Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 18:00 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/hiphopfestival-ger-hopp-for-iran/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hiphopfestival ger hopp för Iran

Musik
Voices of Change: Iransk 
hiphopfestival
Scen: Kägelbanan, Stockholm.

”Du kan tvinga mig att upprepa vad du tycker, men du kan aldrig påverka hur jag tänker” rappar 20-åriga Ghogha i början av Riksteaterns iranska hiphopkväll Voices of Change. Hon är den enda av festivalens sex akter som faktiskt bor i Iran och river ner enorma applåder med sina maningar åt landets kvinnor att stå upp och skrika tills mullorna blir döva.

Alla kvällens rappare berör läget i moderlandet, till och med Erfan och Khashayar – eller persernas Backstreet Boys som kvällens ena konferencier Özz Nüjen kallar dem. Liksom flera andra iranska rappare från LA har de varit ganska opolitiska, fram till sommarens tragedier, vilket speglas i deras upplägg för kvällen: först en kvarts intet­sägande poprap följt av den mer radikala ”Tasmim” (Beslut).

Under pausen projiceras bilder från proteströrelsen i Iran i sidorummet. Näthinnan såras av misshandlade ryggar, blodiga demonstranter och det fasansfulla mordet på den unga kvinnan Neda Agha-Soltan, som blivit en symbol för motståndet, omsjungen och uppmärksammad på flera av artisternas t-tröjor. Ändå är den allmänna stämningen hoppfull och beslutsam. Musikens kvalitet må svaja under kvällens lopp – den bästa underjordsmusiken görs trots allt i Iran – men syftet och energin den mobiliserar uppväger allt.

Efter ett mellanspel från skåningen Behrang Miri, som denna kväll inte riktigt lyckas förmedla känslan från sin debutskiva live, äntrar tysk-iranska Sogand scenen. Hon imponerar med festivalens bästa röst men prioriterar tyvärr r’n’b-spåret med inslag av traditionella refränger framför den hårdare hiphop som hon också bemästrar. Två gånger kommer introt till den briljanta ”Setar Negin”, men det är bara en rökridå. I stället får vi mindre svängiga alster med inverterade machotexter, som när hon ber sin kille att inte snacka så mycket eftersom det ger henne huvudvärk.

Sist ut är Tysklands svar på Ebbot Lundberg, åtminstone utseendemässigt. Shahin Najafi, tidigare medlem i den politiska reggaerapgruppen Tapesh 2012, har svurit att inte klippa sig förrän diktaturen i Iran har fallit och lockarna befinner sig för närvarande på afrostadiet. Han är också kvällens mest radikala artist, vid sidan av Ghogha. ”Mullornas bönemattor flyter i människoblod”, utbrister han och går även till attack mot dubbelmoralen hos regimens tjänstemän när det gäller konsumtion av alkohol och utländska filmer. Kvällen slutar med att alla artister går upp på scen och jammar med en av systrarna i det norrländsk-persiska latinoskabandet The Abjeez. Det vilar något vackert och hoppingivande över detta möte i diasporan.

Nanushka Yeaman

musikk@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt