Brottstycken ur ­samtiden. Dockteater med utsökt tajmning - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Brottstycken ur ­samtiden. Dockteater med utsökt tajmning

Malmö Dockteater är förmodligen Sveriges mest försänkta och minst bekväma teater, med ohyvlade träbänkar som står givakt i det väl dolda källargaraget på Norra Sofielund några stenkast från Möllevångstorget. Vid det här laget har frigruppen emellertid bevisat med råge att den kommit för att både stanna och sticka ut. Den har bitit sig fast i Malmös undergrund med en handfull fina, originella och underfundiga dockteateriscensättningar för vuxna, och med Erik Holmström som primus motor har den även tentakler ute i Teater­sverige.

”Det nya riket” är ett samarbete med Folkteatern i Gävleborg och fria, Stockholmsbaserade teatergruppen Lumor. Tove Olsson har skrivit dramat och det påminner på många sätt om teaterns allra första iscensättning, ”Funktionell dumhet” efter Roland Paulsens bok ”Vi bara lyder”, i det att Tove Olsson också samlar på brottstycken ur samtiden, lyssnar av och lånar karaktär och röst av verkliga människor – som en svensk Anna Deavere Smith – i ett försök att pejla samtiden och göra konst av något rått, obearbetat och rätt kaotiskt.

På scenen, eller snarare i den utdragna lucka i den vägg som också utgör projektionsyta, ger Tove Olsson, Martin Pareto och Jonatan Rodriguez – med hjälp av femton välgjorda dockor – närvaro åt de människor som använts som lackmuspapper för att pröva balansen mellan surt och basiskt, oroligt och empatiskt, i vårt utdragna land.

Allra starkast är en scen som med utsökt tajmning, utan dockor, spelar mot publiken och mot förinspelade röster från ett upprört möte om placeringen av en flyktingförläggning.

De många inspelen drar ibland mot ”Ring P1” med en blandning av flitigt idisslad rädsla och ilska och halvtänkta förslag på mirakelkurer, men dramats jämnt och poetiskt arrangerade ångestkurvor och tröstetankar bidrar samtidigt till att synliggöra en befolkning som ängslas; för främlingar och för en framtid som tycks fjärma sig allt mer från den idealtillvaro som folk i gemen drömmer om.

Och Malmö dockteater visar ännu en gång att rå betong och ohyvlat trä inte rår på en teater som vill vara viktig för sin publik.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.