Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 10:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/en-liten-klassiker-i-perfekt-oversattning/

KULTUR

En liten ­klassiker i perfekt ­översättning

José Emilio Pacheco

”Striderna i öknen”

Övers. Hanna Axén

Tranan

”Striderna i öknen” är en av de mest effektiva romaner som finns. På 58 sidor lyckas José Emilio Pacheco få läsaren att överväldigas av en tung nostalgi för femtiotalets Mexi­co city som aldrig kommer att gå över. När jag läste den insåg jag för första gången att det gick att sakna någon annans förflutna nästan mer intensivt än sitt eget.

”Chilangolandia”, Mexico city, är som gjord för nostalgiska texter. Den växer och rivs hela tiden: det är en stad där gårdagen aldrig finns kvar.

Genom att staka ut texten med tidsmarkörer skapar Pacheco en bild av staden som den var på femtiotalet. En tid då urbaniseringen är i full gång och importprodukter från USA väller in från landet, barnen lär sig att säga tankju, schatap, Buick, Cadillac.

Carlos är nio år och hans fars tvålfabrik håller på att gå under i konkurrensen från norr. Carlos mor försöker hålla dem kvar i en medel­klass som hela tiden läcker och tar in vatten och hotas av ”avskum, smittoämnen och dåliga exempel”. Som resultat blir hon fullständigt paranoid och låter inte Carlos umgås med någon. Antingen är de från fel del av landet, för fattiga eller, om de är rikare, för omoraliska.

I januari dog Pacheco och nu har ”Striderna i öknen” (på spanska 1981) översatts till svenska av Hanna Axén. Hon har lyckats med en nästintill perfekt översättning av den mexikanska slangen. Trots svårigheterna, ”carne de gata, buena y barata” blir ”Alltid lika lätt att sticka in den i en tjänsteflicka.”

Nostalgin i ”Striderna i öknen” lodar dock djupare än ett försvunnet Mexico city. Det som sörjs här är barndomen, de rena känslorna, den första kärleken. Innan läraren, prästen, brodern, mamman, pappan störtar in med sina förbud och utredningar.

Det är något med de avmätta, korta meningarna som ger intrycket att berättarrösten är full av äckel över sig själv. Den som talar är en vuxen man som själv anammat hyckleriet. Och är förbannad, för att han hatar sitt jag och saknar det barn han en gång var.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt