Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Flamenco - ett sätt att leva

Stella Araúzo strävar efter att profilera den kvinnliga flamencon. Hon gör det utan att nedvärdera den manliga. I helgen uppträder hon på Kulturhuset i Stockholm.

SKILLNADEN, förklarar hon, är att den manliga flamencon koncentreras kring det expressiva och spektakulära fotarbetet, den kvinnliga arbetar mer med armarna och överkroppen. Den kvinnliga varianten är mer påtagligt sensuell - för männen.

Tidigare var gränsdragningen sträng, och den kvinnliga flamencon utmejslades av och för den manliga blicken.

- Nu är kvinnorna friare och vi gör vad vi vill med vår kvinnlighet, säger Stella Araúzo.

Hon talar lugnt och utan aggressivitet när hon berättar om de många blindskär man får kryssa runt när man söker en kvinnlig särart i dansen.

En fara är att imitera den manliga - "bitchflamenco" - som hennes värdinna och partner på Kulturhuset, det stockholmska flamencocentrets Gabriela Gutarra, uttrycker det.

- Det är att gå för långt, de massakrerar sin kroppar. Vi måste ge flamencon starka känslor utan att imitera mannen. Kvinnor har en egen styrka, säger Stella Araúzo, och hon understryker att kvinnors kroppar är så byggda att de riskerar att skadas av påtvingad "manlighet".

En ung kvinnlig dansare som går ut hårt och spektakulärt skördar visserligen lätt framgångar i dessa riverdancetider som hyllar stampandet, men hennes knän och rygg brukar ta slut vid fyrtio. Och det är just vid den åldern en flamencodansare når sin fulla mognad, säger hon.

- Flamenco är som ett vin som förädlas med tiden, mellan fyrtio och sextio är en flamencodansare bäst. Hon talar om den legendariske Antonio Gades som hon dansat hos nästan hela sin karriär.

- När han lyfter en arm och ser dig i ögonen berättar han hela sitt livs historia.

När hans trupp turnerade sökte han upp konstnärer eller politiker på varje anhalt för att de skulle träffa dansarna, och de tillbringade många timmar på museer. Han om någon inser att flamencons viktigaste näring är ett liv rikt på intryck och erfarenheter, något som tyvärr inte är helt självklart i dag när det finns mycket mer pengar att hämta i de rent kommersiella uppbåden.

Stella Araúzo började dansa när hon var fyra. Hon är född och uppvuxen i Madrid, och det var hennes mor, som är skådespelare, som satte henne i dansskola. Hon älskade skolan, hon grät om hon blev sjuk och inte kunde gå dit. När hon var fjorton debuterade hon, och tre år senare engagerades Stella Araúzo av Antonio Gades, som ofta arbetar med ett dramatiskt berättande som hon tagit djupa intryck av.

Man brukar skilja på akademisk och zigensk flamenco. Den akademiska lärs ut på skolor, den är virtuos, lite stel och tydligare koreograferad. Den zigenska är improvisatorisk, den spanska zigenarkulturen är flamenco. Alla lever med den även om de inte dansar själva.

Hela den traditionen kom in i Stella Araúzos liv när hon gifte sig med gitarristen och kompositören Antonio Solera. Han tillhör en zigensk familj som levt med flamencon i generationer och som har sina rötter i Granada.

Ur alla dessa influenser - akademisk, dramatiskt berättande och zigensk flamenco - vaskar Stella Araúzo fram sin egenart. Gabriela Gutarra säger att hon har en fantastisk förmåga att läsa i människors inre, som i en bok, utifrån deras dans.

Stella Araúzo själv säger att för henne är flamencon ett sätt att leva och ett sätt att uttrycka sina innersta känslor. Ett slags terapi.

Calle Pauli

calle.pauli@dn.se

08-738 21 33

FAKTA/flamenco

+ Har sitt ursprung i den nordindiska kathakdansen, som zigenare tog med när de vandrade till Europa. Via Nordafrika kom dansen till Spanien, där den mötte iberiska kulturyttringar och blev till flamenco på 1700-talet.

+ Ordet "flamenco" uppstod på 1800-talet, dess ursprung är en olöst gåta.

+ Flamencon speglar oftast hårt liv och lidande.

+ "Flamencokvinnan" ges i Hörsalen på Kulturhuset i Stockholm den 2 och 3 mars kl 19, den 4 mars kl 16. Förutom Stella Araúzo och Gabriela Gutarra dansar elever från Stockholms flamencocenter. Gitarrister är El Canto och Lorenzo Virceda, sångare Maria Carmona och Angelica Leyva.

Kvinnlig variant. "Vi måste ge flamencon starka känslor utan att imitera mannen. Kvinnor har en egen styrka", säger Stella Araúzo, som uppträder på Kulturhuset i helgen.

Bäst mellan 40 och 60. "Flamenco är som ett vin som förädlas med tiden", enligt Stella Araúzo.