Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 02:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/lagom-laskiga-zata-elsie-petren-skriver-med-snabbfotad-energi/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Lagom läskiga Zäta. Elsie Petrén skriver med snabbfotad energi.

Böcker

Elsie Petrén

”Zäta och sjukhusets mörka hemlighet”

”Zäta och det dolda ­brottet”

Bokförlaget Semic

”Zäta och sjukhusets mörka hemlighet” börjar så mitt i att jag först blir förbryllad: har jag missat någon del i serien? Men nej, det är bara så Zäta berättar. Hon hinner grumsa över föräldrarnas skilsmässa och oroa sig lite över sin tolfte födelsedag, så: pang! blir hon påkörd av en cykel och allt blir svart. När hon vaknar har hon gått sönder på alla upptänkliga ställen, och de hallucinatoriska rösterna hon hör visar sig vara omgivningens tankar; en mystisk bieffekt av smällen.

Det skulle ju kunna vara skrämmande att höra precis allt folk tänker, men det är det inte. För mest döljer folk rädsla eller osäkerhet, pappa tänker anständiga tankar om den snygga sköterskan och inte ens skurkarna tänker särskilt diaboliskt. Världen är i grunden vänlig, bara väldigt lättskrämd.

Zätas klarögda optimism är smittsam, man föser raskt bort alla sina egna svartluddiga ilsketankar som inte alls vore bra om någon hörde. Hon är dessutom en rolig bekantskap, en ärlig tjej som dansar breakdance och pinsamt nog är döpt till ett bilmärke, Mercedes, eftersom pappa är från Spanien. Det är hos honom hon bor i första boken, när mamma har flyttat till Danmark och en trist dansk.

Elsie Petrén förmedlar Zätas äventyr med så snabbfotad energi att man har svårt att lägga ifrån sig böckerna innan de är slut. Det är precis lagom läskigt med tjuvar som jagar Zäta i sjukhusets öde kulvertar, eller de maskerade typerna som nattetid smyger runt det nedläggningshotade allaktivitetshuset Fabriken.

Intrigerna haltar stundom, det är svårt att balansera en barndeckarintrig så att den inte tippar över åt endera alldeles-för-tråkigt eller alldeles-för-våldsamt. Men det gör inte så mycket. Zätas vardagsliv är egentligen fullt tillräckligt, där hon hanterar de riktiga mysterierna i relationer till föräldrar, vänner och den av någon anledning så intressante Otto.

Lotta Olsson

lotta.olsson@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt