Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 04:06 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/hjartslitande-om-tankefrihet-i-koncentrationslager/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hjärtslitande om tankefrihet i koncentrationsläger

”Några av oss”

Av Eva-Maria Dahlin

Regi: Måns Lagerlöf. Scenograf och kostymdesigner: Johanna Mårtensson. Komposition & ljud: Hampus Norén Mask: Anna Olofson Ljus: Peter Stockhaus. Med: Mårten Andersson, Per Burell, David Lenneman, Peter Perski. Scen: Riksteatern, Hallunda. Därefter turné. Speltid: 1 tim 20 min.

Riksteaterns ”Några av oss” utspelar sig i Theresienstadt där tiotusentals människor dog under andra världskriget. Den gamla garnisonsstaden var också ett dödens väntrum inför vidare transport till Förintelselägren. Eftersom Theresienstadt lyftes som mönstergetto i den nazistiska propagandan präglades det av en egen form av overklighetstillstånd. Med olika metoder kunde fångarna skapa luftfickor av vardaglighet, för att åtminstone försöka hålla dödsångesten stången.

Den kusligt välordnade scenografin utgörs av ett klaustrofobiskt rutnät, där ensemblen rör sig mellan och ovanpå sexton trälådor fyllda med småsten. Ibland får rätblocken fungera som bäddar, när pojkarna kurar ihop sig och längtar bort. Bakom dem projiceras ett ovanifrånperspektiv av scenen, som ger oss en överblick av deras instängdhet.

Själv försöker Petr Ginz rita en karta över Theresienstadt när han kommer till lägergettot, för att kunna förstå platsen där han har hamnat. Det är inte undra på eftersom han pratar engagerat om Jules Verne, författaren som berättade om sinnesvidgande upptäcktsfärder. Ginz expedition är av ett annat slag och hans vetgiriga impulser blir ett sätt att trotsa inskränkningarna av hans människovärde.

Tillsammans med sina jämnåriga kamrater i kasernen för pojkar mellan 13 och 14 år startar han tidningen Vedem, för att kunna sin hävda tanke- och formuleringsförmåga över världen. Under två års tid blir det otroligt nog 82 utgåvor.

Eva-Maria Dahlins ”Några av oss” bygger på Ginz dagbok och material ur Vedem; dikter, intervjuer och betraktelser från livet innanför murarna. Peter Perski står oftast placerad framför trälådorna och talar vänd mot publiken, i rollen som Ginz. Pojken från Prag hinner fylla 16 år innan han skickas till Auschwitz.

”Några av oss” bär formen av vittnesteater, med sitt kontaktsökande spel. Den påminner därför om nyliga uppsättningar som Teater Fryshusets ”Klipp han”, om dödsskjutningar i Sveriges utsatta områden, och Unga Dramatens ”De sista vittnena”, som baserades på Svetlana Aleksijevitjs bok med samma namn. 

Men det är inte de överlevandes röster som möter oss i ”Några av oss”, det är inga plågsamma eller skuldtyngda minnesbilder som väcks till liv på scenen. Via Vedems redaktion får vi i stället direktrapporter från lägerlivet, där nyhetsjournalistiken blir ett existentiellt projekt. De framhärdar i att berätta och ”Några av oss” är en hjärt­slitande påminnelse om att vi måste lyssna bättre.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt