Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 08:30 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/ett-sekel-i-etern/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ett sekel i etern

Av MARCUS BOLDEMANN

Inte bara filmen, utan även radion har fyllt 100 år. Men få har lyft på ögonlocket på grund av det. Nu på jubileets sista dag, nyårsafton, ägnar vi en sida åt den uppfinning som kanske mer än någon annan knutit människorna på jorden närmare varandra.

Filmens jubileum har avhandlats i tidningar och TV om och om igen under året. Det har funnits mycket att ta på för programmakarna, inte minst som filmen etablerade sig på en gång. Så var det inte med radion. Den smög sig på. Det tog till exempel 30 år från den första radiosignalen tills den svenska rundradion kom i gång på allvar.

Men vilka 30 år. Det hände massor. Sagans prins liksom bara tryckte på en knapp. Bilarna började användas på allvar, liksom telefonen. Flyget kom och röntgenstrålarna, som för övrigt också de fyller 100 i år.

Den första radiosignalen sändes i september 1895 av den italienske överklassynglingen Guglielmo Marconi, då 21 år gammal. Men var han den förste

Helt säker är man inte, eftersom fler personer experimenterade med de elektromagnetiska vågor som den tyske forskaren Heinrich Hertz kartlade bara några år tidigare.

Historiens startskott

Marconi har hur som helst fått äran. Han var en uppfinnare som utnyttjade sin innovation till bristningsgränsen. När han dog den 20 juli 1937, 63 år gammal, var detta en stor händelse på Dagens Nyheters första sida. "Hans insatser skola alltid prisas", stod det. Nobelpriset hade han fått redan som 35-åring.

Den allra första sändningen genomförde Marconi hemma hos sina föräldrar på gården Villa Griffone nära Sasso, ej långt från Bologna, med hjälp av en enkel gnistsändare. Han skickade sin bror 1,5 kilometer bort, upp på en kulle med en mottagare och ett gevär. Gick signalen fram skulle han avfyra vapnet. Och när brorsan sköt anade denne nog knappast att det blev ett av historiens mest genomgripande startskott.

Milstolpe 1901

Marconis mamma hade irländsk bakgrund och såg till att sonen strax efter kom till England för att få anseende för sin apparat. I Storbritannien lämnades patentansökan in. Redan våren 1897 lyckades Marconi sända fyra engelska mil. Samma år var han tillbaka i Italien. Där vidareutvecklade militären sändarna och fick utnyttja Marconis patent gratis, något som förmodligen är första exemplet på att förstörelsekrafterna lägger beslag på nya uppfinningar.

En milstolpe inträffade 1901. Marconi nådde för första gången över Atlanten, till New Foundland, där mottagarantennen hängde i en drake uppe i luften.

I början hade det bara telegraferats. Tal och musik fungerade inte med de primitiva gnistsändarna. Men som alltid inspirerar den ene uppfinnaren den andre. På julafton 1906 sändes för första gången tal och musik i USA. Mycket bristfälligt, ska tilläggas. Det var först uppfinningen av elektronröret, också det i början av seklet, som gjorde rundradion intressant, bland annat genom att kunna förstärka signalerna i en mottagare.

Första världskriget fördröjde civil radio, men gav samtidigt nya tekniska lösningar när militären testade. År 1922 börjar så äntligen BBC med reguljära radiosändningar. I Sverige beslöt telegrafstyrelsen samma år om försökssändningar och på nyårsdagen 1925 startade officiellt Radiotjänst, sedermera Sveriges Radio.

Illegala sändare

Intresset för radio blev genast stort hos oss. Under försökstiden hade det kommit i gång privata sändningar. De fick inte fortsätta. Det skulle dröja till våra dagar innan sådant åter blev tillåtet i och med att närradion nafsade i monopolets kanter.

Men redan på 60-talet hade kommersiella stationer försökt tränga sig in på marknaden, till exempel Radio Nord, som sände från en skuta i Östersjön på internationellt vatten. Kanalen tvingades stänga efter ett inte enhälligt politiskt beslut i riksdagen. Men det var de som introducerade melodiradio i den svenska etern. I backspegeln kan man notera att "piratstationen" Radio Nord var betydligt personligare än många av dagens helt automatiserade reklamstationer som kör sina sändningar utan hallåmän.

Men redan tidigare hade människor drivits av en längtan att göra egna program. Men då handlade det om försök i mindre skala. Under ett år i början av 50-talet höll till exempel skoggshuggarbröderna John och Gunnar Figaro i Norrland i gång sitt illegala radiospektakel "Black Peter" och jagades på nätterna av televerket. Tidningarna talade om eterns gäckande skugga tills bröderna enligt egen utsago åkte dit på grund av en tjallare. De fick dagsböter och sändaren beslagtogs. Det fanns dock en tröst för dem som inte bara ville lyssna på den enda existerande rikskanalen. När solen gått ner och mörkret lägrade sig kröp AM-bandets mellan- och långvågssändare från övriga Europa fram i radioapparaterna. Och på kortvåg kunde man lyssna på hela världen till och med mitt på dagen, något som fortfarande görs av globetrottrar som vill höra svenska nyheter när de är ute och reser. Förr i tiden hade till och med programtidningen Röster i Radio en sektion för de viktigaste programmen från andra länder. Hemmafruarna lyssnade under arbetet i köket på Kalundborg i Danmark.

De klassiskt intresserade hörde efter nazismens fall mellan 24 och ett på natten det nyaste inom den moderna musiken från Hamburg . Eller så tog man in den senaste populärmusiken på Radio Luxemburg, "The Station of the Stars". Så många lyssnade på söndagskvällarna på deras topplista att när en skiva gick upp på dess första plats fick skivbolagen i Sverige dagen därpå göra en egen lokal pressning för att täcka efterfrågan.

Svenskt med FM

I slutet av 50-talet började tyvärr den nationella isoleringen inom radiolyssnandet. Orsaken var introduktionen av FM-bandet, som används än i dag. Dess verkliga nackdel är räckvidden. Sändarna når bara några mil. Det blev svenskt för hela slanten. Allt oftare började apparaterna att byggas utan AM-bandet.

FM fick man ta till eftersom det hade blivit för trångt på frekvensbanden. De som var rädda för andra länders program var förstås glada. Glöm inte att för ännu ett 15-tal år sedan diskuterades det på fullt allvar bland politiker och skribenter om ett förbud mot paraboler. En mörk period för dem som hyllar det fria ordet.

Men FM förde också glädje med sig, nämligen den fina ljudkvaliteten, en upptäckt som faktiskt gjordes av en slump. På AM-banden var frekvensområdet miserabelt, för att inte tala om de evinnerliga störningar som på den tiden var radions svåraste fiende. Det räckte att tända en lampa så knäppte det till i mottagaren. Att bo bredvid en spårvagnslinje kunde fördystra lyssnandet rejält. Klippen i DN:s arkiv förtäljer med jämna mellanrum om hur folk vägrade betala licensen för den dåliga kvalitetens skull.

Hallåpionjär sjöng

"Stockholm-Motala", sa hallåmännen ofta på den tiden, eftersom en stark långvågssändare stod i Motala. Titeln hallåman var för övrigt en alldeles ny företeelse och måste kärleksfullt förklaras i tidningarna: "En hallåman är conferencién i en studio", hette det pedagogiskt. "Han är den flitigaste gästen i tusentals hem och hans röst är lika känd som närmsta grannens. Om någon är demokratisk i sitt umgänge så är det han. Det är också han som säger god natt om kvällarna - den ende som säger god natt åt tusentals ensamma människor."

På den tiden avslutades riksprogrammet med "Du gamla du fria". En av hallåmännen, Walter Holmstedt, sjöng nationalhymnen själv på kvällen, så högtidligt att orkestern reste sig för att stående ackompanjera honom. Allt gick i direktsändning. När radion började fanns inga bandspelare, inte heller grammofonskivor användes.

Det var en tid då personerna på stationen gjorde allting själva, var tekniker och hallåmän, svarade i telefon och lugnade ängsliga radiotalare som satt i hallen och väntade på sin tur att framträda.

Folkmottagare

I början använde folk mest enkla kristallmottagare där det lyssnades i hörlurar. Att bygga sin egen mottagare blev en farsot. Rusningen blev så enorm att Radiotjänst till och med kunde sänka licensen från 12 till 10 kronor per år. Så småningom dök allt fler rörapparater upp med högtalare. I slutet av 30-talet börjar bas- och diskantkontrollerna komma.

Apparaterna var ofta stora och klumpiga. Designmänniskorna kollade in möjligheterna redan då, och skapade radion i form av en stor bordslampa. Eller radion av glas så man såg innandömet. I Berlin demonstrerade en man i hög hatt på promenad en radio inbyggd i en spatserskäpp och med hörlurar. Elegant, men absolut inget för joggare.

I Tyskland tvingade nazisternas propagandaminister Goebbels så småningom fram en billig folkmottagare, en rätt skral apparat, dålig mottagning från utlandet men desto bättre för de tyska sändningarna som blev så viktiga för nazisterna. Precis enligt beräkningarna nappade folk och apparaten fick en strykande åtgång.

Efter andra världskriget uppfanns transistorn, som möjliggjorde miniatyriseringen. De nya mottagarna blev allt vanligare från mitten av 50-talet, jämsides med att FM introducerades.

"Det kan vara straffbart att skvala musik utomhus", varnade tidningarna när de presenterade de nya transistorapparaterna.

Stereon kom också. Redan 1925 transmitterade upptäcktshungriga tekniker på BBC en testsänding i stereo, där ena kanalen gick över mellanvåg och den andra över långvåg. Eftersom man i Sverige satsade på ett eget stereosystem dröjde introduktionen hos oss en bra bit in på 70-talet. På skoj sa man alltid: "Sverige och Albanien, de enda länder som inte har radiostereo." Den gången gav sig Sverige och satsade på den internationella standarden.

Nu har den digitala radion, "DAB", börjat sända från Nackamasterna utanför Stockholm, även om man ännu inte kan köpa några mottagare i handeln. Men när utbyggnaden av den nya standarden är klar kan man lyssna på ett program på samma frekvens i hela Sverige.

När TV kom i mitten på 50-talet döptes radion för övrigt av många om till ångradion. Folk trodde att den snart skulle föra en tynande tillvaro. Men en sak kan man i dag vara säker på. Radion lever och den går inte att dräpa.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt