Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Kraftfulla kontraster ringar in fascismen

Kalle Johansson

”Vad är egentligen fascism?”

Verbal förlag

”Fascismen är Sveriges tredje största parti” skrev jag i DN dagen efter valet. Vad menade jag då?

För begreppet ”fascist” är för de flesta bara ett allmänt invektiv, tömd på ideologisk mening och struktur. Bortom den historiska realitetens konkreta stöveltramp tycks bara relativism återstå, där var och en kan välja vad som känns fascistiskt för dem.

Tur då att det finns personer som faktiskt forskat på ämnet. Som historikern Lena Berggren, en av vår tids akademiska auktoriteter på nationalism och fascism. I Kalle Johanssons nya bok skingrar hon dimmorna med en klarsynt föreläsning som passar oväntat bra för serieformatet. Efter korta historiska nedslag som tar sin början vid födelsen som antisocialistisk våldsrörelse följer en tydlig genomgång av fascismens ideologiska element: Visionen om en nationell pånyttfödelse, en postliberal modernitet, en ny samhällsstruktur baserad på folkgemenskap utan konflikter kring sådant som klass. Och slutligen: en ny människa.

Det är rätt knepigt att bedöma verk med ett så tydligt ärende – och som pedagogiskt verktyg för antifascistisk folkbildning är den här boken oslagbar. Men läsningen då? Jo, det finns en torr svalka i de koncisa texterna som lyfter mot Johanssons tecknarstil; möjligen kan den ringas in som dokumentär naivism. Ett närmast lågmält användande av kontraster mellan text och bild blir särskilt kraftfullt, när Nazitysklands idylliska Kindergarten liksom i förbifarten ställs mot en massgrav full av nakna kroppar. Eller när tal om ”nationens fiender” bildsätts med ett milt och namnlöst porträtt av en flicka i elvaårsåldern. Vi vet ju vem hon är, vi har läst hennes dagbok.

Nå, eftersom historikern Berggren ogärna uttalar sig om samtidens bruna rörelser får boken ett slut som lämnar läsaren hängande i luften. I ett efterord konstaterar hon dock att många europeiska partier befinner sig i en ”ultranationalistisk gråzon runt fascismen”, där vissa ideologiska drag avvisas och andra omfamnas.

För hur ska man egentligen tolka det när Jimmie Åkesson talar om ett ”splittrat” samhälle där många ”svenskar skulle behöva utsättas för assimileringspolitik”?

Jo, som visionen om en folkgemenskap – och en ny människa.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.