Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 11:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/gapet-mellan-topp-och-botten-okar-i-litteraturvarlden/

KULTUR

Gapet mellan topp och botten ökar i litteraturvärlden

Det finns en stjärnekonomi bland författarna där ett fåtal tjänar mycket, medan flertalet tjänar lite. Det säger Gunnar Ardelius, ordförande i Författarförbundet, som nu presenterar en inkomstundersökning.

– Polariseringen har blivit starkare på senare år. Och det är ju bara bra för den lilla grupp på något hundratal författare som får mycket betalt.

– Men det kan skapa dim­ridåer där folk tror att alla författare har så bra betalt som stjärnorna. Vi vill därför höja mininivåerna för dem som inte tjänar så bra, säger han.

Det var när TNS Sifo analyserat skillnaderna mellan medianinkomsterna (mittenförfattaren) med medel­inkomsterna (snittet) för författarna som man upptäckte de stora inkomstskillnaderna.

– Tydligast ser man gapet bland de skönlitterära författarna där medianinkomsten är 45 000 kronor och medelinkomsten 203 000 kronor, säger Toivo Sjörén på TNS Sifo, som gjort undersökningen på uppdrag av Författarförbundet.

Gunnar Ardelius menar att författarnas inkomster är en spegelbild av bokförlagens allt tydligare inriktning på att hitta bästsäljare där den smalare litteraturen får det allt svårare att överleva.

– Litteraturen har i högre utsträckning blivit en handelsvara i stället för en kulturbärare. Det är en liten andel av våra medlemmar som enbart kan leva på sitt författarskap, säger han.

Även om många författare får bib­lio­teksersättningen och stipendier så räcker inte det utan de flesta författare måste ha andra inkomstkällor än sitt författarskap för att klara sig.

– Dessvärre har kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inte bidragit särskilt mycket för att bryta detta – utan tvärtom betonat att författare mer ska vara marknadsinriktade entreprenörer i stället för kulturskapare.

– Det handlar om kultursynen och vilken kulturpolitik vi ska ha i landet. Vi ska ha en hearing i riksdagen nästa vecka med företrädare för oppositionen för att höra vad de tycker.

En förklaring som Gunnar Ardelius menar har bidragit till den ökade polariseringen är att det i en stor del av bokbranschen fortfarande saknas ramavtal (minimiavtal) för hur mycket författarna ska ha i ersättning för sitt arbete. I mitten av 1990-talet sades de ramavtal upp med Förläggarföreningen som fanns i branschen och ersattes av en rad olika avtalslösningar. En av dessa var Piratförlagets så kallade 50/50-avtal som gick ut på att författare och förlag delade på netto­vinsten för boken och som enligt Gunnar Ardelius främst är en avtalsform som rör bästsäljarna.

– Vi har i princip varit avtalslösa i många år, men är nu på väg mot att teckna nya ramavtal med de stora förlagen och har redan färdiga avtal med Norstedts, Ordfront, Natur & Kultur och Atlas. Vi sitter nu och förhandlar med Bonniers. I dessa avtal finns även 50/50-modellen med, men det finns också garanterade miniminivåer som man inte kan underskrida, säger han.

– För min senaste bok ”Friheten förde oss hit” fick jag till exempel 50 000 kronor i garantihonorar från Norstedts. Det blir inte mycket pengar om man slår ut det över några års arbete.

Var fjärde författare har i dag ersättning enligt SFF:s ramavtal med förläggarna.

Författarförbundet har nyligen kontaktat kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för att, om möjligt, inleda förhandlingar om ett ramavtal på det statliga området. Målet är att institutioner som får statliga medel för litterär verksamhet också ska ersätta författare och översättare med skälig ersättning för nedlagt arbete med till exempel författarframträdanden.

Ett annat sätt att förbättra författarnas ekonomi är enligt Författarförbundet att förbättra biblioteksersättningen. Men enligt förslaget från litteraturutredningen (SOU 2012:65) så finns risk att det blir tvärtom, menar SFF.

– Litteraturutredningen föreslår en nedmontering av biblioteks­ersättningssystemet enligt önskemål från kulturministern. Vi ser inte hur författares och översättares försörjningsvillkor förbättras av att vi fråntas rätten att förhandla om biblioteksersättningens storlek. Tvärtom bör biblioteksersättningen stärkas med andra anslag som säkrar språket, skrivandet och läsandet som spelar en så viktig roll för individens och samhällets utveckling. Det är en fråga om demokrati, säger Gunnar Ardelius.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt