Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 06:13 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/i-kreativa-kvinnors-sallskap-kvast-firar-10-ar-med-festival/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

I kreativa kvinnors sällskap – Kvast firar 10 år med festival

Det klassiska musiklivet är fullt av gamla farbröder och är ovanligt tufft för kvinnor. DN:s Johanna Paulsson lyfter fram några förnyare och guidar till festivalen Kvast som firar 10-årsjubileum i Stockholms konserthus den 10–14 oktober. 

När den slutkörda världsdirigenten i musikalaktuella succéfilmen ”Så som i himmelen” kollapsar protesterar hans agent: han är ju uppbokad i åtta år framåt! Det är förstås att ta i, men det klassiska musiklivet arbetar gärna med lång framförhållning. Vilket gör att förändringar tar tid. 

Det var våren 2008 som tonsättaren och numera kompositionsprofessorn Karin Rehnqvist tröttnade på att musik komponerad av kvinnor lyste med sin frånvaro i de svenska konserthusens generalprogram. Efter att ha deppat ihop tog hon tag i saken och bäddade för bildandet av föreningen Kvast – Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare – som i år firar 10-årsjubileum med en egen festival.

För ett decennium sedan var bara 1,2 procent av verken som framfördes komponerade av kvinnor. Men bedrövliga siffror har vänts till en om inte annat uppåtpekande trend. Bland annat tack vare ett flitigt räknande, uppbyggandet av en repertoarbank och inrättandet av Guldkvasten. En utmärkelse till exempelvis ensembler och institutioner som framgångsrikt bedrivit ett jämställt repertoararbete. Den senaste statistiken från 2015 som tog hänsyn till durata, alltså speltiden för manliga respektive kvinnliga tonsättare, visade visserligen att några enstaka orkestrar bidrog till att rycka upp snittet. Men att Kvast fått med sig ett flaggskepp som Stockholms konserthus sänder samtidigt ut viktiga signaler.

Musiken till ”Pampiga systrars symfoni” är paradoxalt nog skriven av en man, Anders Niska. Men höstens familjeföreställning – ett samarbete mellan Göteborgs Symfoniker och Kungliga Filharmonikerna i regi av Suzanne Osten – handlar i sin tur om en stressad dirigentmamma. Sedan 2012 arbetar föreningen Kupp! (Kvinnor upp på pulten!) för en jämnare könsfördelning även bland dirigenter. ”Det är tufft för svenska dirigenter att få jobb i Sverige. Och allra tuffast är det för kvinnor”, sa maestra Merete Ellegaard för några år sedan i Musikverkets rapport ”Musikliv i balans”. Hon påpekade även att ”den starka ställning som utländska agenturer har inom svenskt musikliv” måste ses över.

Just det senare påståendet är omtvistat, men nog tycks det vara så att institutioner som inte kan eller vill bygga ett program kring stjärndirigenter och solister haft närmare till hands att tänka nytt. Jag tänker till exempel på Blåsarsymfonikernas Skippa helskägg-säsong redan 2010/2011 som blev tongivande eftersom man visade att fifty-fifty-fördelningen faktiskt var möjlig i praktiken. Och utan Kvasts statistik och påtryckningar i kulisserna hade den tendens vi ser i dag knappast hänt. Helsingborgs Symfoniorkester bedriver nu ett liknande förändringsarbete med en sorts outtalad ”skippa kändisarna”-satsning till förmån för en nytänkande och delvis nyskriven repertoar där jämställdhetstänket präglar upplägget.

Att Storbritannien i år lyfter fram 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt gjorde att frågan om komponerande kvinnor fick extra genklang under årets BBC Proms-konserter. I somras uppmärksammade även The Guardian en färsk sammanställning av läget i världens 15 mest kända orkestrar, däribland Berlin- respektive Wienfilharmonikerna. Siffrorna, från projektet Donne – Women in Music och skivbolaget Drama Musica (ej att förväxla med Unesco-knutna Donne in Musica), visade att endast 76 av 1 445 konserter under säsongen 2018/2019 inkluderade minst ett verk komponerat av en kvinna.

Närmare 95 procent av konserterna med dessa högprofilerade orkestrar presenterar alltså enbart musik av män. Något som tyder på en fascinerande tondöv inställning till samtiden såvida man inte tycker att ”The handmaid’s tale”-samhället Gilead är ett bra riktmärke. Eller ”benchmark”, ordet som den internationella musikvärlden älskar när det gäller att sätta nytt tolkningsrekord med ännu en revirpinkande symfoni av en död farbror på B: Beethoven, Brahms, Bruckner. Ja, Berwaldhallen, jag tittar bland annat på dig. Men även där, i Sveriges Radio-bunkern, pågår faktiskt en märkbar repertoarrenovering. Och då inte enbart i form av sådant som ett kammarmusikaliskt Clara Schumann-maraton i november.

I Malmö vill nybildade Kvinno­orkestern belysa andra tonsättare på B: Amy Beach och Grazyna Bacewicz. Men i väntan på en ny Kvasträkning får varken festivaler, punktmarkeringar eller pliktskyldiga treminutersbeställningar bli ett alibi. Även i det vi kallar konstmusikens kanon måste manliga monoliter maka på sig till förmån för kreativa kvinnors sällskap. Kort och gott för all den musik som undanhållits sin publik. Och nu kommer också nittioplussarna: fransk-amerikanska Betsy Jolas, vars cellokonsert snart uruppförs av Svenska Kammarorkestern i Örebro, och skotsk-amerikanska Thea Musgrave, som tillägnas årets stora Tonsättarfestival i november. 

Eller kommer och kommer, de har ju funnits där länge. Precis som föregångaren och suffragetten Ethel Smyth, vars ouvertyr ur operan ”The Wreckers” (”Vrakplundrarna”) på onsdag inleder Kvastfirandet på Stockholms konserthus. Givetvis med en kvinna –  Joana Carneiro – på pulten.

Tre teman under Kvasthelgen.

Föregångarna

1. Kvastfirandet både inleds och avslutas med kvinnliga pionjärer. Däribland 1800-talsromantikern Amanda Maier-Röntgen som bytte Landskrona mot Leipzig, gjorde karriär på kontinenten och nu har fått en egen kvartett uppkallad efter sig. Vid onsdagens jubileumskonsert (även torsdag 11/10) spelas bland annat den återupptäckta violinkonserten. Söndag 14/10 uruppför dessutom Maierkvartetten (med musiker ur Kungliga Filharmonikerna) hennes stråkkvartett från 1877, fullbordad av B Tommy Andersson.

Förnyarna

2. Många nutida tonsättare arbetar hellre med annat än traditionella orkesterklanger. Lördagskvällen 13/10 avslutas elektroniskt med ljudkonstnären Hanna Hartman, Lise-Lotte Norelius och norska röstkonstnären Maja Ratkje. Med en eftermiddagskonsert curerad av Eva Sidén uppmärksammar Kvast dessförinnan sina internationella systrar från Frankrike och Tyskland. Räkna även med annorlunda ljudlandskap på söndagen när flöjtkvartetten 40f spelar nytt Malin Bång-stycke med planetens osäkra framtid i fokus.

Foajéunderhållning

3. Var går gränsen mellan konstmusik och konstig musik? Ljudkonst och röstimprovisationer är en sak. Men en sopran på styltor eller en joddlande alpmusikduo som spelar på glas? Jag vet inte, men öppna öron rekommenderas. Att symaskin är ett underskattat instrument har Leo Correia de Verdier för övrigt visat förr. Missa alltså inte henne och andra performanceinslag med franska operaakrobaten Cecile Rives, noiseduon Sisterloops samt Gretli & Heidi mellan Kvasthelgens konserter och panelsamtal.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt