Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 01:18 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/kappratt-anarki/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Käpprätt anarki

Den obefintliga handlingen till trots skildras livet på ålderns höst med en humor som är obetalbar. Johanna Paulsson ser en föreställning med en rad oförglömliga nummer.

Musikteater

”Evigt ung”

Manus & regi: Erik Gedeon. Scenografi & kostym: Mia Runningen. Översättning: Klas Abrahamsson. Mask & peruk: Ulrika Nilsson. Ljus: Björn Skansen. Medverkande: Christer Nerfont, Ann Sigurdson, Anna-Maria Krawe, Tove Edfeldt, Jonas Schlyter, Björn Eduard och Jakob Petrén. Scen: Spinneriet, Värmlandsoperan, Karlstad.

En flygel, några fåtöljer och rekvisita från förr. Operachefen Ole Wiggo Bang lever kvar som ett porträtt på väggen och Håkan Hagegård är också med – som aska i en urna. Året är näm­ligen 2052 och Karlstads lilla scen Spinneriet har förvandlats till ett äldre­boende. Ett rätt anarkistiskt sådant med ett gäng gamlingar som vägrar låta sig omyndigförklaras och tyna bort.

Värmlands­operans pensionerade sångare vill inte klappa händerna till Gullan Bornemark-visor utan hellre rocka loss. Och så fort sjuksköters­kan (Anna-Maria Krawe) vänder ryggen till får promenadkäppen stampa takten till en flygelfrän ”I love rock’n’roll”-cover.

”Evigt ung” med Sverigepremiär i torsdags är den svensk-schweiziske (musik)dramatikern Erik Gedeons största succé hittills. Hans sjungande ålderdomshem har huserat på Thaliateatern i Hamburg i över tio år, spelas just nu flitigt över hela norra Europa och kommer även till Uppsala i november. Kanske beror framgångarna till stor del på att sångspelet bygger på ett fyndigt ”man tager vad man haver”-koncept, där miljön är den lokala och där yngre skådespelare effektfullt sminkats framåt i tiden med rynkor och gråa hår för att spela sig själva om runt fyrtio år.

”Evigt ung” är samtidigt en framtidsvision som inte är det minsta spejsad. Mia Runningens scenografi och kostym är hämtade mer från i går, liksom för att understryka att innehållet angår också här och nu. Och om Gedeons uppmärksammade Ikea-opera ”Ingvar! En musikalisk möbel­saga” (aktuell på Malmö stadsteater i höst) beskrivs som en Kamprad-biografi i hambotakt handlar ”Evigt ung” enbart om pop- och rockhittar.

Gedeon har valt ut låtar med musikaliska och dramatiska kvaliteter, där välkända textrader också blandas med Shakespearecitat i ett slags ”åldrings-Mamma mia!”, som en norsk recensent uttryckte det.

Någon gång blir det för mycket slapstick men det mesta är obetalbart. Här finns den svärande Fru Edfeldt som tycker det var bättre förr med reclaim-aktioner, rejv och piercingsmycken. Men också Herr Schlyter som stapplar in med guldfiskskålen under armen och svarar ”trevligt” på allt. Och så enstöringen Herr Eduard, en hippiekaraktär som gärna röker på. Allt passar inte riktigt in historiskt men ger en tidlös bild av det där med hur den mentala åldern kanske inte alltid känns i fas med det fysiska åldrandet.

För trots att handlingen är obefintlig lyckas Gedeon skildra livet på ålderns höst med både humor och värme, där fysiska dråpligheter och hörselmissuppfattningar väcker både skratt och sympatier. Styrkan ligger i karaktärsskådespeleriet med en rad oförglömliga nummer.

Från Christer Nerfonts stelbenta stripscen till Krawes bisarra koloraturaria över döden. Eller när Fru Sigurdson förlorar sin peruk och brister ut i en flygelförströdd ”Smells like teen spirit”, mer angeläget desperat än någonsin. På samma sätt får Aquas gamla radioplåga ”Barbie girl” en oväntat träffande innebörd innan föreställningens givna huvudnummer, Alphavilles ”Forever young”, tar vid. Alltihop till Jakob Petrén – ”den äldres” – inkännande pianoackompanjemang.

Johanna Paulsson

teater@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt