Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-28 04:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/jag-har-slutat-att-skammas-over-saker/

Kultur

”Jag har slutat att ­skämmas över saker”

Niklas Strömstedts värsta kulturupplevelse inträffade på en ­fotbollsplan i Småland. Förhoppningsvis inträffar en av hans bästa i en ruin på Öland, när GES återförenas där i sommar. Så syns det på mig att det är semester: – Jag är ofta mer orakad än vanligt och så kanske det finns en glimt i ögat som signalerar att jag inte gärna åker in till stan. Min värsta kulturupplevelse: – 2–8 i arslet mot Åtvidaberg är svårslaget. Den kulturskaparen skulle jag vilja återuppstod från de döda: – Jag kan sakna Tage Danielssons eftertänksamma humor och jag undrar ibland hur han skulle ha använt den i dag. Kulturpersonligheten jag helst skulle ta med mig på en campingtur: – Ernst Billgren. Jag är helt säker på att han skulle göra hela äventyret till konst. Då blev jag otroligt starstruck: – När Paul McCartney reser sig från sitt bord på Teatergrillen och går rakt fram till mig och frågar: ”How’s the songwriting going?” Hur det kom sig tar vi en annan dag. Men jag har aldrig varit så star­struck i hela mitt liv. Tonsättningen av mitt liv görs av: – Eva Dahlgren. I sommar läser jag: – ”Helikopterrånet” av Jonas Bonnier. Den konstart jag har svårast att relatera till: – Balett. Huvudrollen i filmen om mitt liv spelas av: – Jag tycker det vore spännande om den gjordes av Mia Skäringer. Mitt största guilty pleasure är: – Jag har slutat att skämmas över saker. Känns så onödigt. Den tv-serien skulle jag vilja leva inuti: – Att på daglig basis få umgås med personerna i ”Vita huset” känns som en trivsam tillvaro. Jag skulle kunna spela C J Creggs assistent. Som liten drömde jag om att bli: – Högerytter i FC Barcelona. Det gick sådär. Den häftigaste människa jag träffat: – Astrid Lindgren. Hon var alltid alldeles oförställd, nyfiken och närvarande. Så lyder mitt motto: – Hellre ”varför inte” än ”varför då”. Dit reser jag i sommar: – Till Borgholm på Öland där vi gör sex konserter med GES, på Slottsruinen i juli. Och kanske en liten sväng till Gotland också. Annars till Dalarö. Många öar i år. Om jag måste välja: slåss mot en anka i häststorlek, eller hundra hästar i ankstorlek? – Jag är ju inte nåt ess på att slåss, men jag tror ändå att jag tar en anka i häststorlek. Satsar på att jag skulle kunna få den att skratta ihjäl sig åt sig själv. Om jag fick författa det elfte budordet skulle det vara: – Man skall icke samma dag som matchen ägt rum håna en otröstlig supporter efter en derbyförlust. Min dolda talang är: – Jag är ganska bra på att lära mig dialekter. Som jag för övrigt älskar. Särskilt östgötska. Hårdrock eller synt? – Om jag måste så kan jag berätta att Led Zeppelin förekommer oftare än Tangerine Dream när jag gör spellistor. Och i dag hörde jag Slayer på radio. Inte illa alls, så det får bli hårdrock.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in