I norska gästspelet av ”Lång dags färd mot natt” på Dramaten har fokus flyttats från fadern och sönerna till den missbrukande modern. Det är fantastiskt att se Liv Ullmann på scen igen, skriver Rikard Loman.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
Prenumerera
Logga in