Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-24 03:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/forebilden-for-bellmans-sangmo/

KULTUR

Förebilden för Bellmans sångmö

Eftersom det är Bellmans­dagen i dag bjuder spalten på en levnadsskildring ur hans säregna värld. Berätta mer om Ulla Winblad! Jag arbetar på Wärdshuset Ulla Winbladh och hittar ganska lite info om henne på nätet. Vet du var jag kan hitta mer Var hon älskarinna, musa, jobbade på krog, tog betalt av män – eller hur var det Martin Larsson, Stockholm ) MARTIN: Ulla Winblad är visserligen en fiktiv kvinnoskapelse av Bellman, men faktiskt med en känd förebild i verkligheten. Hon hette Maija-Stina Kiellström och var född den 15 juni 1744. Hennes uppväxt ägde rum på Grevgatan på Ladugårdslandet, våra dagars Östermalm. På hennes tid var det en fattig och försummad utkant av Stockholm. Hennes far arbetade som artillerist och tjänstgjorde i samma regemente som en annan Bellmansfigur, Movitz. Maija-Stina Kiellströms mor dog tidigt, varpå fadern gifte om sig med en kvinna som i efternamn hette Winblad. Maija-Stinas barndom var säkert eländig. Som vuxen blev hon prostituerad och tog sig flera artistnamn: Vinpavan, Knollriga Mamselln och Svarte Petter var tre av dem. Enligt samstämmiga uppgifter var hon svarthårig och vacker, tyckte om att sjunga och dansa och höll humöret uppe på alla. En överlevare, med andra ord. Polisen delade in stadens prostituerade i fyra klasser. Maija-Stina Kiellström tillhörde den fjärde och lägsta, hon står som nummer två i ordningen i polisens register. Bland dem som sökte efter glädjeflickor måste hon ha varit ganska välkänd. För att dölja sin identitet ­kallade hon sig inte länge Kiellström i efternamn. Privat tog hon sin styvmors namn Winblad. Maija-Stinas bästa väninna hette Ulrika Ek, men kallades för Ulla. Bellman och Maija-Stina Kiellström började träffas på 1760-­talet. De kan ha upplevt en kärlekshistoria, en hel del tyder på detta. Efter en tid började emellertid Bellman dra öronen åt sig; han var 34 år gammal och ville gärna odla kontakterna med den nye svenske kungen, Gustav III. Därför såg han till att Maija-Stina Kiellström blev gift med en av hans barndomskamrater, Erik Nordström. För säkerhets skull ordnade han även ett arbete som tullare åt kamraten i Norrköping. Därmed var hon ur vägen och Bellman kunde klättra vidare mot höjderna. För Maija-Stina Kiellström blev åren i Norrköping inte särskilt trevliga. Hennes make söp och slogs, ibland med henne själv, och satt ofta i häkte. När han avled i fläcktyfus kunde hon återvända hem. Hon kom till ett Stockholm där Ulla Winblad var på allas läppar. Inom kort blev hon igenkänd av stadens gatpojkar som genast började förfölja henne. De sjöng Bellmans visor bakom hennes rygg och pekade finger. Trots det gifte sig en yngre man, Erik Lindståhl, med den skandaliserade Maija-Stina Kiellström och gav henne ett eget hem på Timmermansgatan 25. I detta gamla trähus, rivet år 1936, avled hon den 20 januari år 1798. Hon begravdes på Maria kyrkogård. För många år sedan upptäckte församlingens klockare Erik Hillebrink i kyrkans arkiv var förebilden för Ulla Winblad låg begraven. Han tog då kontakt med mig och visade mig graven. När jag frågade styrelsen i Maria församling varför de inte satt upp en minnesskylt ställde de sig avvisande till tanken. Efter några år lyckades ändå Sällskapet Bellmans Minne övertala dem att ställa en minnesskylt nära den plats där Maija-Stina Kiellström vilar. Det finns flera böcker om Ulla Winblad som du kan läsa. En av de bästa är skriven av Gunnar W Lundberg år 1924. Den heter ”Ulla Winblad” och är utgiven på Gebers förlag.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in