Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Jag skulle vara ett munspel man kan ha i fickan”

I veckan invigdes konstnären Magnus Thierfelders redan omtalade minifontän som springer upp ur trottoaren på Swedenborgsgatan i Stockholm.

Den konstnären ur historien skulle jag vilja ta en vårdrink med:

Helst ett gäng från olika tider. Men ett samtal mellan Vasilij Kandinskij och Lee Lozano skulle bli en berusande vårcocktail!

Den musiken lyssnar jag helst på när jag arbetar:

Techno med hög bpm, det gör att jag tänker friast. Eller musik med sång på språk jag inte förstår.

Om jag skulle vara ett

instrument skulle jag vara:

Ett munspel som man kan ha med sig i fickan.

På den platsen skulle jag vilja göra en ny liten fontän:

Det vore fint med en ambulerande fontän som kan färdas mellan olika platser som en olympisk eld, som en liten subversiv kraft.

Därför kan jag den här

diktraden utantill:

”Vinden letade i skogsgräset/och fann ett ord,/det lät som outsägligt liv” av Harry Martinson som får tala för sig själv.

Den berömda målningen skulle jag vilja ha över min soffa:

Philip Gustons ”Stationary figure” skulle ge mig ro efter både långsamma och stressiga dagar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.