Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Flödig bildroman om konst

I Augustnominerade ”Fågeln i mig flyger vart den vill” berättar Sara Lundberg om konstnären Berta Hanssons liv. Ulla Rhedin drabbas på flera plan, inte minst det kvinnohistoriska.
Sara Lundberg ”Fågeln i mig flyger vart den vill” Redaktör och grafisk form: Jenny Franke, efterord Alexandra Sundqvist Mirando. 9–12 år.

Det måste ha varit en klockren ingivelse som fick Jenny Franke på Mirando bokförlag att föreslå bilderbokskonstnären Sara Lundberg att besöka en utställning av den för Lundberg okända konstnären Berta Hansson (1910–1994). Det blev ett fruktbart möte med ett konstnärstemperament som inte tycks ligga alltför långt ifrån Sara Lundbergs eget. Det resulterade i ett stort bildflöde, som i höst har utmynnat i en strålande bildroman i många lager; ett samarbetsprojekt mellan tre kvinnor om ett stort och fortfarande oförtjänt förbisett kvinnligt konstnärskap.

Ett utsökt, sceniskt berättande i flödiga bilder och lakoniska texter av Sara Lundberg har omhändertagits i en lika utsökt estetisk, sinnesutvidgande, grafisk formgivning av Jenny Franke.

Bildberättelsen, bokformatet, pappersvalet, layouten – allt samspelar generöst och effektivt och får sin väl genomtänkta avrundning i ett fint, återhållsamt biografiskt efterord av Alexandra Sundqvist (som i höst framgångsrikt har debuterat med biografin om Barbro Hörberg); det avslutas med att konstnären själv får ordet i det citat ur vilket den vackra titeln har hämtats.

I en intervju i litteraturpodden ”Bladen brinner” (nr 17) berättar Sara Lundberg hur hon har byggt ihop sin berättelse i löst länkade scener som utspelar sig under Bertas barndom i jämtländska byn Hammerdal. Lundberg har tagit del av ett ganska sparsmakat material och låtit sig främst inspireras av Hanssons många barnporträtt i text och bild, bland annat genom den livfulla dagboken, ”Mina ungar” (1979).

Genom unga Bertas historia löper flera spår. Det som förefaller ha varit en ganska välbeställd uppväxt på en frodig bondgård tillsammans med två äldre systrar och en liten bror förmörkas av moderns sängliggande och tidiga död i tuberkulos när Berta är 16 år. Lundberg skildrar hur Berta tecknar, målar och skulpterar som för att hålla moderns sjukdom på avstånd; när hon dör går livet i stå och Berta får svårt att stå upp för sin längtan till det egna skapandet inför den tidstypiskt stränga fadern, som behöver flickornas hjälp med hushållet och sysslorna på gården. Bertas frihetsbehov blir henne nästan övermäktigt; hennes konstnärliga begåvning tas inte tillvara heller på de stela teckningslektionerna i skolan; det blir byns doktor som efter hembesöken hos mamman känner till och kan påtala hennes uppenbara begåvning för pappan.

Sara Lundberg, som förutom studier i teater, konst och måleri har en bakgrund som dekormålare på Stockholms stadsteater, låter sin berättelse röra sig i en mängd olika, närmast teatrala rum, där sängkammaren, köket, matsalen, skolsalen står för både den historiska tidsfärgen med en sparsmakad rad tidstypiska element och känslan av instängdhet och begränsning, som uttrycks i Bertas modfällda och defensiva gestalt. Mot detta spelar utomhusmåleriet: den tidlöst vackra jämtländska naturen under olika årstider – utsikten över älven, grönskan, snön och de blånande bergen föder längtan hos Berta, där hon allt som oftast sitter uppflugen och fri som en fågel i stortallen utanför huset.

Mig drabbar den här boken på flera plan. Förutom på det fysiska, estetiska planet där kroppens alla sinnen aktiveras och berusas av intrycken som intagande bok genom sin omsorgsfullt genomarbetade form och sitt ostyriga, friska och berörande berättande. Men det som kommer smygande är också en djupt liggande igenkänning av en kvinnohistoria som jag fick berättad av min egen mor, jämnårig med Berta Hansson: att vara fast i sin klass, sin tid, sin bygd, sina patriarkala mönster, att längta hela livet efter att hitta sitt eget uttryck. Berta Hansson tar sig ut ur sitt bondeliv – det blev folkhögskola i stället för hushållsskola – och efter en lång omväg som folkskollärare i västerbottniska lappmarksbyn Fredrika blir hon i trettioårsåldern av en lycklig slump upptäckt som konstnär genom sina många, ja dagliga, porträtt av skolbarnen.

Sara Lundberg låter sig inspireras av Berta Hanssons egen historieskrivning i bland annat ”Mina ungar” och låter viktiga konstimpulser från tiden som ”nylärarinna” i Fredrika vävas in i barndomsupplevelserna, som i den rörande scenen när Berta smygkikar in genom doktorns fönster för att få se de många tavlor hon hört talas om. Någon gång uppstår ”bild ur text” som när Lundberg översätter Bertas egen sorgsna dagbokstext till en vacker bild av modern: ”Bäst ser jag för mig de forskande bruna ögonen i ett blekt ansikte inramat av svart mittbenat hår, som avtecknar sig skarpt mot kuddens örngott /…/ Ofta skymtar hon som i en dröm i långt vitt nattlinne med brodyrer kring handlederna. Alltid lika vacker och älskansvärd.”

Sara Lundberg är en alldeles egen, koloristiskt djärv och måleriskt fri aktör inom svensk bilderbok, alltsedan sin knalldebut 2009 med första boken i ”Vita Streck”-sviten och ett delat Augustpris samma år för bilderna till Ylva Karlssons, Katarina Kuicks och Lilian Bäckmans ”Skriv och skriv om igen”. Med denna fria och sinnliga konstnärsbiografi för unga läsare i alla åldrar lyfter hon fram ett stort stycke kvinnohistoria. Här finns så mycket mer att berätta om detta konstnärskap att man önskar en fortsättning.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.