Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-20 22:33 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/fran-stasiland-till-naziland/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Från Stasiland till Naziland

Reportageboken ”Stasiland” blev en internationell succé. Nu kommer uppföljaren ”Allt som är jag”. Anna Funder skriver i romanform men har öst ur historiska arkiv.

– Oj! Är det sant? Vilken intressant och ovanlig situation att en stat gläntar på arkiven för en forskare.

Det är inte bara en reflex av solljuset som silar in genom hotellfönstret i centrala Stockholm som får Anna Funders ögon att glittra. Stasi har intresserat henne länge. Birgitta Almgrens bok ”Inte bara spioner” och den debatt som följt på den har Funder inte hört talas om, och kanske är det inte så konstigt. Hon har just flyttat från Sydney till New York med man och tre barn. Bohaget är på väg från Australien med fartyg och den nya lägenheten är tillfälligt fylld med Ikeamöbler. Som om detta inte vore nog är hon ute på en pr-turné med sin skönlitterära debut, romanen ”Allt som är jag”.

I reportageboken ”Stasiland” (2003) ägnade hon sig åt det östtyska traumat. I den nya romanen vänder hon sig till ett ännu större tyskt 1900-talstrauma: Hitlers maktövertagande. I ”Allt som är jag” skildras den begynnande förföljelsen av judar och oliktänkande under 20- och 30-tal, samt händelser som leder fram till andra världskrigets utbrott.

– Jag får ofta frågan om varför jag intresserar mig så mycket för Tyskland. Jag valde tyska i skolan. På universitetet läste jag engelsk och tysk litteratur samtidigt som jag tog juridisk examen. Men det var nog när jag bestämde mig för att plugga i Berlin som det gick för långt, säger Anna Funder och skrattar.

I åttiotalets Berlin blev hon intresserad av Tyskland på allvar. Hon lärde känna avhoppade östtyskar som berättade sina historier, vilket så småningom fick henne att skriva boken om Stasi. Förebilden till en av den nya romanens huvudpersoner lärde hon känna hemma i Australien.

– Ruth Blatt hjälpte mig att fylla i ansökningshandlingarna till Freie Universität 1984. Vi blev vänner och höll kontakten tills hon gick bort.

Anna berättar att hon länge velat skriva om Ruth Blatts händelserika liv. Blatt arresterades år 1935 då hon försökte smuggla in Hitlerkritiska flygblad i Tyskland från sin exil i England. Efter en tid i fängelse lyckades hon undkomma nazisterna och kom via Shanghai så småningom till Australien.

– Jag började skriva en roman där jag formade en av figurerna efter Ruth, men jag körde fast.

För att bryta skrivkrampen reste Funder till London och uppsökte arkiven, för att ta reda på mer om exiltyskarnas situation i England på 30-talet. Där fann hon den avgörande historien för romanen.

– Jag hittade berättelsen om Dora Fabian och Mathilde Wurm som sades ha tagit livet av sig på grund av olycklig kärlek, men som uppenbart dödades av Gestapo för sin politiska verksamhet. Jag fann också bevis för att min vän Ruth var bekant med Dora. Det tog fyra sekunder, sedan hade jag släppt min gamla roman­idé och börjat om på nytt.

Ruth Blatt (i romanen med efternamnet Becker), Dora Fabian och deras män, Hans Wesemann och Ernst Toller, är alla baserade på historiska personer. Anna Funder har velat beskriva dem så trovärdigt som möjligt, men hon har också tagit sig friheten att dikta ihop dem med varandra: romanens Ruth är gift med Hans, Dora och Ernst har en kärleksrelation. Blandningen av fakta och fiktion har förvirrat en del kritiker.

– För att få boken att fungera litterärt tog jag mig vissa friheter. I slutet av boken redovisar jag mina källor. Det är mitt sätt att säga: detta är de historiska personer som satt modell, se berättelsen som mitt porträtt av dem!

För fem år sedan sågade Anna Funder den i övrigt så hyllade tyska filmen ”De andras liv” i en artikel i The Guardian. Funder menade att filmens Stasiagent inte var trovärdig eftersom han i slutet hjälper de personer han övervakar.

Du blandar fiktion och fakta. Är du inte rädd för att få samma slags kritik?

– Nej. Den avgörande skillnaden är att jag inte ger förövarna försonande drag som i filmen. Jag har kondenserat relationerna för att berättelsen inte skulle bli för lång. Men jag gör inget moraliskt oförsvarligt, säger hon lite irriterat.

Moral och mod verkar vara centrala begrepp för dig?

– Som författare, journalist och advokat har jag intresserat mig för de mekanismer som förvandlar en demokrati till diktatur. Det är skrämmande att det går så snabbt. Överallt finns dock människor som alltid höjer sina röster för rättvisan. De imponerar på mig. Att mina berättelser handlat om Tyskland har varit en slump. Hade jag pluggat kinesiska hade jag skrivit om Kina. Min man frågar ibland om jag är ”färdig” med Tyskland. Men det handlar ju inte om ett land, utan om vidare händelser.

Jag läste en intervju där du säger att du försökte undvika att skriva om Tyskland den här gången.

– Det stämmer.

På den punkten kan man väl kalla romanen för ett rejält misslyckande?

– Jo, verkligen. Det är bra, för det innebär att jag kan försöka på nytt.

Anna Funder föddes i Melbourne 1966 och bor i dag i New York. Efter studier i juridik, tyska och engelska arbetade hon först som jurist med inriktning på männi­skorätt, sedan som radio- och tv-producent. För sin dokumentära intervjubok ”Stasiland” tilldelades hon The BBC Four Samuel Johnson Prize for non-fiction år 2004. Boken översattes till ett tjugotal språk, däribland svenska. ”Allt som är jag” (Forum) är hennes skönlitterära debut.

En viktig historisk person i romanen är Dora Fabian (1901–1935) som var socialistisk och anti-nazistisk journalist och författare. Tillsammans med sin politiska kamrat Mathilde Wurm hittades hon död i en lägenhet i Bloomsbury, London den 4 april 1935. Polisen fastslog att dödsorsaken var en överdos sömnmedel, som tagits till följd av en kärleksrelaterad depression. Än i dag är det inte helt klarlagt vad som hände. Allt tyder dock på att de båda kvinnorna röjdes ur vägen av Gestapo som stördes av deras politiska aktivitet.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt