Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 15:53 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/karleksfullt-valgjort-gott-om-blivande-klassiker-bland-bildberattelsebockerna/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Kärleksfullt välgjort. Gott om blivande klassiker bland bildberättelseböckerna

MEDAN VI fortfarande saknar den riktigt konstnärligt och pedagogiskt välmotiverade pekboken är vi åtminstone bortskämda med en hel drös blivande klassiker i genren bildberättelser. Här står sig, alltjämt oöverträffade i sitt respektive slag, Sandbergs Lilla Anna- och Mathiasböcker, Maxböckerna av Barbro Lindgren och Eva Eriksson liksom Lillasyster Kanin-böckerna av Ulf Nilsson och Eva Eriksson. När nu ytterligare en hel kader av de skickligaste illustratörerna plötsligt vänder sig till de minsta läsarna är det ju rena julafton!

Bildberättelserna drar in barnet i tiden och fantastiken och presenterar det konstnärliga berättandets idé för de små. Här sker ett viktigt möte mellan barnet och bilderbokens unika syntes av ordkonst och bildkonst. Sätten att göra detta möte lustfyllt varierar stort mellan realism och fantastik, mellan humor och poesi, och med skiftande medvetenhet om själva bilderboksmediets utmaningar och möjligheter.

Högsta lycka väcker den lilla gubben Ture i sitt lilla hus. Här leker Anna-Clara Tidholm med bildformaten på ett dramaturgiskt uttänkt sätt. Inledningsvis är bilderna pyttesmå för att när dramatiken stegras växa i höjdformat och sedan återgå till utgångspunktens litenhet. Grunden läggs i Ture blåser bort, där Ture och hunden Hej presenteras i en lång prolog i Thomas Tidholms skönt kantiga text av staplade huvudsatser, upprepningar och stegringar. Väl upp i luften skriker Ture och Hej alla sina önskningar till blåsten:

Stanna, vi vill kliva av!

Stanna, vi vill hälsa på

girafferna!

Men stora blåsten

bara blåser

Stanna, vi vill tuta på

bilarna!

Men stora blåsten bara

dånar iväg

I Ture kokar soppa är det Tures förnumstiga tankar, under den långa väntan på att soppfröet ska växa och alla soppfrukterna ska komma ner, som bestämmer handlingens rytm. I de båda böckerna ges historierna god tid att utvecklas i normalbilderbokens 32-sidestakt.

Mer demonisk är upptakten till flygfärden i Svempa vill ha många nappar av Barbro Lindgren och Fibben Hald. Det börjar i frid och ro med att Svempa är sina föräldrars guldklimp, liten som en limpa, och vill ha mycket mjölk. Snart är han som en stubbe och behöver egen säng - men här någonstans har han fattat galoppen och börjar driva sina föräldrar till vanvett med sin alltmer krävande önskelista: nappar, potatismos, nallar, bullar, sagor och brandbilar i komiskt kopiösa mängder. Fibben Hald vrider den absurda maktkampen mot allt kusligare bilder: barnet växer till en ballong, samtidigt som föräldrarna håller på att bli allt genomskinligare.

Vilken förälder känner inte igen spädbarnstidens demoni av kolik, diaréer, matvägran, allergier - och dess oändliga trötthet

Jag har själv svurit på att förbli ett sanningsvittne om denna aspekt av föräldraskapet, men jag märker att jag uppfattar den här bokens upplösning och syn på barnet under samma protest som när jag kved mig igenom Doris Lessings "Det femte barnet": Finns det barn som är födda onda

I Cecilia Torudds vardagshumoristiska böcker om Måns och Linus är det storebror Måns som hamnar i knipa, gör mamma arg och försöker ställa till rätta. I Korv till middag jonglerar han omkring med ett par kalsonger på huvudet hela dan och blir så uppspelt i affären inför alla skrattande vuxna att han börjar bita i alla korvar. I samma nu har han till sin fasa överträtt en osynlig gräns för var humor slutar och allvar börjar; nu blev det plötsligt sorgligt allting.

I Vi måste bada! gör han på liknande sätt en morgonöverraskning för sin lillebror med bröd och sylt och mjöl i sängen, ända tills lillebror får en smäll och väcker mamma. Det här är roliga och väl berättade episoder i ett slags nutida, mild, tappning av Max och Moritz-traditionen av bus som får sitt straff. De väcker igenkännande minnen ur min egen ryggsäck av välmenande busöverraskningar som alldeles missförstods av några, som var föräldrar då, för hundra år sedan.

Torudd balanserar, skickligt som vanligt, ett högt tempo i bilderna med en lugn layout med jämnstora bilder och figurer i helbild. Trots sin koncentration på själva storyn ger hon sig tid att i bilderna utveckla komiska bimotiv.

Man kan jämföra hur Johan Unenge skruvar upp bildtempot i Storasyster & Lillebror-böckerna med text av Anders Jacobsson och Sören Olsson. För att hinna allt på minsta möjliga sidantal och plats, arbetar han med sanslöst beskurna figurer i flängiga poser. Resultatet blir därefter: stressigt, flängigt och högljutt. I Storasyster & Lillebror och hallonen är Storasyster och pappa vid ett tillfälle hopklistrade över mittvecket som ett par siamesiska tvillingar, vid ett annat tillfälle hör pappan organiskt ihop med en buske; i många fall försvinner personerna mystiskt i mittvecket. Den här typen av bildbeskärningar kan vara kul och effektiva i ett mer bildvant sammanhang. Här blir det bara illa, eftersom texterna, med en annan typ av bilder och i en lugnare layout skulle kunna hävda sig bättre.

Bildmässigt välplanerade på ett nästan kliniskt sätt är däremot ofta Olof och Lena Landströms böcker. Här vet varje linje sin uppgift och sin riktning och stiliseringen av figurer och miljö är långt driven. Bu och Bä är två små påklädda får, som i förnumstigt samförstånd förbereder sig inför en fest i Bu och Bä på kalashumör.

I Bu och Bä i blåsväder hamnar de i snöväder. Här är texten stundtals så renodlad och huvudsatsstolpig att jag får för mig att paret Landström närmast måste ha strävat efter att hitta formeln för vår tids läseböcker: Bu och Bä ska ta med en present till kalaset.

Bo ska få en båt.

Det är roligt att packa in, tycker Bu och Bä.

Och lätt när man är två.

Den här typen av kärleksfullt välgjorda böcker är i vilket fall som helst värda att pröva som nybörjarläsning.

I den mer traditionellt socialrealistiska genren, med trygga rötter i Totte-böckernas rakt-upp-och-ned-poetik, befinner sig Tord Nygrens serie Sune-böcker. De här böckerna är episodiskt uppbyggda och har en enkel stegring som utmynnar i en liten knorr.

I Sunegestalten har Nygren funnit en fungerande liten charmig 3-4-årig pojkgestalt, i brytningsåldern mellan beroende och självständighet att bygga kring. När det gäller bilderna av de vuxna hamnar Nygren lätt i någon sorts rutin, till exempel liknar ofta föräldrar ur helt olika böcker varandra på ett påfallande sätt. Än mer stereotypt blir det i de rena statistrollerna; görs de inte med mer energi än brevbäraren i Sune gör ingenting så är det bättre att de utgår.

Slutligen en vacker bok i litet annorlunda teknik, Kristiina Louhis bok om spädbarnet Tompa, i Våran Tompa. Den här guldklimpen är mer traditionellt och mångordigt skildrad utifrån en sorts vuxenperspektiv. Här berättas om en ganska normal spädbarnsvardag utan större höjdpunkter eller konflikter, en vardag alldeles utan demoni.

Småbarnsbilderboken tycks ha funnit sin yttre formel och stannat för det kvadratiska formatet. Men många av böckerna verkar pressade att hålla nere sidantalet, ganska långt under det normala bilderboksomfånget. Bägge sidorna på uppslagen är fyllda med helsidesbilder med mer eller mindre tydlig bildgräns. Här kunde en större generositet med omfången och en återgång till den klassiska typen varannansidesbilder med separat placering av texten, som i Ture-böckerna, vara både konstnärligt och pedagogiskt värdefull.

Alternativet är en medveten berättarestetik med tydliga bildgränser och berättartekniskt motiverade panoramabilder över hela uppslagen, som i Bu och Bä-böckerna.

De här små läsarna är värda allt vårt kärleksfulla kunnande. Varför spara just precis här

ULLA RHEDIN

+++

BILDERBÖCKER

Thomas Tidholm, text

Anna-Clara Tidholm, bild

Ture blåser bort

Ture kokar soppa

Alfabeta

°

Barbro Lindgren, text

Fibben Hald, bild

Svempa vill ha många nappar

Eriksson & Lindgren

°

Cecilia Torudd

Korv till middag

Vi måste bada!

Rabén & Sjögren

°

Anders Jacobsson och Sören Olsson, text

Johan Unenge, bild

Storasyster & Lillebror och hallonen

Storasyster & Lillebror och prutten

Bonnier Carlsen

°

Olof och Lena Landström

Bu och Bä på kalashumör

Bu och Bä i blåsväder

Rabén & Sjögren

°

Tord Nygren

Sune måste sova

Sune gör ingenting

Opal

°

Kristiina Louhi

Våran Tompa

Kvints

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt