Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Essäistik på hög nivå. Tidskriften Kritiker kräver tid för eftertanke.

TIDSKRIFT
KRITIKER, NR 6

Jag läser Kritiker nerbäddad i soffan, febrig och förkylningssvag. Det är rätt stämningsläge för en samnordisk tidskrift som vänder sig till läsare med tid för eftertanke. Papperet är svagt gultonat, typsnittet tunt, de fåtaliga bleka och abstrakta bilderna vill absolut inte illustrera något, vill bara vara. Skribenterna skriver på sitt eget modersmål, inget är översatt, inget är heller dagsaktuellt, men det mesta är angeläget. Kritiker är kort sagt vad den utger sig för att vara, en tidskrift för litterär kritik och essäistik.

I nyutkomna nummer 6 (september 2007) dominerar svenska skribenter. Axel Englund skriver om det musikaliska i Paul Celans poesi, eller mer specifikt och med Celans egna ord om behovet av att etablera poesins musikalitet ”på en plats där den inte längre har något gemensamt med det välljud som mer eller mindre obekym-
rat genljöd med och vid sidan av det mest fruktansvärda”. Efter Auschwitz måste poesins musik skapas på nytt och Englund läser några av Celans dikter som steg på väg mot en möjlig plats för den skapelseprocessen. Det är en lyhörd text som öppnar dikterna utan att pressa dem på betydelse.

Två kapitel ur Krister Gustavssons ”Perceptioner” är mer slutna. Gustavsson skriver ett slags fritt associerande dagboksanteckningar eller essäutkast om läst och levt, där det lästa oftast är det levda. Det är texter som vänder sig inåt, resonerar med sig själva, och som kräver en läsare på samma våglängd och med samma beläsenhet som Gustavsson själv.

Lars Anderssons bidrag ”Lomjansguten och våra litteraturer” har ett helt annat tilltal, så är genren också ”anteckningar inför ett estradsamtal med Kjartan Fløgstad”. Anteckningarna liknar romanerna: författaren har inte tänkt färdigt innan, utan vänder och vrider på sina egna hugskott under skrivandets gång. Somliga låter han falla utan att knyta ihop trådarna, som den löftesrika ansatsen om realgenusets betydelse för han- och honkön i de nordiska språken. Det är en taktik som kan väcka diskussionslust och energi även hos en febersjuk läsare.

Ingrid Elam

litteratur@dn.se

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.