Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Genidrag. Siri Hamari är ljuvlig som en självömkande Strindberg

”Inferno” Av August Strindberg Regi och bearbetning: Anna Pettersson. Med: Siri Hamari. Video: Max Marklund. Ljus: Max Mitle. Musik: Gustave Lund. Mask: Susanne Von Platen. Scen: Strindbergs Intima Teater, Stockholm. Speltid: 45 min.

En paranoid narcissist berusar sig på absint och överger sitt barn till förmån för kemiska experiment och ockultism i förra sekelskiftets Paris. Låter det som ett synopsis att sälja in till 6–10-åringar? Självklart! Eller ”bien sûr” som Siri Hamaris charmerande, fransktalande och porträttlika Strindbergfigur skulle ha sagt.

En ljuvligare gestaltning av Strindberg, om inte av hans verk så av hans kreativa persona, är nämligen svårt att föreställa sig. Allt som är så svårt att värja sig emot: humorn, galenskapen, kontaktsökandet, gränslösheten, megalomanin – kort sagt, geniet – får här sitt fulländade uttryck i Siri Hamaris sceniska tolkning.

Sömlöst interagerar hon med den filmduk som utgör scenografin och vars projektioner lånat symbolistisk form från tidig film. Hennes kropp rister när spindellika fingrar trevar längs absintgröna medaljongtapeter och uppspärrade ögon iakttar oss från titthål.

Hamari gör Strindberg som en clown med drag lånade från såväl Chaplin som Houdini. Och vad kan egentligen passa bättre för någon lika grandiost självförhärligande, konstant pendlande mellan eufori och tungsinne?

Publikkontakten är därför total. Som när hon efter ännu ett explosivt experiment, vältrande sig i strindbergsk självömkan, uppmanar oss att blåsa på hennes brännskadade händer. Till slut skalar hon belåtet av den lösa huden, provsmakar på den, rullar ihop den och kastar ut i publiken. Eller när den nervösa väntan på posten kräver sin interagerande postiljon, ivrigt instruerad på utstuderad franska.

Om Strindbergs text, som inläst på mjukt sjungande finlandssvenska ackompanjerar skeendet, passerar över huvudet på publiken finner den ovillkorligen sitt fäste genom Hamari. Ett geni för ett geni, kort sagt.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.