseln kring Tommy Nilssons bord är påtaglig. Vinnaren från 1989 med ”En dag” ser lugn ut, men det är mest på ytan.

– Ja, jag trodde inte att jag skulle bli nervös, men man dras in i den här cirkusen. Det är mycket större nu än när jag senast var med, fler deltävlingar och mer uppmärksamhet. Men det är kul.

Ännu större är intresset för Anna Book. Det är knappt man kommer fram till hennes bord, så många av de närvarande journalisterna har samlats där.

– Jag har lika bra chanser som någon annan, säger hon. Det handlar bara om tre minuter då det gäller att vara så bra som möjligt.

Att hon fortfarande så starkt förknippas med ”ABC”, låten hon tävlade med 1986 och fick ett stort genombrott med, ser hon inte som något problem.

– Nej, nej, jag älskar ”ABC”. Jag drar gärna av den på efterfesten på lördag.

Mattias Dahlström

noje@dn.se 08-738 10 00

Läs också intervjun med festivalens programledare Kristian Luuk på Tv&radio-sidan.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt