Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Helena Lindblad: Andra länder brottas med samma dilemma

Om Erasmus av Rotterdam hade levt i dag kanske han hade skakat på huvudet och sagt: ”internationella storbudget­filmer, man kan inte leva med dem, man kan inte leva utan dem”. Det citat som ofta tillskrivs den gamle 1400-talsfilosofen handlar visserligen om kvinnor, men som citatparafras är det rätt träffande för den svenska biopublikens situation.

Utan ”Hobbiten” ingen ”Gentlemen ”, utan ”Hungergames” ingen ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” kanske man skulle kunna hårddra det – för att nämna några filmer som fått ett stort produktionstöd från Svenska filminstitutet. Filmavtalet, som delvis finansieras av biobiljettpengarna, innefattar också det publikrelaterade efterhandstödet (PRS) som utfaller till framgångsrika filmer och som i sin tur fungerar som en morot för finansiärerna.

Förutom det faktum att de smalare filmerna kan få svårt att hävda sig när storfilmerna väller ut som bombmattor över landet, är det något av en win-win-situation.

Många av de stora filmer som får cashen att flöda i filmavtalet är underhållning på hög nivå.

Problemet är kanske inte att vi har ett filmavtal som bygger på att biopubliken köper biljetter i tillräckligt stor utsträckning för att vi ska finansiera våra inhemska filmer, utan att det är ett system som inte är särskilt framtidssäkrat.

Hela den internationella filmvärlden brottas med samma dilemma: hur ska ekonomin säkras när filmpubliken i allt högre utsträckning skiftar fokus från biografmörkret till nätet?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.