Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Finlands modernistiska arv firas stort

I år är det hundra år sedan Finland förklarades självständigt, vilket bland annat firas med en rad utställningar. I dag öppnar storsatsningen ”Modernt liv!” i Helsingfors, som följer landets första femtio år.

Under jubileumsåret ”SuomiFinland 100” tillhör utställningen ”Modernt liv! i Helsingfors stads konstmuseum HAM de största satsningarna, där fem museer samarbetat för att föra fram nya synsätt på Finlands modernistiska arv. Utställningen i Tennispalatset kombinerar arkitektur, formgivning, fotografi och bildkonst. Konstruktivistiska målningar hänger fritt bredvid Marimekko-klänningar och Aalto-stolar. Sarpaneva-vaser blandas friskt med reseaffischer och skyskrapsmodeller. Det folkliga framträder i Jaffa-reklam och Laila Kinnunens låtar.

– Vi vill vissa de första femtio åren, då den unga nationen Finland var mycket mottaglig för nya modernistiska vindar. Vi hade ingen historisk barlast att kämpa mot utan kunde fritt bygga på, säger HAM:s museichef Maija Tanninen-Mattila.

När Finland blev självständigt 1917 var det ett glest bebyggt jordbruksland. I utställningen vill man visa varifrån energin kom och hur förhållningssättet att bygga nytt har fötts fram. Trots kärva förhållanden nådde Finland världsberömmelse genom sin arkitektur och design på 1950-talet. Bland andra Reima Pietilä och Alvar Aalto anlitades för uppdrag ute i världen och vann internationella tävlingar.

– Hur många vet att Viljo Revell planerade en byggnad för rymdåldern i Kanada? 1966 blev hans exceptionellt moderna förslag till stadshuset i Toronto utvalt i en tävling bland 520 förslag, berättar Maija Tanninen-Mattila.

Över lag skulle vardagen göras bekväm och funktionell, man hade förlorat allt och de små tingen blev viktiga. Naturens formspråk och naturmaterial hör starkt till den finska formgivningskulturen, så som Alvar Aaltos fanerböjda stolar, jämte Tapio Wirkkalas och Timo Sarpanevas organiska glasdesign. Det tilltalade den internationella publiken och grundandet av Artek 1935 hjälpte utvecklingen på traven.

– I skolor och daghem fanns ­Aaltos barnvänliga möbler och man vågade satsa på konst i offentliga byggnader trots en kärv ekonomi. Det var ett helt annat förhållningssätt än i dag då vi har allt nöd­vändigt, säger Maija Tanninen-Mattila.

Den finska modernismens uppsving avbröts av kriget 1939. Efter vinter- och fortsättningskriget stod 400 000 finländare utan hem. Man måste snabbt och förmånligt få fram nya bostäder. Sverige donerade över 2 000 industriellt framställda trähus till Finland 1941. Husen ritades i Finland och byggdes av AB Svenska trähus. Elementen fördes med båt över Finska viken och än i dag kan man runt om i Finland hitta dessa så kallade Sverigehus.

– Man började också snabbt att bygga nya skolor, daghem och sjukhus. Speciellt inom arkitekturen och formgivningen sög man därför fördomsfritt till sig av allt det nya som modernismen erbjöd.

– Detta återuppbyggande efter krigets förstörelse har nog gett vår modernism en annan prägel än i det övriga Norden, menar Maija Tanninen-Mattila.

Samhällsekonomins tillväxt sköt dock fart snabbt efter att Finland hade betalat de sista krigsskadestånden 1952. Man utvecklade de offentliga tjänsterna och började bygga ett nordiskt välfärdssam­hälle av Finland. Utställningen visar bland annat hur Helsingfors beredde sig för framtiden genom att beställa en centrumplan av Alvar Aalto 1959. Aalto arbetade med det enorma projektet i över tio år.

– Det enda som slutligen blev verklighet av planen var Elhuset och Finlandiahuset.

Finland förstod att dra nytta av modernismens öppenhet. Fördomsfrihet hittar man i Vuokkos och Marimekkos design som tillkom på femtiotalet. De lyckades göra städrocken salongsfähig under en tid som idealiserade korsett­smala Hollywood-stjärnor. Kläderna skulle vara praktiska och passa kroppar av olika form, berättar Maija Tanninen-Mattila:

– Trots kärva tider hade man också mod att till exempel ställa ut stort internationellt. Man såg det som mycket viktigt att delta i tävlingar och också vinna: alltifrån världs­utställningar, Milanotriennaler, Miss Universum 1952 eller Paavo Nurmis löpningsbravurer på tjugotalet.

I utställningen visas bland annat bidragen till världsexpon 1967 i Montreal med Laila Pullinens stora informalistiska bronspaneler och Uhra-Beata Simberg-Ehströms färgstarka ryor.

– Det är anmärkningsvärt att man på sextiotalet fraktade över nio meter långa paneler över världen. Man har inte varit rädd för arbete eller risktagande, understryker Maija Tanninen-Mattila.

Hon ser samtidigt Laila Pullinens bronsreliefer som ett exempel på modernismens sena start inom bildkonsten i Finland. Arkitektur och design utvecklades friare. Inom bildkonsten försökte man länge göda ett nationellt bildspråk, ett slags nationalromantik som ansågs mer betydelsefull än intryck från kontinenten. Den informella konsten lyckades dock slå igenom. Kanske på grund av att den ansågs uttrycka en naturnära urfinskhet och expressiv urkraft.

– Först 1967 restes det första helt abstrakta minnesmärket i Helsingfors: Sibeliusmonumentet av Eila Hiltunen, berättar Maija Tanninen-Mattila.

Man kan gott påstå att det kreativa blev Finlands exportprodukt på sextiotalet. I en internationell jämförelse kunde Finland inte konkurrera med tekniska eller vetenskapliga framgångar och därför lyfte man som huvudbudskap fram en immateriell styrka: det kreativa Finland.

Arkitektur, design, bildkonst och fotografi speglade inte bara det finska samhället utan man kan säga att det styrde det. Tanninen-Mattila menar att utställningen är ett ypperligt tillfälle att se bakåt och värdesätta det som gjorts. Men det är också en utmärkt möjlighet att reflektera över framtiden: Hur vill man gå vidare?

För Maija Tanninen-Mattila blev det mycket mera intressant att ta fram själva förhållningssättet än modernismen som enbart en –ism när utställningen byggdes:

– Nytt för mig är hur starka och fördomsfria de internationella strävandena inom arkitekturen var i ett mycket tidigt skede av den finska självständigheten. Mycket av detta borde vi ha mera av i dag: fördomsfrihet, mod, tro på teknologi och framtiden, menar Maija Tanninen-Mattila:

– Eliel Saarinen ritade till exempel självsäkert en skyskrapa för dagstidningen Chicago Tribunes huvudkontor 1922 och kom på andra plats i tävlingen. Trots att han inte hade besökt USA tidigare eller ens sett en riktig skyskrapa!

Finland blev en självständig stat den 6/12 1917. Åren 1809–1917 var Finland ett storfurstendöme i det ryska kejsardömet och före det en del av Sverige i flera hundra år.

”Tillsammans” är temat för Finlands 100-årsjubileum. Det firas i hela landet, men också utomlands.

Utställningen ”Modernt liv! – Finsk modernism och det internationella” på HAM i Tennispalatset pågår t o m 30/7.

”100 föremål från Finland” visas på Designmuseet i Helsingfors 24/3– 29/5.

”Wäinö Aaltonen och självständighetens århundrade” på Wäinö Aaltonen museum i Åbo t o m 7/5.

”Alvar Aalto, Konsten och den moderna formen” visas på ­Ateneum i Helsingfors 11/5–24/9.

Finland 100 år firas även i Sverige, med ca 70 olika projekt. I Kungsträdgården i Stockholm anordnas Stadsfestivalen Finland 100 år den 24–26/8. På Göteborgs konstmuseum pågår ”Tove Jansson: Lusten att skapa och leva” t o m 21/5. Design­utställningen ”Finskt fyrverkeri” visas på Malmö museer 6/5–24/9. ”100 år finsk design, ur Rafaela & Kaj Forsblom samling, visas på ­Nationalmuseum Design, Stockholm, 20/6–29/10.

SuomiFinland100 på nätet: http://suomifinland100.fi

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.